Anna Karin D

Lunch

Det här blogginlägget handlar inte ett endaste dugg om träning. Men, det behöver ändå skrivas. Just här.

Idag, på lunchen, satt vi (dvs mina unga kollegor och jag) som vanligt i lunchrummet. Fysioterapeuterna runt bordet och arbetsterapeuterna i soffan. Mina FT- kolleger - de unga trettio-nåt - som vanligt rejält högljudda för att inte säja skrikiga....eller usch nä nu låter jag som ett surkart, de är GLADA, skrattar och tjoar och är den sortens personer nästan alla, extroverta. Det är INGET fel med det, stämningen är hög. Jag är tyst. Sitter lite vid sidan om, idag hamnade jag i arbetsterapeutsoffan. Jag orkar oftast inte ens försöka vara coolrolig. Inte så mycket för att jag är en generation äldre (jag menar jag har också varit trettio-plus/minus, inte ofantligt länge sen, jag minns det väl) utan för att jag är sådan. Ju mer omgivningen låter, desto mer tystnar jag. En dålig egenskap.

Det var inte svårt att höra samtalet från min soffposition. Det var höga gapflabb, många....och ljudliga. Jag hörde A, som alltid hörs mest, berätta om förmiddagens tumörmottagning där hon suttit med som fysio. Hon berättade om en gamling, en gammal avdankad läkare som verkade envist hänga sig kvar, trots att han "typ har gått i pension för tio år sen eller nåt" och han kommer in i en "ful gammal manchesterkavaj" och han luktar....haha..."han luktar PENSIONÄR"...allmänt gapflabb här. Och de andra tumörläkarna..haha...ja dom får ju ge honom "de enklaste små fettknutorna att operera bort, så att han typ har nåt att göra, utan att förstöra för mycket"....ännu högre gapflabb.

Den ovan beskrivna och utskrattade illaluktande och förvirrade gamle gubben som verkar vara där utan att någon egentligen vill det är B. För inte så hemskt länge sedan var han en auktoritet i landet inom sitt gebit, tumörkirurgi av ortopediska tumörer.  Ledande inom sarkomforskning, professor vid Lunds Universitet. Han kan OERHÖRT mycket.  Jag gissar att han fortfarande är ett namn för människor i den branschen.

Jag kände mig beklämd.

Nu funderar jag på att be mina kollegor att vara så snälla att be mig sluta om jag skulle börja "lukta pensionär", eller bli patetisk på annat sätt. Jag har ju redan enkla sysslor (avdelningsjobbet) men det är nog mest för att ingen annan vill. För jag vill INTE att de sitter runt lunchbordet och hånskrattar åt något den gamla tanten inte begriper eller hur hon ser ut. Det bjuder jag inte på. I det fallet är jag fruktansvärt snål.

2019-02-06 17:19.


Kommentarer till blogginlägget


Bra att du står upp för din kollega kirurgläkaren! Att göra narr av människor och att prata nedsättande om dem för att de är äldre, eller för hur de är klädda, det är inte på något sätt vare sig roligt eller coolt. Bara dumt och lågt. Ingenting annat än ohyfs. Det låter som att det saknades en hel del respekt och empati, där vid lunchbordet. Individer som kanhända har... sin ungdom... men just inte så mycket annat...
2019-02-06



Tack! Ja, jag vet inte. Jag vill ju inte klandra mina kollegor, att vara ung är inte detsamma som att vara dum (precis som att vara gammal inte är detsamma som gaggig), men det här kändes inte kul, bara sorgligt.
2019-02-06



Ja, sorgligt...
2019-02-06



Det gör, på riktigt, ont i hjärtat att läsa.
2019-02-06



Riktigt dåligt. Undrar om alla håller med, eller om det blir något slags grupptryck?
2019-02-06



Det är alldeles säkert grupptryck inblandat. Det finns någon/några till som är lite tysta, som jag.
2019-02-07



Yngre och höga på det, och okunniga, och tycker att de är sååå roliga just då. Försöker ta avstånd från det faktum att om några år är de äldre, gråare och mindre häftiga. Förhoppningsvis lännar de denattityden lunchrummet och har inte med den till läkaren i fråga, eller andra äldre vare sig de är patienter eller kolleger. Sorgligt.
2019-02-07



Så låg nivå! 👎 Dålig stil.
2019-02-07



Oerhört tråkig och deprimerande jargong! De tror kanske de är coolroliga men från min horisont verkar deras samtal helt ocoolt ,hjärtlöst och humorbefriat.
2019-02-07