Jonas Sörensson

En bröllopsdag i nio mil - Med både nöd o lust

För tre år sedan var jag på plats senast i dalaskogarna o åkte de nio milen mellan Sälen o Mora. Den gången på rekordtid o bästa placeringen av alla gånger jag åkt detta lopp sedan början av 2000talet. Detta var också året då Louise åkte Vasaloppet för första gången. Vi hade precis träffat varandra och det var just i skidspåren inför 2016 års Vasalopp som vi inledde våra första trevande dejter. Jag skulle vilja hävda att utan skidåkningen hade vi nog aldrig träffats. Vilket som var vi nu tre år senare tillbaka igen i detta mecka för skidåkning med nya målsättningar.

Mina egna prestationsambitioner denna gången hade jag sedan lång tid dragit ner. Rent kroppsligt har de sista åren varit en tuff resa. Med tilltagande höftatros och ryggproblem har jag successivt tvingats sluta med mycket av det som tidigare varit självklart i träningsväg. Min kropp är inte med mig på samma sätt längre och det har tyvärr gått hastigt utför. Efter flera turer hos ortopeder och specialister står det nog klart att höftoperation är det som väntar mig ngn gång under närmaste året.

Att åka lite skidor klarar jag dock till viss del fortfarande och när Vasaloppet erbjöd vigsel i samband med målgång fick jag en varm känsla o ett synnerligen perfekt tillfälle för bröllop. Efter lite överväganden o samtal med Louise och känslan av att det kändes rätt även för henne tog vi kontakt med Vasaloppet och bokade vigseln. Tanken var att åka ihop hela vägen och i planen fanns även att överraska våra föräldrar med vigseln vid målgång som inte visste ngt men som vi bjöd med upp till Mora.

Men innan bröllopet skulle det ju som sagt åkas nio mil skidor. Nio mil som visade sig bli av motvind, kraftigt snöfall o allmän misär. Jag hade i förväg vid nummerlappsutdelningen gjort en omvänd seedning och backat bak till led 8 för att hamna tillsammans med Louise. Väl i starten fick jag uppleva en klassisk start för första gången. Vissa menar ju att en aldrig åka Vasaloppet innan en börjat där bak i leden. Jag vet inte vad jag ska säga. Det var ganska bedrövligt. När jag tittade på klockan efter några hundra meter upp i backen tänkte jag att senast jag åkte var jag i Smågan vid denna tiden.

Överlag gick resan annars mot Mora utan direkta missöden. Vi arbetade oss in i leden o fick finna oss i att den annars så breda gatan med massor av spår blev en allt smalare väg av snömodd o obefintliga spår. För egen del stördes jag mest av trötta fotleder pga det luriga föret. Dessutom var det stundtals väldigt kallt då motvind, snöfall o brist på ordentlig fart gjorde det svårt att hålla värmen. Louise däremot kämpade desto mer. Hon led av kramper både i ljumskar o triceps i backarna upp mot Risberg när vi inte ens hade åkt en tredjedel av sträckan och jag började bli orolig om vi ens skulle fixa det här. Vi hade ju som målbild att glida in ihop i målportalen o sedan fira bröllop. Om en av oss bröt kunde vi givetvis vigas ändå men skulle ju ta bort mycket av grejen. Men på nåt mirakulöst sätt lyckades hon bita ihop, trycka i sig ordentligt med buljong och hålla kramperna borta. Väl i Oxberg, 28 km från mål, visste vi nog båda att detta skulle vi fixa. Mot mål gled vi sida vid sida genom den underbara målportalen prick 17.44 där föräldrar och vänner tog emot oss. Så härligt.

Sedan tog bröllopet vid. En överraskning för våra vänner i mål som visade sig va en överraskning de redan sedan länge misstänkt. Men glada var de ändå. Svenska kyrkan har flera av byggnaderna intill vasaloppsmålet och de hade ordnat ny portal märkt Ski-in Vigsel där vi kunde skida in och ta oss till platsen där vi skulle vigas.

Det blev en härlig vigsel. Högtidlig och speciell på många sätt. Välplanerad med psalmer o fina ord. Det var där o då på en trapp i Mora som vi stod inför präst o vänner, frös så vi skakade i svettiga skidkläder och sa JA till varandra för evigt. Jag o min vackra fru Louise.

Tackar så mycket för de gratulationer vi redan fått på sociala medier, sms, telefon och direkt. Det värmer!

2019-03-05 16:17.


Kommentarer till blogginlägget


Grattis!
2019-03-07



Grattis till er! Jag undrade faktiskt över hur det skulle kännas att gifta sig efter nio mils tuff skidåkning, om man skulle orka uppskatta vigselcermonin eller om man bara skulle vara trött, frusen, allmänt eländig efter en dag i spåret.
2019-03-08