Marie-Louise Karlander

Utvärdering mars - Uthållighetsfokus

Efter februaris tokträningsmånad med VO2 pass i mängder, längtade jag riktigt efter att få njuta av att ta det lugnt och långt på träningspassen.

De som känner mig lite bättre, vet att det gick fort över. Snabbare än väntat ville jag svettas och grina illa, men då gäller det att ta sig i kragen och göra uthållighetspassen.

Mars månad i Skellefteå är väl inte drömmen för långa cykelpass och i år blev det svårt med löpning också, med tanke på väder och vind. Snöstormar, töväder och vattuhalka om vart annat. Vägarna kan skifta underlag väldigt snabbt.

Mars inleddes med att jag fick ont i höger axel, så jag fick ta ner träningen i simning. Det var typiskt, för första helgen med uthållighetsfokus var simning. Jag bytte mot cykel. Det gick så där, snöstorm lördagen och fallande temperatur, blev delat pass ute och inne. Söndagen var det -13 och det är också lite för kallt för cykel. Jag brukar egentligen köra längdskidor i stället när det är så kallt. Fast denna söndag var jag lite tjurig och cyklade ändå. Det har blivit lite mer löpning under mars, även om jag inte utvecklats till snabbare så känns det verkligen som jag är en starkare löpare. Andra veckan i mars bytte jag simning mot längre löppass för andra veckoslutet var det sim- och löpläger i Borås. Ville vara piggare i axeln. Lägret har jag redan skrivit om tidigare. Simningen är klart det som gått framåt mest och jag börjar känna mig rätt stark och trygg i simningen. Tack och lov har jag inte haft ont i axeln efter Boråshelgen, blev korrigerad och då försvann också smärtan. Kör uppvärmning med gummiband innan varje pass.

Det blev rätt mycket löpning nästkommande vecka också, löpfokus. Helgen bestod av långpass lördag i blötsnö och ymnigt snöande. Hörde Kenths ord eka i huvudet - ”Det är tiden som är avgörande, inte antal km.”. Söndagen var det innan fukost löpning, samma blötsnö då. Mars har verkligen tränat pannbenet. Träningspassen var gjorda att ske utomhus och tja Skellefteå är inte Californien eller Mallorca. Men man blir så stark av att plumsa i snö har jag hört. Veckan efter snösörjan var det testvecka och helgen cykelfokus. Den inleddes annorlunda för min del, så dottern genomgick en stor operation i ryggen. Min träningsmotivation gick förstås ner under de två första dagarna. Vilade faktiskt. Jag skulle simmat test på tisdagen men var i Umeå på lasarettet hos min dotter tillsammans med hennes sambo och 3 åriga dotter. På onsdagen var läget stabilt och vibörjade blicka framåt. Jag drog en suck och åkte till simhallen. Jag körde ihop dagens simpass med simtesterna på 400 och 100. Jag lät mig inspireras av min dotter, mindes hennes första 400fr på tävling. Hon var ett år för ung men det var en tävling med få korta grenar. Det enda som fanns den dagen var 100 me och jag var rädd att hon kunde bli diskad under det loppet. Mycket kan hända i en medleygren. Så jag bad att hon fick simma 400, kan ju inte gå fel, fanns ingen tidigare tid. Vilken tid det än blev så var det positivt. En annan 400 som hon gjorde riktigt bra var på SUM-sim reg i Härnösand. I familjen var vi mer van vid storasysters imponerande simresultat, men lillan glimtade till ibland.

Hur gick det för mig då ? Vår tränare hade sagt att det skulle inte gå att persa i mars för vi har sprungit så mycket. Det lät ju inget bra. Förra gången fick jag inget pers på 400 så nu ville jag verkligen ha det. Nu VILL jag under 8 min. Min tidigare tid var 8:14. Grävde fram en tävlingsdräkt efter äldsta dottern. Här ska simmas snabbt. Redan på insimmet såg jag att jag hade fart,hade ju dessutom ”vilat” i två dagar, dålig sömn, men inte tränat. Startade klockan och kände att det gick lätt simma, vattenläget kändes bra, och i vändning andades jag åt sidan för att minska motståndet , brukar lapa luft rakt fram. Jag tyckte på något konstigt sätt att jag hade högre frekvens. Det kändes lite ovant men körde på. Kände att jag orkade hålla ihop loppet bättre. När jag stannade klockan efter målgång, såg jag en 7, mer kunde jag inte urskilja utan glasögon, men riktigt glad. När jag laddade upp passet, så var den nya tiden 7:46. Jag persade på 100 fr också med 1 -2 sekunder.

Vi hade cykeltest också, 20 min tröskelfart, riktigt jobbigt. Är inte så nördig i alla parametrar att jag kan analysera detta om det är bättre än tidigare, hoppas det. Jag tror inte att jag gått framåt så mycket eller inget alls i cykel. Det enda jag vet, är att jag cyklat betydligt mer den här vintersäsongen än tidigare och rätt många hårda pass.

Efter simfesten (skrev rätt) och cykeltest var det dags för en riktig cykelhelg. För mig blev det ingen riktig uthållighetshelg i simning, men är inte så orolig för det. Hade från början tänkt byta första helgen och denna mot varandra, men det blev inte så mycket cykling första helgen som önskat, så bestämde att jag behövde några timmar i sadeln. Tyvärr sitter jag inte lika bra i MTB sadeln som på mina landsvägscyklar.

Vädret såg ut att bli sol, plusgrader och....BLÅSIGT! Jaha, man kan inte få allt. Studerade vädersiter noga,bestämde att försöka komma ut i tid på lördagen för att det skulle bli värre på eftermiddagen. Tog motvinden först, snabbkalkyl med 20km/tim.

6 mil blir tre timmar. Krångforsrundan fick det bli. Det var en av de jobbigaste cykelturer jag gjort. Det är möjligen Vätternrundan som klår den och en och annan långsväng med klubbarna. Först tampades jag med motvind, svänger av in i skogen, mindre vind, men då är vägen otroligt krävande. Jag slirade hit och dit och den smältande snön bromsade mig. Det var en par mil som inte gick fort. Tur jag laddat med bar att äta och sportdryck. När jag räknade med medvind och nerför var vägen fortfarande inte riktigt bar utan slaskig så den sög lite, men det gick bra mycket fortare. Jag cyklade i 3 timmar och en kvart en runda man kör på 1tim 40 min på sommaren. Efter det passet fick jag rätt ont i ryggen, både ovana av distansen och att underlaget var tufft. Cyklade ändå på söndagen, men tog en kortare tur, inväntade att det skulle mojna lite, sedan blev det inomhuscykling. Sista veckan, där vi är i skrivande stund har bestått av simning, helt ok och löpning, Det har gjort ont i ryggen när jag börjat passen men när jag blivit varm har det fungerat. Faktum var att det bästa passet var styrketräningen då jag körde hårt och fokus på att kontrollera bålen i varje övning. Man blir stark i övningarna då. Bålen är viktig. Ryggsmärtan nästan borta efter styrkepasset.

Nu är det inte så länge kvar till tävlingssäsong, både bävar och längtar. Vi smygstartar med lite Broarna runt i april. Jag har inte så stora förhoppningar på pers men jag ser gärna god känsla och fortsatt hyfsat smärtfri. Nu vill vi få bort snö och sopa vägar.

Cykelsäsongen är snart här.

2019-03-29 11:04.


Kommentarer till blogginlägget


Imponerande marsmånad. April blir spännande
2019-04-01