En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Det här med att börja om...

I november började jag känna mig sjuk.

Jag fick hög puls och blev anfådd av minsta lilla. jag klarade inte av att träna som jag ville. Blev yr och illamående. Jag sov dåligt. vaknade lätt och kunde inte somna om. Kroppen gick på högvarv, jag svettades enormt, bytte tröja 2-3 ggr per dag för jag blev dyngsur. Trodde ett tag jag kommit i klimakteriet. Konstant ont i huvudet, bultande.. och utmattad, hela tiden trött.. fast uppe i varv så jag kunde inte varva ner och vila. 120 i puls när jag sitter i soffan och vilar... Orkar inte med barnen, orkar inte leka, springa, gömma mig, orkar knappt sitta upp och rita.. 

barnen somnar 20.00 jag tvingar mig själv att vara vaken och sällskapa sambon till 21 sen slocknar jag, hade lätt kunnat somna före barnen.. 

 Efter många provtagningar och undersökningar fick jag diagnosen den 3:e januari 2019. Graves Sjukdom, i folkmun kallad giftstruma. Behandling med starka mediciner inleddes, cellgifter i tablettform. Några av symtomen försvann eller blev bättre, men fyy så trött man blir av medicinen. tung i huvudet, känns drogad och konstant utmattad. Inga trevliga biverkningar heller.. men bara bita ihop och köra på. Jag måste bli frisk. 

Jag mår inte heller psykiskt bra, för jag får inte träna.. "du får inte göra nåt som medvetet höjer pulsen" sa läkarn.. hjärtat jobbar för högtryck av sjukdomen, vi får inte pressa hjärtat mer än det redan pressar sig själv. 

vad kan man träna då? lugna promenader, stretching... jaha ja.. det springer man inget marathon på. 

Men det har rett sig själv, jag har inte klarat av att träna iallafall, mått för dåligt, varit för trött.. urvriden. Vissa dagar har det varit en bedrift att orka ta mig ur sängen.. bokstavligen.. 

Känner mig gammal, sliten.. skör... tung i kroppen, stel och otränad.. All kondition och spänst är som bortblåst. 

Nu har det gått några månader, jag börjar se ett litet ljus därframme i tunneln, kanske kanske börjar jag må lite bättre.. 

Jag har fortfarande minst ett år kvar med mediciner.. minst... 

Men sakta sakta börjar jag känna att jag orkar lite mer, dag för dag, jag klarar av att röra mig, gå i trappen utan att få hög puls! hurra! 

Idag har jag reggat min första "träning" på evigheter. En 2 km lång promenad i sakta fart. 

Jag har lååång väg kvar till marathon.

Men ni som känner mig, ni vet att jag inte ger upp. Jag bara reviderar målen, skjuter fram planen lite. men jag ger inte upp. 

Jag ska ta mig från sängen och giftstruman, tillbaka till Stockholm Stadion.. jag bara SKA.

det blir inte i år, kanske inte heller nästa.. men sen.. ja nåt år. Ska jag tillbaka.

Det har tagit tid för mig att acceptera min sjukdom. Jag vill inte erkänna att jag är sjuk. jag är ju Jossan, jag springer. jag är löpare, jag ska springa göteborgsvarvet 2019 för det fick jag i present.. jag måste bara komma igång med att springa igen, det är lugnt , det är gott om tid.. jag har blundat för sanningen.

Igår påminde min sambo lite försiktigt att det är 2 månader kvar till varvet.. ska vi inte boka av hotellet. 

va, boka av, varför då, jag ska ju springa!

Jossan, du ska inte springa varvet i år. Det är två månader kvar. Du har inte sprungit en meter på flera månader, du får inte träna, du kan knappt promenera utan att få hjärtklappning.. när ska du inse det..

Jag blev arg, varför ska han krossa mina drömmar, jag ska ju visst springa varvet, tror han inte på mig, att jag ska klara det. . blä på honom liksom.. jag drog mig undan. Grät.. funderade.. tankar snurrade, hjärtat slog hårt som jag är så van vid nu.. ständigt hög puls.. jag andades djupt, tänkte, kände efter.. och nånstanns förstod jag ju. att han har rätt. Det är klart att jag inte kan springa varvet om två månader, jag är sjuk.. jösses,, jag är ju sjuk! det har jag inte riktigt insett.. inte velat ta till mig.. 

Jag gick ner igen, kramade honom och bad om ursäkt, naturligtvis har han rätt, vi ska avboka hotellet. 

Jag ska springa varvet.. inte i år.. men sen. när jag är frisk! 

Så nu har jag insett att jag är sjuk. Nu ska jag rätta mig efter det. Och planera om, drömma vidare men med rätt förutsättningar. 

Och idag gick jag 2 kilometer! Det ni! Det är ju en tjugondels mara :) Så passa er, snart är jag där!

Jossan, du är inte din sjukdom.

Sa en klok person till mig. Det är rätt. Tack för det! Jag är Jossan, jag är löpare, men just nu är jag sjuk. Jag kommer tillbaka. Sakta men säkert. En dag i taget.

Idag har jag promenerat 2 kilometer! och jag är så glad för det!

kram på er alla för att ni orkat läsa ända hit.

2019-03-21 14:57.


Kommentarer till blogginlägget


Åh vad tråkigt att höra! Det kan ju vara tillräckligt jobbigt att komma tillbaka efter graviditeter utan sjukdom. Hoppas att det nu vänder och att du blir piggare när våren kommer! Klart att du kommer springa igen!
2019-03-21



God bättring!
2019-03-21



Nej, så tråkigt. Det lät riktigt tufft. Hoppas att det snabbt börjar gå åt rätt håll nu. Kram!
2019-03-21



Kramar, klart du skall springa varvet igen, vilket år det blir kanske är en öppen fråga.
men "Jossan" är du i vilket fall som helst
2019-03-23



Tack fina ni för era kommentarer. Jag kämpar på!

Kram
2019-03-24



God bättring!
2019-03-25