Rolf Öhlén

Då tar vi tagelskjortan på

...för att citera den gamla revyvisan.
Tisdag 26/8 Semesterresan till sommarstället kunde ha börjat bättre.
Vi måste tanka bilen. På vår lokala mack fungerar inte automaterna när butiken är öppen. Butiken var öppen, så jag var tvungen att gå in för att kunna betala. När jag öppnar dörren så är det första jag ser en disk sprängfylld med snacks. Jag ryggar bakåt och får dra mig åt höger – åt det håll lösviktsgodiset är beläget. Inte bara det. Det för mig farligt nära en hylla med ytterligare snacks i små förpackningar.

Det känns som om det är Odysses som har att välja mellan Schylla och Charybdis – vilken väg jag än väljer är det mer eller mindre kört. Men jag klarar mig igenom, kommer fram, betalar och ska gå ut. Åter måste jag gå mellan snacksdisken och på min högra sida har jag grillen. Men jag kommer ut utan det där riktigt fysiska kampen. Den persika jag har med mig som mellanmål slinker ner istället.

Inte heller stoppet på en större stormarknad där grabben drar iväg till godishyllan vållar mig några större besvär. Det känns som om jag är på väg att komma över den allra värsta abstinensen – det är då det verkligen gäller att vara på sin vakt.

Framme på torpet är det bara att ta fram motorgräsklipparen. Det är en fin modell som är apostlahästdriven – det vill säga jag får styra och dra den fram och tillbaka. Vi har stora ytor som vi klipper. Nu har grannen klipp det mesta åt farmor. Det tar mig bara 90 minuter att ta det som är kvar – men då lämnar jag slänten ner mot bäcken oklippt.

Jag hinner knappt börja förrän jag håller på att köra på en Stensopp (Karl-Johan svamp) och bara några vändor senare står en Rödbrun strävsopp i vägen. Jag tar rätt på dem och när gräsklippningen är klar, ger jag och grabben oss ut på en svampplockningstur. Jag hittar en del svamp som jag gör i ordning.

Av någon underlig anledning ser mamma, frun och grabben oroligt på mig och undrar hur jag mår. Deras förtroende för mig som svampkännare tycks inte vara det bästa. De törs inte äta av svampen.

Till eftermiddagsfikat något tidigare får vi farmors nybakade blåbärskakor. Ingen gör blåbärskakor som farmor. Skäms jag inte? Vad nu? Inte ett dugg?
Jag har hållit mig fysikt aktiv och jag har dessutom mer att göra. Det är dags att gå ut och kvista det ris jag röjde förra gången.

I vanliga fall kvistar jag upp alltihop och bär bort det som ska kapas bakom ladugården. I kväll gör jag annorlunda; jag kvistar ett träd, bär stammen bakom ladan, kvistar nästa och iväg; på så vis blir det lite mer omväxlande och några extra steg vilket är bra för kroppen. Jag håller på till ungefär klockan 10 på kvällen. Jag somnar ovaggad.
2008-08-29 06:56.


Kommentarer till blogginlägget


Inte lätt att strida mot anfallande godis. Starkt jobbat!
2008-08-29



Så flitigt du har jobbat! Inte mkt vila där inte, men du kanske vilar med sånt...
2008-08-29