linda bengtsson

Dusk to Dawn 2 februari 2019 86 km på 11:57:11, på smala stigar och 3000 höjdmeter

Äntligen! Oj vad loppsugen jag har varit under sista halvan

i januari. Kryssningen på karibien gjorde ju inte saken bättre och träffa två grabbar som skulle springa Bahamas marathon sporrade mig.

Loppet i England på 100 miles var jag för sen och anmäla mig och jag hade i princip bara en helg i februari och  välja mellan så hittade jag ett i Belgien och där har jag ju inte varit.

Det mesta av informationen var ju på nederländska eller franska men förstod ändå att det var 2 loops på 43 km, att det var på natten, det fanns en gps track och att det skulle finnas aidstation. Perfekt skickade in en anmälan och registerade mig sådär fredagen veckan innan loppet skulle gå. Bokade flyg lite snabbt och tänkte att ju men Luxenburg ligger ju också där i närheten och beställde flyget hem därifrån.

Kom till Bryssel efter nattjobb och nattbuss och gick och gick och gick och åt massa våfflor och sov dåligt såklart på hostel. En toka gick upp kl01 på natten, duschade tände ljuset för att hon inte kunde sova . Hallå lite sunt förnuft och ödmjukhet tack. Åkte även till Ghent som är en jättemysig stad och fick se lite sol annars var det ganska rått i Bryssel med vinden och runt 0. Konstigt att alla dessa goa våfflor är meningen att man ska äta ståendes. Vem klarar det med grädde och chokladsås på en våffla som det är meningen att man ska äta med en lite miniplatsgaffel…

Det visade sig vara lite omständigt och ta sig till lilla Grand Brue där loppet skulle starta med utgångspunkt på en liten camping med tåg och buss. Tyckte att jag hade kollat det innan på googel men plötsligt nej ingen rutt fans. Skrev ett mail till arrangörerna på facebook och de medlade till en kille som skulle köra sin van dit med några fler kusar i. Tack och lov hittade honom på stationen i Leuven och vi hämtade upp några andra snubbar. De var jättetrevliga medelåldersmän speciellt Leander han pratade på han om sina lopp och Legends trail som tydligen var ett jätteprestigefyllt lopp i Belgien och att han var väldigt snabb och så. Han berättade lite om loppet att det var lite blandat tekniskt och lätt men att det troligen var blöt och lerigt. Leander uttryckte också att det var konstigt att jag kom hela vägen från Sverige för att springa ett lopp på natten i februari. Jaja tänkte jag det kan han ju tycka. Han frågade sedan om vilka lopp jag hade  gjort och hittade ganska snabbt min akilleshäl att jag e skitdålig på och naviegera.

Vi kom fram längs en lite grusväg till en camping mitt på landsbygen och de va fullt med bilar och vi kom in i en liten bar som spelade hög musik och de va förväntan i luften och konstiga blickar. Jag var en ailien och ja var var tjejerna nånstans. Loppet är litet och genuint och ddet ligger eldsjälar och frivilliga bakom såna lopp jag bara älskar. Det fanns flera distanser och den lilla lokalen var fylld med inte den vanliga typen av ultralöpare. Nej nu var det vältränade karlar var e de mysiga lite äldre gubbarna och damerna. De var inte där i alla fall. Folk här kunde sin traillöpning och tog de på allvar och var duktiga det framstod ganska klart. Fick nummerlapp och gps och hörde att det fanns så man kunde lämna en dropbag vid varvningen. Starten närmade sig i den gråa, kalla och snöiga Grand Brue. Hade precis fått min nya Suunto 9 och var inte helt kompis med hur rutten skulle visa sig och tröningspasset. Hade med mina icebugs med metalldubbar, det visade sig vara ganska bra val och sprang med gaiters vilket också funkade väldigt bra. Hade min Ino8 ryggsäck stoppad med massa varma grejer jag var förberedd på kyla och regn. Det visade sig vara fel.

Stigen var snorhal och smal och mina fötter for hit och dit ett under att jag inte ramlade en enda gång… Folk hade bråttom,( konstigt) och sprang i ultrabackarna (konstigt) det gick upp och det ganska tufft och jag var riktigt svettigt och visste inte alls hur jag skulle klä mig hade vindunderställsbyxor, skidbyxor och korta vindbyxor och ulltröja och t-shirt. Varm mössa ja och minst 3 buffar. Till slut fick jag av mej thirten och mössan och tog av och på mina vantar beronde på om vi det gick upp eller ned. Vi sprang på led i början och hade min lampa på det svagaste och det funkade bra. Jag var inte sist i alla fall och pratade lite med en tjej som skulle springa ett varv. Hon var också väldigt duktig. Den första biten alltså de första 18 km var riktigt jäkliga med upp och brant ned jättemycket lera och blöt och snön och dimman gjorde sitt till. Mina ben var som gele efter första vätskekontrollen då efter 18 km. Kände av min högra vrist och sen var det vaden i vänster benet. Stämningen var tyst på den första kontrollen men jag frågade på om det fanns fler våfflor (såklart) och berömde funktionärerna, resten  av löparna stod tysta och vi va kanske 10 pers som trängdes under en liten tältduk lite speciellt. Jag hade ingen bra känsla då min backträning har varit ikke existerande och mina fötter gled okontrollerat hit och dit. Vad hade jag gett mig in på, det var ju nästan värre lervälling än UTMB.

