Anna Karin D

Mörkerhantering

Jag har tänkt på det här mörkerutlösta förlamningstillståndet nu på sistone. Som så många gånger förr, så här års. 

Funderat på olika hanteringsmodeller: att inte acceptera. Ta sig ur det (typ med någon antideppmedicin som kanske gör mig till någon jag inte är. Det har inte funkat förr så varför skulle det funka nu och jag känner mig inte deppig bara SÅ J**** SEGTRÖTT). 

Eller att låtsas som ingenting. Bete mig som vanligt, trots att det tar emot. Vara social, spela piggteater, prata julpynt och tindra med ögonen och delta i olika aktiviteter. Det kostsamt, fruktansvärt kostsamt och innebär en helt del olust.

Alternativ tre innebär att acceptera. Det är så här det är helt enkelt, det är så här jag är. Jag går i halvdvala, och det är normal, känns rätt bra faktiskt, inget tvång. Bara vara. Inga engagemang. Inga prestationer. Det nödvändiga blir gjort på jobbet, men inga utsvävningar. Inget överdrivet julstök hemma, tre slingor med ljus får vara nog. Soffan får vara min vän, där jag kan gömma mig.

 Med min dator och mina engelska tv-serier och Biggest Loser och svenska deckare och ...annan icke-engagerande verklighetsflykt. Det är ok! Jag måste inte vara....normal. Högpresterande. Jag kan vara jag med mörkersirap i blodet.

(Det kanske är en stenåldersgen, med vinterseghet? Hur gjorde man förr, jätteförr alltså? Jag är kanske  en stenåldersmänniska från norden helt enkelt, vem kunde spruta runt i tvåhundra knutar pigg som en mört och speedad som en räka på vintern när vare sig elljus och köpcentra fanns? Det hade varit dysfunktionellt och farligt. Då gällde att kura i mörkret. Det var en fördel med trötthet och ovilja mot företagsamhet.

....

Fast utan engelska tv-serier då, lite trist. Jag har nog en modern gen också.)

Jag går till jobbet, men plockar ut det jag kan i flextid. Jag gör det jag ska, det jag måste och det är gott nog.

Och så min träning. Det hade varit bäst med en löptur ute i ljuset varje förmiddag, men det går förstås inte. Så jag hittar andra varianter, det tar emot enormt och ett visst mått av tvång måste till men det är det värt. 

Ja, acceptans är det som gäller. 

Snart är det vår.

2018-12-12 06:17.


Kommentarer till blogginlägget


Tre ljusslingor är 300% mer julpynt än vad jag brukar ta fram, så bra jobbat där ;)
Tänker på dig.
2018-12-12



Ja, gånger två till och med! Delar av texten försvann när jag redigerade och jag skrev om...Blev helt konstigt. Så är det med mörkerhjärna!
2018-12-12



Acceptans är bra! Mycket av det där kör jag för övrigt året runt: soffa, dator, tv-serier, icke-engagerande verklighetsflykt, inga engagemang etc. Varför bara begränsa sig till den mörka årstiden? :-)

Jag har bara en julslinga för övrigt. Har inte riktigt tagit mig för att sätta upp uteslingan än.

Vila vidare!
2018-12-12



Jag gjorde ett ljusslingeryck i lördags. Kände mig ofantligt normal och präktig. Sedan kom jag av mig.
2018-12-12