Mats Risberg

SM i Sundsvall

Den här säsongen bestämde jag mig för att ställa upp i SM-tävlingarna på längdskidor i Sundsvall. Jag hade inget vidare begrepp om hur jag stod mig mot de andra deltagarna och ställde in mig på att kunna bli ordentligt sist. Ett par veckor innan blev det klart att Johannes, Viktor och Johan från klubben  också tänkte åka dit vilket var kul. Det innebar dessutom att vi hade möjlighet att delta med ett lag i stafetten.

Jag och Viktor möttes upp i Stockholm på tisdag eftermiddag och gjorde sällskap på tåget till Sundsvall. Snackisen på vägen blev tävlingsbanorna vilka beskrivits som brutala och på gränsen till vad som är tillåtet. Själv var jag rätt nöjd med beskedet, brukar vara bra uppför och hade redan testat på utförskörningarna på södra berget när jag var där förra säsongen. Viktor verkade aningen mer skeptisk.

I Sundsvall möttes vi ett fantastiskt vinterväder med bitande kyla och massor av snö. Hade nästan glömt bort hur det kändes med riktig vinter. Johannes och Johan fanns redan på plats så vi anslöt till dem och begav oss till vandrarhemmet för att fixa skidorna. Vallningen var rätt snabbt avklarat då redan lagt på glid och med under -10 med otransformerad natursnö krävde inte fästet någon större eftertanke heller.

Onsdag - 15 km klassiskt, Individuell start

De hade gjort ett väldigt jobb med att försöka få logistiken att fungera med alla åkare, servicepersonal och publik uppe på södra berget. Vi hade begåvats med parkeringsnivå C vilket gav oss tillstånd att köra hela vägen upp till arenan för att lämna av folk. Vi fick dock inte parkera där utan en av oss var tvungen att köra tillbaka bilen till en parkering nedanför berget och sedan ta en skyttelbuss upp igen. Det funkade Ok, men tog lite längre tid än vi hade tänkt så det blev lite tajt med tid innan start.

Trotts att det blev lite bråttom hann jag med att åka ett testvarv på banan innan start så jag visste vad jag gav mig in på. De hade verkligen gjort ett bra jobb för att få till en utmanande bana. Det fanns 3 tuffa klättringar per varv, de var såpass branta så man var tvungen att saxa även med perfekt fäste. Innan varje klättring fanns dessutom en tvär kurva som gjorde det väldigt svårt att få med sig någon fart i backen över huvud taget. Alla nedförsbackar hade knepiga kurvor så det fanns ingen chans att vila där. Lite barmhärtighet hade de dock haft och lagt in ett lättåkt stakparti i slutet innan varvningen. Testvarvet var riktigt jobbigt trots att jag inte höll tävlingstempo, men jag blev ordentligt uppvärmd i alla fall. Åkarna med lägst ranking startade först idag vilket innebar att jag var en av de första. Det var kul för då fick man chans att synas lite i TV i väntan på att det dök upp något mer intressant att filma.

Jag kände mig inte pigg någon gång under hela tävlingen, men lyckades bra med att hålla jämt tempo. Sista klättringen (den beryktade EKG-backen) var en plåga varje varv, men det var också där det var mest publik. När det står en massa folk runtomkring som verkar tycka det är en bra idé att åka upp för backen går det faktiskt mycket bättre att övertyga kroppen till att göra det (även om den är av en helt annan åsikt).

Eftersom morgondagens stafettlag hade plats för 3 personer och vi var 4 på plats kom vi överens om att de 3 som körde bäst på dagens distans fick en plats i laget. Det blev Viktor som gick förlorade ur den tävlingen, eller vinnande beroende på hur man ser det. Det var väl inte direkt någon av oss som hade som högsta önskan att få plåga sig uppför EKG-backen igen. 

Resultatmässigt körde jag loppet på 0:52:29, det var 11:17 efter segrande Calle Halvarsson och räckte till plats 103 av 119 startande. Skönt att känna att jag kunde vara med och kämpa och inte ligga långt efter alla andra.

Bild från TV-sändningen strax efter start. Foto: SVT

Torsdag -  3 x 10 km klassiskt, stafett 

Banan för stafetten var kortare än gårdagens så man körde 3 varv trots att totalsträckan var kortare. Det lätta stakpartiet på slutet var avkortat och de tuffa klättringarna i Smirnovbacken och EKG-baken låg väldigt tätt med minimal vila emellan. Johannes körde först, följt av Johan och sist jag. Det är första gången jag kör stafett, men varvbanan gjorde det lätt att uppskatta när man behövde vara klar för växling. Noterade när jag estimerat våra åktider att det var ytterst tajt med marginal att hinna undan innan damerna skickades ut på samma bana. Ville ogärna vara i vägen för dem, så det var ytterligare en anledning att ligga på. Åkningen kändes betydligt mer plågsam än gårdagen tack vare den ihållande klättringen och mindre vilan, men det var bra att få pepp av de övriga klubbmedlemmarna i varvningen.

Jag kom i mål med en minut till godo innan damerna startade och fick en bra åskådarplats för att betrakta den från målet. Vi lyckades även göra en bra laginsats och slå två andra lag av de 33 startande. Det tror jag är klubbens bästa resultat i en stafett hittills :)

Efter stafetten tog vi avsked av Johan och Johannes som inte hade möjlighet att stanna kvar på de kvarvarande tävlingarna. På kvällen körde jag och Viktor ett lugnare pass på ett elljusspår vi hittade i närheten av vandrarhemmet. Där var betydligt färre höjdmeter än på Södra berget vilket var rätt skönt som omväxling.

