linda bengtsson

Säfsen backyard 9 mars 2019. 21 varv ca 14 mil.

Mina tankar innan detta lopp var att jag skulle vara kvar

länge vart fall 100miles hade varit kul. Min inställningar var inte alls att jag skulle vinna detta lopp, mer hur skulle det kännas och kliva av, det skulle bli första gången det skulle ske.

Mina förberedelser var som vanligt skitkassa sprang ca 1 mil varje dag samma vecka tom onsdag och sen 20 min på torsdagen och vila på fredagen. På jobbet var det mycket och allt jag ville var att va hemma i soffan och slappa men det gick inte och sitta alls mycket på jobbet. Dessutom kände jag mig lite snorig och magen var i olag. Maten som jag skulle ha med mig var inte heller speciellt genomtänkt/bra lite jordnötter i två olika former, brukar ju alltid ha mycket med mej men inte vilja ha nåt alls efter ett tag och det brukar sluta med att jag får slänga allt. Mina kläder däremot kände jag att jag hade koll på slängde ned så mycket varma grejer som möjligt och dubbelt av allt. Fredag kväll pizza och äntligen lite soffhäng.

Raceday

Dan hämtade mig på Pekås och vi åkte upp tillsammans med Henrik dessa grabbar skulle visa sig göra en jäkligt viktig insats för mej senare. De skulle köra 10 varv hade de bestämt redan skönt för dem och ha ett mål redan. Det var kul och komma dit, Säfsen sportcamp var ett riktigt bra ställe allt fanns nära till hands omklädning, sovsalar, banan och själva varvlokalen. Det var ju inomhus i min naivitet trodde jag att de kanske skulle va utomhus. Det var en del bekanta ansikten där jättekul och folk var gladaoch peppade. Mia var där och såg hur glad ut som helst, Roxen och Falk (han hade ett stoneface visade inga känslor alls. Tejpade mina Hoka skor som höll på och falla isär och ett knä på mina byxor som det var ett hål i sedan tidigare och sen var det plötsligt dags för start i ett soligt Säfsen. Tejpen visade sig skita sig men skorna höll ihopa ändå trots strumporna kikade fram lite här och var.

Ställde mig ganska långt bak och vi satte iväg i ganska snabbt tempo det var lite halt i början men inte så farligt sen kom vi in på en pistad bana bredvid ett skidspår det var lite speciellt då man som barn har blivit tillsagd inte gå på skidspåret. Men de va fint, snö i skogen bilfritt och lite svängar hit och dit lite småbackar upp och ned och sen vände vi nästan tillbaka och fick bara dem stora skidbackarna framför oss, mina tankar senare var att jag skulle strunta i loppet och köra backträning istället vilket hade varit vettigare med tanke på mina kommande lopp. Fick ut i skogen och göra nr 1 vilket var lite förargligt. Sedan började vi närma oss den slutgiltiga loopen där vi kommer tillbaka till banan som vi startade på och vi kom till varvningen och folk gick in och jag likaså. Man e ju vann vid och proppa i sig vid varvningen och det var så även gjorde nu och ut igen för nästa varv. Magen var fortsatt i olag de första varven men jag fortsatte att prega i mig mat och gå in i lokalen vid varvning. Det kändes så konstigt då man e van vid in och ut ur depån snabbt och absoluta inte sitta, nu kunde man sega sig där inne i ca 10 min i sort sett varje varv.

