Marie-Louise Karlander

På sim- och löpläger i Borås

Anlände till Borås med tåg från Bastuträsk, (fick byta tåg tre ggr, 4 olika tåg!!) vid 11:00 på fredagen. Gott om tid, började med lunch. Två träningspass på aftonsidan, så det var bara ladda. Efter mat jagade jag nya Hoka skor, men det visade sig att Team Sportia hade stängt butikerna. Huvudkontor fanns dock kvar.

Det var inte långt gå från Knalleland till campingen. Vi bodde på vandrarhemmet där.

Var förstås först, snällt av dem låta mig checka in. Lägret började kl 16:00. Efter ha blivit av med packningen gick jag till Ica och provianterade. Sen middag på fredagen, behövde mellanmål. 

(Mamuten var precis utanför)

Tyvärr hade Andreas blivit sjuk, köper träningsprogram av honom. Det blev Simon, Tommy och Jeff som coachade oss mest. Första passet var löpning, sprang med Ann-Sofie (Andreas syster), väldigt skönt pass, mitt fokus var att inte överila.

Vi sprang 45 min nära Viskan, drygt 6 km. Det kändes över förväntan, då jag åkt tåg en natt och gått mycket med tung packning. Jag kände dock av gruppen och förstod att på distanspass kommer det bli tufft tempo för mig. Efter löpning gick vi ganska direkt till simhallen, tog en bar emellan. En bar som inte gick att köpa än, väldigt god.

(Har inte många bilder, hade sjå hänga med i löpning och i simning, lite blöt miljö för tfn)

Simpasset gick grymt bra, fick två pers på 200. Kände mig stark och i god simform, kunde styra farter, häftig känsla när man kan kontrollera att accelerera i bassängen och hålla igen lite, ibland mycket. Axeln skötte sig bra. Efter insim så simmade vi tre 200-ingar broken, starttid 10 min, lång vila, simmade 50 rygg emellan. (100+100, 100+50+50, 4x50) Jämnt i vår bana, simmade man bakom, simmade vi i varandras fötter. Jag var den ende som voltvände och simmade någon före fick jag simma avstannande mot vändning. Vi fick välja om vi ville simma i 25 eller 50 m bana och jag valde 25, mest för jag vill ha teknikkorrigering.

En sen middag på det. Därefter var det bara försöka slappna av och sova, vilket var lite svårt, sent pass, ny säng.

Lördagen inleddes med simpass kl 07:00 före frukost. Jag tog en banan och kaffe innan. Jag kände mig fortsatt stark i simningen, vattenläget kändes bra, gled bra i fart 2 och orkade hålla ihop fart 4. Vi simmade fallande tidstrappa , 10 min, 8,6,4 min med 5x2 min tröskelfart. Den viktigaste lärdomen jag gjorde här var hur handen armen skär vattenytan tidigare och vinklas snett nedåt. Detta är nyckeln till att inte få mer ont i axeln, förstod jag, samt att få än starkare drag.

Efter det simpasset var vi vrålhungriga till frukost. Nästa på tur var ett löppass och det var nyckelpasset den dagen.

Löpningen bestod av ett rejält backpass. Här fick jag verkligen slita, och var rejält avhängd. Har inte gjort min backläxa i år, har inte sprungit med Kenth på måndagar. Sett med tre dagars backspegel kostade detta pass för mycket återhämtning för mig. Bara ”uppvärmningen” var det tuffaste träningspass jag gjort i år i löpning. Tappade gruppen, tappade bort mig själv också. Vände, hade redan sprungit rejäla backar på vägen att träna backe i, så fick väl köra eget . När jag väl kom ner i en backe mötte jag gruppen.  Backen var totalt 800 m och högsta höjd på 250 m. Det är ju inte Dundret men klart högre än Vitberget i Skellefteå. Denna backe passade som hand i handske om man ska tävla Norseman eller Laponia. Jag förstod inte hur lång backen var så för varje gång sprang jag längre, eller läs gick, för halva gänget minst klarade inte springa denna backe. I lutning var den på sina ställen väldigt lik Abborr- backen på Lidingö, men längre. Syftet med passet? Tja svaret kanske kom dagen efter.

Vi tog backen mellan 4 ggr, de som sprang tog den 6 ggr. När jag kört två gånger kom jag på att jag hade en gel i fickan. Det var en turbovariant, kände redan sista backen att den hade effekt, men rejält kickade den in på hemvägen, sprang bra tempo hem ca 3-4 km. Jag döpte om gelen till Magic Black Curant senare. Märket, det verkliga namnet är ”en förkortning av du på engelska” + ” en förkortning av en lång löpdistans på 42km”.

Det var inte slut efter detta pass. Många blev lite sega och trötta efter detta, lunch och sedan skulle vi träffas för en föreläsning i simhallen. Jag tänkte hur ska det gå, stackars Jeff, vi kommer sova sittandes. Alla vet hur govarmt det är i simhallen. Vi har ätit , simmat, sprungit, snacka om att kroppen bad om en powernap. Det var tur att Jeff är så intressant lyssna på. Mycket var för mig repetition, men det är också kunskapens moder.

Därefter skulle vi simma teknikpass och då föreställde jag mig att det skulle bli, mycket catch up, superman övningar, drills etc. Det låter så lätt, men man får ju aldrig andas.