Jag på väg in mot sista varvningen jämsides med Karl Hjalmarsson från IK Sterns första lag på väg in mot mål. Foto: Viktor Asking

Fredag - Vilodag

På fredagen var det inga tävlingar på skidor så jag passade på att jobba i stället. På kvällen körde jag lite skate med Viktor och kände på morgondagens sprintbana. Det var lätt att föreställa sig hur man borde åka den, men desto svårare att faktiskt göra det.  

Lördag - 1400 m fristil, sprint 

Sprint är jag inte bra på, och inte skate på snö heller, så hade inga höga förväntningar på dagens tävlingar. En av de knepiga sakerna är att lyckas komma upp i puls på den korta åktiden. Jag gjorde mitt bästa med uppvärming genom att springa impulser upp och ner för vägen till Södra berget. Det kändes bra medan jag höll på, men jag hann bli kall innan det var dags för mig att starta.

Åkningen var en ren plåga från början till slut. Musklerna kändes helt kraftlösa och all kall luft man drog i sig gjorde det bara värre. Tryckte på allt jag förmådde men kändes som det gick med snigelfart i den mjuka snön. Orkade inte ens köra på växel tre på det platta partiet in mot mål och var ändå andfådd så det nog kunde höras över hela ängen.

Trots ansträngningen lyckades jag nätt och jämt klara mig från att komma sist. Calle Halvarsson (som vann även idag) var hela 1:16 före vilket ger lite perspektiv på hur bra eliten är.

Efter att ha återhämtat oss stannade vi kvar ett tag för att kolla på finalheaten och kunde se hur det egentligen ska gå till när man åker sprint. Efter kvartsfinalerna fick vi dock nog av det kalla vädret och begav oss hem igen. 

På kvällen åkte vi upp till lagledarmötet inför morgondagens masstart. Eftersom vi inte hade någon lagledare med fick vi ta hand om den biten också. Där fick vi reda på att de inte tänkte plocka bort varvade åkare som vi trott utan att alla fick åka hela loppet. Även om det skulle bli lite jobbigare att köra hela distansen kändes det mer värt att köra när man faktiskt får resultat och ranking.

Eftersom vi skulle köra hela loppet kostade jag på mig att valla om skidorna på kvällen. Swix vit marathon hade funkat väldigt bra på skateskidorna i nysnön, så jag la på det på de klassiska också.

Söndag - 30 km klassiskt, masstart

Banan för masstarten var nästan samma som för stafetten bortsett från att de lagt till en extra kuperad slinga på mitten så den blev lite jobbigare. På den skulle vi köra 8 varv vilket innebar nästan 1000 meter klättring totalt.

Dagens väder var snöfall åt det extrema hållet. När man packat färdigt bilen behövde man sopa bort snö från den en gång till. När man öppnat skidfodralet för att plocka ut utrustningen behövde man tömma det från snö efteråt.

Det var närmare 100 startande så det blev rätt trångt och nästan lite vasaloppsstämning med stockningar i de första klättringarna. Tack och lov hoppade vi över den branta och extremt kurviga teknikbacken på första varvet vilket nog sparade in några vurpor.

I början av andra varvet kom jag loss och bildade en klunga med några andra som höll lagom tempo. Det andra hade dock langningshjälp och jag hade svårt att hitta bra ställen att dricka på utan att tappa fart. Det minst dåliga stället jag kunde hitta var i första nedförsbacken, men det var rätt knixigt att hinna med mellan kurvorna ändå. Första gången jag försökte misslyckades jag totalt och tappade flaskan. Att stanna och plocka upp den var inte att tänka på och jag kunde föreställa mig skandalen när tävlingen får sitt avgörande när ledaren halkar på en flaska någon idiot slängt i spåret.

På grund av all snö blev det allt mer vanskligt att försöka kliva i nedförsbackarna för varje varv. I takt med att man behövde sladda mer försvann fästet och det blev jobbigare uppför också. Stakpartierna blev jobbigare också för den delen. Kändes bitvis som man knappt tog sig framåt. Speciellt i kurvan innan EKG-backen.

Jag fick i alla fall bra motivation av alla som stod och hejade på. Bortsett från snubben hejade på tillgjord skånska i smirnovbacken möjligtvis. Det blev snarare lite enerverande efter att ha hört det för sjunde gången.

Lyckades överleva hela vägen och kom i mål på plats 84 av 94 startande. Det är jag nöjd med även om jag tappade min klunga och blev av med några placeringar på slutet. När jag kommit i mål kände jag att jag hade en massa is i ansiktet och funderade på hur jag såg ut egentligen. Så här såg jag tydligen ut:

Så här fin blir man av att åka 30 km i snöstorm. Foto: Mats Risberg

Efter tävlingen käkade vi taibuffe tillsammans med de trevliga gänget från IK Stern och försökte komma på något bra sätt att ta oss hem på eftersom alla tåg hade snöat fast.

Bortsett från hemresan (som jag skulle kunna skriva ett eget inlägg om) var det en mycket trevlig vistelse i Sundsvall. Det var spännande att testa hur man stod sig mot Sveriges bästa skidåkare och upplevelsen blir inte sämre av att man får åka skidor på bra spår i ett fint vinterlandskap. Dessutom kan man träffa kändisar och få synas på TV ;)

2019-02-06 23:50.


Kommentarer till blogginlägget