Vädret ändrade sig och det började snöa och det blev ganska mjukt på det snöiga underlaget vilket kunde vara lite lurigt då det på vissa ställen var rena blankisen. Folk var glada och pratade med ganska mycket folk och även vid varvningen i hörnan där jag satt. Man såg samma folk hela tiden , tempot var såå skönt mitt vanliga träningstempo typ. Illamåendet kom och det var såå konstigt men samtidigt inte tog 2 pizzaslice på en varvning…… ibland e erfarenheterna inte där i huvet. Det var ju bara eftermiddag och jag slet för att hålla mig löpandes och längtade till natten 100 miles var bara såå långt borta och folk mycket och såg så starka ut. Snälla Hasse gav mig tips drick mycket och få i dig salt. Salt hade jag inte ens tänkt på.  Jag började må bättre varven var mer stabilare då det ett tag hade varit närma att jag inte hann runt. Det blev mörkt och jag blev ganska pigg Dan och Henrik valde och kliva av kl20. Jag hade inte bokat nåt boende då jag tänkte att det skulle bli lättare och fortsätta om jag inte hade en skön säng som väntade någonstans. Det blev mindre folk ute på banan och vi var ca 5 tjejer kvar. Dan och Henrik valde och göra en jätteinsats och stod ute i kylan närvi kom och spelade musik för oss i natten blandannat Chariots of fire och låten vid start till UTMB jag fick rysningar och blev nästan hög på energi. Jag var riktigt glad och sprang och skrattade och njöt nu av en stjärnklar himmel och nästan tystnad här trivs jag. Nu gick varven lätt och klockan tickade på timme efter timme fick i mig lite cola och nån godisbit varje varv och det kändes lätt och tillräckligt.  Nu började bli betydligt kallare och jag förstod efter ett varv jag var tvungen till att ta mej allt jag hade då det var ca -13 sa nån. Jag hade på mig trekvartsbyxor, vindshorts, vintertaights, två ullunderställs tröjor, en tshirt, en väst, jackan och reflexväst, dubbla handskar, och 4 buffar lite varstans på huvet. Det var kallt i början när vi komut men jag kunde springa och då fick jag upp värmen och det funka bra. Det var bara ja och Mia kvar och då slog det mig i huvet en av oss måste ge sig för att avsluta loppet det blev en sån ahah. Jag tycker om Mia as mycket och hon har hjälpt mig så mycket under diverse lopp då jag har skitdåliga rutiner. Funderade på skulle jag ge mig och ge henne vinsten men jag tog aldrig ställning och jag sa jag vill inte bråka med henne.

Till sist började ljuset komma i gryningen och vi gick i väg på varv 20 och det kändes bra med alla varma grejer och älskade tystnaden och rutinerna som vi som var kvar hade. Kom in i varvningen och tittade efter Mia hon syntes inte till och vi gick ut på varv 21. Det var en helt fantastisk morgon jag var pigg och hade energi i bena, kände av min vänstra hälsena lite men inget allvarligt då kom tävlingsledaren ifatt mig och sa att jag vunnit damklassen och jag inte behövde springa ett varv till men jag ville fortsätta så jag fick ett jättehärligt varv och lätt gick det. Vid varvningen gick jag in fick  grattis kramar och tog emot priser och så och starten på varv22 gick och jag längtade ut jag vill fortsätta jag var pigg men jag stod kvar inne ….. var det rätt beslut ville ju ha 100 miles egentligen eller hur länge kunde jag fortsatt slått killarna… Falk hade i förbifarten sagt att vi inte var i samma klass och det tyckte jag var konstigt trodde att jag skulle springa tills det bara var en kvar.

Backyard kändes inte som en löptävling då jag kunde ta det så lugnt och gå in i varven ja i stort ha de ganska bra.Måste ge en stor eloge till alla de funktionärer som var involverade helt fantastiska så mycket tid och energi de lägger ned e tacksam för det. Superfint och jättebra lokal och finfin bana. Vet inte om jag vill göra det igen, skulle jag våga satsa då hur långt kan jag komma vet inte …. Det var riktigt kul och få snacka lite skit i varvningen med samma personer och ute på banan men i stort sett va de ganska skönt att på natten få gå in i bubblan som annars på andra lopp sker mycket tidigare. Får tänka att jag ska va nöjd men har en liten känsla kvar i magen jag kunde gjort mer … vi får se. Dagarna nu efter loppet har jag känt av mitt högra lår och haltar lite så får se hur det ska gå i Kroatien om 1 månad,

2019-03-12 18:26.


Kommentarer till blogginlägget