Anna Karin D

Utmanar...

....mörkret.

(Att bara ge efter helt i soffan blir inte bra. Både soffan och jag ledsnar.)

Så  alltså, jag utmanar mig själv med mörker ska jag säja, jag konfronterar mig med det svarta. 

Jag gjorde det idag, tidigt i morse. 

(Jag skriver det här torsdag kväll).

Jag bestämde mig onsdag kväll, packade en liten träningsbag, la fram utelöparkläder, ställde fram utelöparskor, grovplanerade en runda, satte väckningen på 04:45.

Det kändes helt rimligt och genomförbart. På onsdag kväll. I morse kl 04:45, kändes det helt för jävligt och fullständigt absurt, kallt mörkt obehagligt skrämmande hotfullt.....och....äh....jag visste att det skulle kännas så. 

Så no mercy alltså.  Bara att stå över det där nedsnacket. Intalar mig istället att jag denna morgon ska utmana mörkret, ge det en match, inte låta det segra, inte visa mitt obehag, låtsas som ....ingenting, låtsas älska det svarta, att det svarta är min vän.

Min kropp funkar bäst tidigt. Min själ kanske inte alltid, men min kropp är villigast tidigt på dagen. Tröttheten är inte lika förlamande då. Ska mitt mörker utmanas är det på morgonen, på kvällen vill inte kroppen vara med knappt ens under tvång. Jag vet dessutom att jag bär med mig en sorts tankeskärpa några timmar efter en sådan här morgonträning, det är inte fel. 

Så. GÖR bara. Löparkläder på, ut genom dörren, ner i källaren, träningsväskan på cykeln, ut (SHIT! Så kallt det är!), trampar upp för backen (fruktansvärt svart, jag är ensam i hela världen!). In på Gerda. Ljust och fint. (..och varmt...NEJ! Du ska ut. GÖR bara!). Låser in kläder och väska. Ut igen. Kallt som....f... Springer

...ner mot city och Stortorget. Musikhjälpen igång, och denna tidiga luciamorgon står faktiskt redan en handfull frusna själar utanför glasburen. Musik. De frusna själarna dansar. Jag springer. Börjar gilla läget lite, torget är upplyst av ljusslingor och julgranen är mäktig. Springer några varv, varvet är 420 meter och tar mig 2 minuter och 26 sekunder, känns bra att veta inför fredagkvällen.

Vidare bort mot Mårtenstorget, Dalbyvägen, Vipeholm.....där är det svart. Jag borde haft pannlampa kanske. På Hardebergaspåret möter jag en annan löpare, hen HAR pannlampa. Jag blir bländad, kan inte se om löparen är kvinna eller man. Hen har säkert sprungit från Södra Sandby, det är en dryg mil. Eller varför inte från Simrishamn? Det är 10 mil och det är småpotatis för en ultralöpare! Efter att ultralöparen jobbat en helt dag springer hen hem igen. Till Simrishamn.

Men jag tar mig via St Jörgens park och Botan åter till Gerda. 

Efter åtta kilometer är jag inne i ljuset och värmen och duschen. Nöjd. Kanske inte samma energikick jag får under den ljusa delen av året. Nej, långt ifrån. Men jag är NÖJD. 

En liten släng av nöjdhet en torsdag morgon i svarta december är inte att förakta.

Om det blir några fler mörkerutmaningar återstår att se.

(Jo fast det gör det - i morgon (fredag) kommer jag att springa många varv runt torget PÅ KVÄLLEN minsann. Vill min kropp det? Den måste! Lonesome Runners stöttar Musikhjälpen för en god sak och vi springer i skift varvet runt torget under ett helt dygn. Mina pass är i mörker. Jag valde mina pass i oktober....men det blir fint. Det blir bra. Det är fest och det är för ett gott syfte. )

2018-12-14 06:09.


Kommentarer till blogginlägget


Imponerad!! Seger över dig själv och mörkret. Lycka till i mörkret! 🌚⭐️
2018-12-14



Känner mig tyvärr inte alls lika kaxig och säker på att jag fixar utmaningen just nu. :-(
2018-12-14