Jag kunde inte haft mer fel, det var open water teknik. Ett riktigt roligt lekfullt pass. I förvirringen glömde jag ställa om klockan till 50m bassäng, lika gott det, kunde använt ow i stället. Vi körde utan linor, simmade fyra i bredd, nära varandra, med kontakt. Syfte vänja oss simma där det är stökigt, få smällar och ändå fortsätta. Vi övade rullningar, bojvändningar, start från vattnet, passera simled framför, simma på led, pontonstart (jättekul). Vi simmade en liten bana med två bojvändningar upp på kanten, dyka i . Riktigt roligt nyttigt pass. Kroppens powernapförfrågan försvann i ett trollslag.

Dusch, middag och gissa sen... ja naturligtvis, på läger, en föreläsning. 

Simon och Tommy hjälptes åt med den. Det handlade om träningsplanering, även det var inte så mycket nytt men man kan få lite nya infallsvinklar och svar på varför. 

När det gäller vilodagar fick jag uttalat vad jag ofta velat säga själv, att vila genom att tillbringa hela dagen i soffan framför TV är inte den bästa återhämtningen. Den bästa återhämtningen är aktiv vila, promenader, gå/springa pass, lätt kadenscykling, simning. Eller varför inte bowla eller spela vollyboll, något annat än det man gör i vanliga fall. Många blir både förskräckta och lite irriterade att man aldrig har vilodag. En del blir lite avis tror jag, för att de inte klarar hålla träningsdisciplin. När man väl är inne i triathlonträningen är det en livsstil.

Historien om Nordsvenskar och Ardennerhästarna som fick stå i stallet under söndagen och var stela och sega på måndagen kommer jag minnas. Hästarna mådde bättre om de fick en uppgift även på vilodagen, dra kärran till kyrkan eller marknaden på lördagen, träffa lite hästkompisar. Det handlar om mental vila.

Den natten sov jag bättre kan ni tro. Söndagen var det Swimruntävling i Borås simarena så det blev inget simpass för oss. Ett långpass löpning efter frukost. Laddade fickorna med två gel, siktade in mig på ca 20 km. Vi såg de tävlande då och då komma springande i våtdräkter i -1 grad ute. De gjorde också ca 20 km sammanlagt både simning och löpning. En av oss var med i tävlingen. Vi andra sprang långt och INTE platt om ni trodde det. 

Vi sprang ett väldigt vackert spår, med vacker skog, naturreservat, inte ens nyckelbiotop utan orörd skog. Det hade snöat lite så det var rätt vitt, sprang i mina Hoka ändå och inte icebugs. Första 10 km var kuperat och stackars grupp, de fick vända några ggr och hämta upp, så de sprang lite längre. 

Det jag ska ha klapp och beröm för är att jag sprang hela tiden och jag sprang smart, lyssnade på min kropp. Nu kommer jag till syftet med gårdagens pass – kan det ha varit att vi skulle efterlikna känslan av ha cyklat 18 mil. Det var inte långt ifrån samma känsla. Det var en och annan som ville vända efter 500 m, jag vet att det lossnar efter ett tag. Det var tufft komma igång. Efter 45 min tog jag en gel, blev kanske lite gladare, en utan koffein. Jag matade på stegen, en del backar gick bättre, en del var sura och griniga. Det gjorde ont nerför idag.

Andra halvan av passet tog vi flackare, det var skönt, tog en till gel, en magic. Från ha sladdat längst bak, växlade jag tempo sista 5 km och tog så småningom täten. Jag försökte inte jäkta fram utan bara ta det i min nu något snabbare fart, lite mer armpendling, sträckte på mig, drog in magen, lite högre aktivare steg med mer frånskjut. Att jag orkar göra detta, (bra gel) med trötta ben ger mig ändå hopp om att orka maran i Kalmar bättre.

Jag siktar på att göra min snabbaste Ironman i Kalmar i år. Ibland har jag tvivlat på Andreas upplägg, att löpningen har varit tillräcklig mängd, 30 min om dagen och något längre pass då och då, hörs så fjuttigt. Har lagt in lite längre ibland, men bara upp till 10km. Fått lite svar under helgen att det funkar och att jag är starkare än någonsin, kanske inte snabbare på 5 km. Det blir tufft med pers på broarna, men kanske halvmaran. För att klara denna helg bättre, kunde det kanske stått backintervaller någonstans i programmet från Andreas, men fokus är ju Kalmar inte lägret. Grejen är att hade jag tränat måndagsintervallerna med klubben hade jag kanske inte klarat resten av veckan, cykelintervaller, löpbandsfyror etc. så det är alltid en avvägning.

Jag är rätt nöjd med min insats, hörde till de äldre och var förstås den långsammaste i löpning, men jag tror ändå att jag är stark och orkar länge och många pass.

Sverige är avlångt. När jag anlände till Bastuträsk tågstation, försökte jag finna min röda V70. Vädret strålade, minusgrader men det kändes inte så kallt.

Tacksam för att fått en bra träningshelg med nya vänner men tacksam att ha en kropp som ställer upp.

2019-03-13 11:02.


Kommentarer till blogginlägget


Tack fb vänner
2019-03-14