Anna Karin D

morgonfilosofen

Vaknar alldeles för tidigt efter att ha lagt mig alldeles för sent efter en (alldeles för nykter, jag körde)fest. Efter att ha snurrat åtskilliga varv i sängen utan önskvärt resultat gör jag något helt oplanerat, galet, extremt - eller helt rätt.

Jag ger upp, går upp, drar på mig långärmad tröja och tajts samt löparskor. Klockan är inte sju än. (Den tidiga timmen är lämplig även med tanke på de där nyinköpta tajtsen, jag i tajts är en komisk upplevelse - tänk trana, piprensare, flörtkula -jag inte riktigt är redo att bjuda omvärlden på ännu..)

Det är kyligt, det är klart, det är fullständigt stilla. Bara bruset från motorvägen stör lite lätt i bakrunden när jag springer i lugnt tempo ut mot fälten, mot Råby. Snett motljus, lysande blå cikoria, vått slaget hö och tunna dimsjok som lyfter över betfälten.
Det är vackert så man vill gråta.

Femtio eller inte femtio, över eller under, minuter, år - känns med ens oerhört ovidkommande. Allt är här och nu.

Jag möter två kaniner och en fasan. Annars ingen.

Känner mig själsligt fylld med någon sorts lycka.
2008-08-31 07:51.


Kommentarer till blogginlägget


Vilken vacker start på dagen. Det är ögonblick som sådana man minns. Känslan av att leva.
:)
2008-08-31