En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Summering 2018 och en framåtblick

I vanlig ordning sammanfattas här träningsåret 2018, vilket vi inleder med att titta bakåt på de mål jag satte mot slutet av 2017. Då var målen att 1) genomföra Öppet spår, 2) Genomföra Vätternrundan, 3) Öka mängden styrketräning samt 4) Fortsätta utveckla tjejträningen. Jag lovade mig själv att träna mer än 236h, vilket jag gjorde för under 2018 har jag tränat 247h. Mitt hemliga mål var egentligen 300h, men den en träningsdipp under den varma sommaren samt en sjukdomsdominerad decembermånad satte fetstopp för det målet. Det förstod jag väl egentligen redan under sommaren, då jag mest latade mig.

I januari 2018 drog vi åter igång tjejträningen på snö och det blev minst sagt succé med kanske åttio personer på första passet. Sen sjönk det något, vilket jag förstår för det var ganska trångt. Men vi höll ändå en stadig nivå på över femtio personer varje gång. Sen präglades kanske tjejträningen av lite småtrista konflikter. När träningen helt plötsligt blir Örebro läns näst största skidarrangemang vill helt plötsligt många (vita medelålders män) få vara med och bestämma. ”Nämen flickor små, inte ska ni rodda runt detta alldeles själva. Jag vet mycket bättre vad ni behöver”… Tröttsamt. Skidträningen för egen del gick verkligen inte bra i början av 2018. Jag, och hela familjen, fick influensan och vi var SÅ dåliga. Allt fick ställas in; skidresan till Orsa (eller rättare sagt, vi åkte dit, gav upp, åkte hem igen), träningen, Kristinaloppet och Öppet spår. Lite av årets sämsta period tror jag. Kristinaloppet bröt jag ju, en hemsk upplevelse, och efter det bestämde jag mig för att ALDRIGALDRIGALRDIG bryta ett lopp igen. Därför sålde jag också platsen till Öppet spår.

Så fort snön försvann började jag träna inför Vätternrundan. Den här perioden är nog den jag är mest nöjd med under året. Jag följde verkligen min plan och tränade cirka 170 mil inför VR, vilket jag kombinerade med mitt vanliga instruerande. Det blev dock inte mycket löpning under våren, benen pallade inte. Idag hade jag nog kombinerat löpning och cykling lite mer, men jag hade inte det fokus då. Jag genomförde VR med bravur, om jag får säga det själv. Ett av mina mest positiva lopp någonsin, där jag är nöjd med tiden på cirka 11h (även om det gnager att vi inte landade på 10:någonting, för det hade varit helt genomförbart). Efter VR fick dock cykeln stå, jag cyklade ingenting på hela sommaren. Nästan pinsamt. Vad jag kommer få brottas med i framtiden är hur jag ska tänka kring cyklingen. Jag blev ganska skrämd av flera cykelolyckor; främst den där jag själv blev påkörd av en bil, men också den olyckan tillsammans med Örebrocyklisterna där en bil kör ut rakt framför klungan vilket medförde blodvite och skrubbsår för några av cyklisterna. Det kan ske så snabbt och jag måste säga att jag har noll förtroende för bilisterna! Samtidigt som jag hittade landsvägscyklingen som en träningsform där mina styrkor verkligen kom till rätta, så är jag delvis ganska rädd för fortsättningen. Det blir i alla fall inte VR, men det beror snarare på att med familj och småbarn går det inte att ägna helgerna åt pass som sträcker sig över hela dagen.

Strax efter VR drog jag till Transylvanien med Sofia och Christina. Kul resa, men det blev mer klättring uppför än löpning totalt. Jag vill nog se lite andra sträckningar fortsättningsvis för att hänga med på de resorna fler gånger. Mer löpning helt enkelt. Efter resan gick jag in i träningskoma under den varma sommaren. Jag tog det helt enkelt rätt lugnt. Började mot slutet av sommaren springa lite mer och tävlade faktiskt ganska ofta, trots att jag egentligen inte hade formen. Men det var bra, för det gjorde att jag tränade bort en del av nervositeten som jag dragits med inför tävlingsprestationer i många år (och som bara blivit värre). Nu ska vi se om jag minns alla lopp:

Tiveden trail, Blodomloppet, Bodaforsloppet, Tarstaborgsrundan, Åstadsloppet, Wadköpingslöpet och Kullamannen.

Det var väl egentligen Kullamannen som var höstens mål, men det gick inte bra. Kan inte riktigt förstå varför. Jag tränade okej, kan ju alltid vara bättre, men… Jag var långt, alltså verkligen jättelångt, efter Sofia och Christina. Vill inte ens skriva om det, besvikelsen är fortfarande stor. Men jag är i alla fall anmäld till hösten igen.

Jag har styrketränat lite mer än tidigare, men inte fullt så mycket som jag borde ha gjort. ”Utveckla tjejträningen” har jag delvis gjort. Det är svårt under barmarkssäsong. Vi inledde starkt med ett högt antal deltagare, men trots fin feedback droppade många snabbt av. Jag fattar inte varför? Folk säger sig på riktigt vara ”jättenöjda”, men ändå slutar det med att vi är en handfull deltagare. Är Zumba verkligen så freakin’ roligt?! Måste erkänna att jag lagt ner den organiserade barmarksträningen något, orkar inte engagera mig. Jag har ganska mycket ändå att pyssla med. Vi har ju startat upp barn- och ungdomsgrupper för KIF, där både Erik och jag är ledare.

Vad gör jag 2019? Jo, jag fortsätter leda tjejträningen Den första har vi om en vecka och i skrivande stund har 170 tjejer gjort en intresseanmälan. Jag fortsätter leda barngruppen för KIF. Jag fortsätter på att lära mig skejta, det går bättre och bättre. Jag fortsätter instruera pass på Campusgymmet, under våren kör jag funktionella intervaller, core och spinning. Jag har inga tävlingar på skidor inplanerade och även om jag är lite sugen så tror jag att jag ska hålla mig undan. Formen är för dålig. Jag har skaffat årskort på Yogobe, så jag ska försöka yoga eller stretcha lite mer. Vi renoverar gymmet hemma under våren, så mer styrketräning ska det bli. Sen har jag två stora mål: Ultravasan 45k i augusti samt Kullamannen 22k i november. Jag tänker inte misslyckas igen! Sen vore det grymt coolt om jag kunde ro 500m på 1:40, samt 2k på under 8 min (det sistnämnda tror jag att jag klarar idag faktiskt, men måste ladda lite…).

Målen i punktform:

-genomföra ultravasan

-genomföra Kullamannen (vågar inte skriva något tidsmål, måste fnula på det)

-öka mängden styrketräning

-öka mängden yoga/stretch

Sen vill jag ju gärna träna fler timmar än föregående år, alltså fler än 247 timmar. Men det är svårt med tanke på att jag inte kommer cykla lika mycket (om jag inte reggar transportcyklingen till jobbet och det gör jag inte).

Väl mött träningsåret 2019!

2019-01-02 14:30.


Kommentarer till blogginlägget


Starkt jobbat och vad duktig du är! Ultravasan vore så kul att springa!
2019-01-02



Tack Lena, vi försöker så gott vi kan eller hur :)

Ja Ultravasan ska bli jättekul, längtar!
2019-01-03