Nästa del av banan innebar lite lättare terräng och inslag av asfalt, inte så skönt med metalldubbar men skönt att slippa åka kana i leran i alla fall. Jag blev såklart omsprungen i nedförbackarna och kom sedan ganska bra ifatt uppför… Kunde springa på hyfsat och kom överraskande snabbt till depåstation 2 och då visste jag inte hur långt vi hade kommit det var tydligen 30 km sa funktionärern gött. Sedan tog jag lite vad jag trodde var vatten i min flaska och sprang vidare det var sportdryck och den var inte så god.. Jag svettades en hel del trots att jag redan tagit av mig så jag behövde dricka och tvang i mig. Det var nu mer utför och brant gick det ibland och jag sprang mer själv nu men kunde följa med tydligt på skyltarna och faktiskt kom rutten fram i klockan. Vi var sedan tvungna att vada genom en knähög bäck med iskallt vatten och det var svinkallt innan vi kom in på varvningen jag var inte alls beredd på att den skulle komma så snabbt. Jag hade försiktigt börjat räkna lite att det inte alls var så gott om tid med tanke på reptiderna och att redan var vid varvningen efter ca 6 h var hyfsat. Folk trodde jag hade sprungit imål och ville hänga en medalj på mej och det enda jag fick fram var nononono. Fick i mig jättegod, varm och hemgjord morotssoppa och fick sedan själv hämta min varvningspåse.

En man viftade in mig inomhus i baren där det var fullt med folk och varmt och jag fick bytt underställströja till en ännu varmare(dåligt val) det var skönt och sedan var det iväg på varv nummer två. Jag hade inte bokat något boende den natten vi skulle springa så jag hade inte så mycket val än och traska ut i snöleran. Snabbt blev jag varm igen och kom fatt en kille som tog de lite lugnare och vi började snacka lite. Bestämde mig då för att hålla hans lite lägre tempo rätt gött och inte springa själv hela tiden. Vi blev omsprungna och så fort jag stegade väg lite sa Thomas som han hette att han inte ville hålla det tempot och jag saktade ned igen. Han hade också en Suunto 9 klocka och han kunde se nu går det ned och sen går de upp vilken bra klocka =)=). Äntligen kom första kontrollen och vi var nu själva där. Lampan visade fortfarande full batteristyrka men vi hade tillbringat så mycket tid på de första 18 km tror de var runt 3 h. Vi sprang ihop en stund till när sedan Tomas sa att han satte i musik i  öronen då fick de va nog. Jag ville springa själv och det kändes säkert och bekvämt jag satte igång och ökade succesivt genom dimman. Jag träffade på nån ensam löpare av och till och jag kunde även se rutten i klockan. Jag satte fart och mina ben kändes starka och flåset fanns. Sprang om folk som undrade var min kompis var om han var vilse? Nej varför skulle jag lämna en som sprang vilse, konstigt vad tror folk.  Mina onda skavanker försvann som tur var och jag kunde springa men nedför kändes det fortfarande som jag gick på styltor och spände mej konstant. Tittade inte alls på klockan och sprang nästan för det kändes lätt och kände mig jagad av Tomas och de andra när sneglde bak och såg deras lampor.  Äntligen kom den branta nedför och så det iskalla vattnet och ja den sista uppförsbacken till baren och campingen. Det var folk ute som tog emot mig och det visade sig jag var andra dam i mål. Sedan var det in i duschen och de va så gött o känna sig ren, inga blåsor påfötterna men dubbarna på skorna var borta så de åkte i soptunnan. Det var en löpare till därsom sa till mej att jag borde kanske träna lite mer nedför och att det säkert hade kapat min tid men ganska många timmar. Jag fick sedan skjuts till tågstationen med en trevlig kille som hjälpte mig och köpa biljetter till Luxenburg. Satt och slumrade på tåget men hade ingen mat förrän väl framme 2 h i Luxenburg och gick sedan omkring och sightseeingade i en solig jättemysig stad med packning och allt. Det finns ju en hel del trappor runt i staden och de kändes men det va bara så mysigt o gå omkring och strosa.

Sammanfattning

Loppet var riktigt griskul  =)=) även om det var tuffa förhållanden med snö, lera och tekniskt men gött att både pannlampa och klockan var så pålitbara. Fina människor som hjälpte en och ja ett fantastiskt äventyr med tyvärr dålig återhämtning så jag hamnade på en förkylning när jag kom hem. Men det kan nog bero på dålig sömn, kass mat och så en del stress i det hela för och hitta rätt flygbuss på morgonen.

Åk till Belgien och spring nattloppet dusk to dawn jättemysigt. Passa på och ät choklad och våfflor

2019-02-10 17:14.


Kommentarer till blogginlägget


Du är ju för härlig :)
Och ärligt talat när du talar om ditt löpar CV så lär de flesta världen runt bli rätt imponerad
9 dagar sedan



Härlig läsning, längtade efter läsa en racerapport eller träningsblogg. Det är så jag vill ha bloggen i funbeat. Visst allt det andra är viktigt också men är inte så intresserad av att läsa om jobb, skola eller blöjbyten här på funbeat. Grymt kört, tjej med starkt pannben.
4 dagar sedan