Mats Risberg

Birkebeinerennet 2019

Andra långloppet i år efter Vasan blev dess Norska motsvarighet. Birkebeinerrennet skulle man kunna säga erbjuder mer på kvalitet än kvantitet med 54 km åkning i den fina fjällmiljön mellan Rena och Lillehammer.

I år blev det 4:e gången jag och Nils försökte oss på loppet. Första gången vi skulle köra 2014 blev loppet inställt, något som verkar vara en skamfläck i loppets historia när man pratar med Norrmännen om det. 

Logistikplanen var att mötas upp i Karlstad, plocka upp en hyrbil där och sedan fortsätta resan till Rena. Det var trevligt att köra norrut och se hur landskapet blev mer och mer vintrigt. 

På väg mot Rena

När vi kom fram till mässhallen i Rena blev vi något förvånade över att där var helt tomt och öde. Efter att ha granskat en del utskick kunde vi lista ut att mässan numera flyttat till startområdet, så vi åkte dit i stället . Mässan var betydligt mindre i år och matserveringen som brukade finnas där saknades också, så vi fick åka ner till samhället igen och ta ett av de två matställena som fanns där. Tur att vi hade bil i år, annars hade det blivit rätt problematiskt.  

Vallningen var mycket snabbt avklarad. Jag hade lämnat in skidorna för glid veckan innan och Nils hade redan förberett med att värma in grundvax. Då det skulle bli mellan -7 och -2 var det bara att lägga på ett par lager blått. 

En egenhet med Birken är att det måste genomföras med en ryggsäck vägande minst 3,5 kg och innehållande en del obligatorisk utrustning för att klara sig om man skulle bli strandad på fjället. Tidigare gånger har jag åkt med en rätt rymlig ryggsäck som inte kräver någon speciell eftertanke gällande packning, men i år var jag sugen på att ta min löpryggsäck som är mycket smidigare att åka med . Det blev en utmaning att knöla ner allt obligatoriskt och klara viktgränsen, men jag lyckades tillslut.

Packningen inkluderade:

  • Termos med saft
  • 2 Snickers
  • Extra handskar
  • Mössa
  • Buff
  • Underställ
  • Skruvtving
  • Mindre skruvtving
  • 500 g städ
  • Överdragskläder (som läggs i det sista innan starten)

Detta gav väskan en totalvikt på 3,6 kg.

Utöver detta hade jag även med en vätskeblåsa och några enervit liquid som ökade vikten med ca 1 kg, men som jag inte räknade med att ha kvar i mål. 

Sovplatsen jag hade valt vid anmälan var i klassrummet på en skola, men det hade på något mystiskt sätt ändrat sig till att bli på golvet i en stor idrottshall. Kanske var det någon som kände arrangörerna bättre som ville sova på skolan. Gillade inte hallen eftersom det blev mycket mer ljud med allt folk i samma lokal. Vissa verkade inte ha för avsikt att lägga i tid heller utan tyckte det var lämpligt att föra högljudda konversationer i stället. 

Två saker som jag annars gillar med Birken är att frukost och övernattning kan inkluderas i anmälan och att inte alla tusentals åkare startar på samma gång i ett enda kaos som i Vasaloppet. I stället startar man ett par hundra åkare  åt gången i vågor (eller puljer som det heter på norska) med 5 minuters mellanrum. Detta gör att man inte behöver gå upp omänskligt tidigt bara för att stå och köa till ett startled.

När vi packade in det sista i bilen på morgonen upptäckte jag att min glasögon var mystiskt försvunna. Kollade igenom hela packningen ett par gånger utan att hitta dem. Däremot kom jag på att jag hade mina pilotbrillor med så jag skulle kunna köra Gjerdalen-style i stället. Var lite osäker på om de skulle gå att åka utan att de trillade av dock.

Vi kom till starten lagom för att hitta ingångarna till våra puljer och sedan kolla på när elitdamerna släpptes iväg som första startande. När jag skulle lämpa av ombyteskläderna för transport till mål och kollade igenom utrustningen en sista gång upptäckte jag att jag haft mina glasögon liggandes i fickan på överdragsjackan hela tiden. Så går det när man försöker vara smart.

I år startade jag i pulje 2 och vid start blev det genast rätt trångt. Höll tätt framåt och tänkte att fältet skulle dras ut och det skulle bli möjligt att anvancera så snart det började gå uppför. Så blev det dock inte. Det var fullt med åkare i alla spår som alla körde lite långsammare än jag hade tänkt mig. Utöver det började vi även komma ifatt långsamma veteranåkare som blockerade ännu mer. Förra gången jag åkte var det inga problem med att man inte kom fram och dessutom hade veteranåkarna egna spår i första backarna så de inte stoppade upp för övriga. Förstår inte varför de skippat dem i år

Efter första kontrollen 5 km in i loppet blev det äntligen plats att komma förbi och jag kunde börja trycka på lite mer.

Den första milen på loppet är en seg klättring upp på fjället. Efter det blir det flackt och nedför följt av två klättringar till. Som väntat var det inga supersnabba spår, men det var fint väder och minimalt med blåst så man förlorade inte mycket på att ligga själv utan klunga. Väldigt behagligt att åka i sitt eget tempo, men kanske dåligt för totaltiden att inte bli hetsad att åka snabbare än man är bekväm med.

Kände mig pigg nästan hela vägen. Det var bara i sista klättringen som gick lite segt, men har känts betydligt tyngre där de tidigare gångerna jag kört.  

I slutet av den sista klättringen. Fantastiskt väder!

Den sista milen är det mestadels nedför och bitvis riktigt brant. Jag hade lite otur i början och råkade välja spåret som TV-skotern hade kört sönder och fick ligga kvar där ett tag innan det blev läge att byta. Eftersom spåren var lite tröga gick det att stå i fartställning nästan hela vägen. Det gick i dryga 60 som ändå, så var rätt ok att det inte var mer isigt.

Var väldigt pigg efter sista utförskörningen och kände att det var läge att öka tempot de sista kilometrarna. Nu var det dock riktigt trångt igen. Alla fyra spår var upptagna av åkare som verkade vilja hålla precis samma tempo. Fick nöja mig med att ligga bakom och vänta. Inte förrän vi kom in på stadion i Lillehammer blev det lite luckor. Gjorde en rush och lyckades komma förbi hela klungan sånär som på en person, men det var väldigt nära. 

Förlorade spurtduellen igen. Får öva på fällningarna.

Sluttiden blev 3:15:45 och placeringen 64 i klassen M30. En förbättring från förra gången då jag åkte på 3:30 och placering hade 125. Hade hoppats på att tiden skulle räcka för led 1 till nästa års Vasalopp, men det blev tyvärr några minuter för mycket. Lite förargligt när jag nog hade kunnat åka snabbare om jag inte blivit blockerad. Men det blev ett väldigt trevligt lopp i alla fall.

Nils hade startat en pulje bakom och var ca 9 (+5) minuter efter i mål så behövde inte spurta mot honom den här gången.

Målselfie! Fortfarande pigg

Från målområdet tar man en buss ner för serpentinvägen till Håkons hall i Lillehammer där duscharna finns. Det året loppet blev inställt åkte vi hela sträckan ändå, men eftersom det inte fanns någon buss den gången blev vi tvungna att ta skidorna ner i stället. Det var isigt och tokbrant och dessutom tog snön slut mitt i en backe. Skönt att slippa det i år.

Efter att ha käkat några våfflor (den enda vegetariska maten vi lyckades hitta) och kollat på prisceremonin, satte vi oss på en seg buss tillbaka mot Rena igen.

Det är alltid kul att åka Birken, men i år fick jag ett lite dåligt intryck av organisationen i år. Hoppas det var en engångsföreteelse.

2019-03-16 00:00.


Kommentarer till blogginlägget

Arkiv