linda bengtsson

Bislett 24 h 2018 24 november 206,4 km

Vad skulle jag göra? Jag var sugen på ett sista långpass och

de datum som utomhusloppen var jobbade jag, det fanns bara Bislett kvar. En löparkompis hade köpt sin i andra hand och hon skulle inte springa och jag fick köpa den om jag ville och visste inte om jag ville. Vad skulle jag där och göra luften är ganska dålig där och jag mådde så dåligt sist, har aldrig mått så dåligt under något lopp som under Bislett. Ändå köpte jag hennes biljett vad tänkte jag ? Kollade igenom startlistan lite snabbt några svenska namn kände jag ju igen.

Det hade gått sådär med träningen min fotonda innan Sparta hade gått bort men kändes av ibland nu var det höften igen högt upp på höftkammen helgen innan tog jag ett långpass gjorde Skutberget All in och Kilenegården all-in. Gick ganska bra med lite energi. Sedan var det igång med 4 nattpass efter varandra på jobbet inte så bra upplägg och tog 20 min jogg tom torsdag. Det blev en stressig avslutning på jobbet den sista dagen så det blev inte så mycket sömn innan jag hoppade på bussen till Oslo. De va ju blackfriday inne i Oslo och helt galet mycket folk men traskade upp till hotellet tog en älgburgare vid en brasa och var ganska tom i tankarna.

Jag ville ju bara ligga och slappa och det gjorde jag frånkl18 gick jag knappt ur sängen. Eftersom kroppen var i nattjobbsmodus blev sömnen den natten helt kass också.

Raceday

Traskade till Bislett, vad skulle jag ha för plan? Hade en påse godis med mej 4 gels, en vattenflaska, lite sesamfröbars och ullunderställ och en aluminiumvärmefilt de va den utrustning jag hade. Tog några djupa andetag frisk luft och gick ned i källaren. Såg lite bekanta ansikten både norska och svenska och de va ju kul. En kille såg jag ju sist nede i Chamonix han hade hur mycket grejer som helst med. Träffade Petra och fick låna hennes man lite (han fyllde min vattenflaska) Fick packa upp mina grejer på deras bord och tog på mej min noppiga ullunderställ tröja och vankade mot starten. Såg att Mia, Thon och Ivan också var på plats som supporters de va kul och se dem. Satte på mej mitt chip sådär 5 min innan start och ställde mej sist. Vad gjorde jag här?  Starten gick och många spurtade bokstavligen iväg och jag blev varvad gång på gång och jag fortsatte hålla mej på banan i ett tempo som är fortare än jag normalt brukar hålla. Åt inte så mycket för jag tänkte att jag nog skulle bli illamående då och det blev jag såklart försökte med chips och vindruvor men då tog de stopp. Tittade inte så mycket på klockan utan försökte följa banan när det gick ned ja det går lite ned låta benen rulla. Det var jäkla varmt vi var väl än 130 st som startade och de va trångt på banan och man fick springa sicksack inte såkul. Jag fick ta på mej en tshirt istället och hälla vatten över mej. Jag är verkligen dålig på värme. På nåt sätt gick tiden vi vände håll och Dj spelade låtar och läste upp hälsningar från anhöriga till dem som sprang. Jag fick en fran Janne (tack Janne) kändemej lite ensam de gick ju inte och prata med folk de sprang för fort till sist efter en stund började folk ta de lite mer piano förutom Dan och Martin som kom som svävande moln förbi en helt oberörd. Jag hade tankar på ok om jag bara kommer över 130 km så jag får medalj iaf.  

Det blev mörkt utomhus och jag längtade ut och njöt av de korta passager med frisk luft som fanns och tog några djupa andetag jag tänkte 24 h av mitt liv inte är så mycket och tiden går fortare om jag springer. Jag kunde inte äta mer godis och drack bara vatten hade inga salttabletter men de funkade ändå en lite stund. Sedan kom illamåendet och min räddarinna i form av Mia fick jag ingefärstablett och humagels och de fick jag en varje timme som jag kunde få i mej och de blev bättre. Unnade mig själv och gå 1 till 0,5 varv /h de va skönt. De va så lockande och bara skita i allt o bara lägga sig ned på en av uppblåsbara madrasser som fanns. Men nånstans tänkte jag detta är måste vara mitt sista 24 h mitt 5 och sista och hade även Johan Steene i huvudet han skulle intelägga sig ned heller. Så jag fortsatte ganska ok genom natten jämnt och mentalt nästan på tomgång. Hade också en del problem med skav som gjorde ont men de fick va. Dj var ju aldrig tyst de va såå jobbigt och Främling spelades hur många gånger som helst och inga av mina önskelåtar kom ens oh man ville bara ha tyst… Njöt av de kyla som smög in ibland och tyckte synd om supportrarana som satt i dunjacka och i mössa. Slutligen var kl04 på natten och vi skulle vända och jag började räkna i huvudet skulle de va möjligt o nå 200 km vet inte men jag fortsatte springa och fram kom våfflorna på morgonen och det brukar alltid gå bra så jag levde på Cola och våfflor med sylt 1g/h de resterna h nästan. Jag började nu komma ifatt trean av tjejerna hon gick och folk började engagera sig i mitt försök. Plötsligt var de bara 3 h och de kanske skulle gå. De va inte många som sprang nu och jag lyckade gå in i min bubbla och Ivan sa att det skulle kunna gå och komma om tjejen. Jag började nu öka farten lite smått och sista timmen ja då kom jag om men sen sprang hon om igen och sedan började jag och springa och det gjorde inte ont bara jobbigt o hålla i. Hon va ca 20 m framför hela tiden och kände att jag inte hade så mycket kvar o sätta emot. Efter något varv tittade jag på distansen va 198 km jag trodde jag va uppe på 200  nu satte benen fart igen Spartadistansen den skulle jag bara nå. Dj va helt hyper den sista timmen jättejobbig hellre bara musik. Folk var väldigt påhejiga när man kom förbi dem och jag försökte verkligen tills jag kom upp till 204 då kunde jag inte så mycket mer. Saktade ned lite grand till de sista minuterna då spurtade jag på igen och äntligen när kom fick jag stanna utan och vara stressad och skynda mig iväg.

Jag hade överlevt Bislett och persat utan någon ambition utan nån vidare sömn de e välså jag brukar göra nu vill jag va ute tom Sparta lockar=)=). Tack Mia och Ivan och Dan som kom hejande ochpeppande om mej ibland och highfivade =)=).

Dagarna efter loppet har jag varit sjukt frusen, trött, hungrig konstant och varit lite haltande då höger lår inte har velat vara med o hålla ihop. Men idag fredag känns de bättre tog 30 min jogg igår i regnrusk ahhh skönt o va ute=)=)

2018-11-30 09:13.


Kommentarer till blogginlägget


:-D Till och med Sparta lockar mer än Bislett. har jag nämnt någon gång att du är fantastisk :-)
Håller med dig om att du nog är lite för långsam för att komma upp i den absoluta eliten på 24 h.
Men med de här dåliga förberedelserna och ändå komma till 205km är riktigt bra, du är bäst på att hålla så jämn fart under riktigt lång tid, det bevisar du hela tiden.
Men visst saknade du "Lindavädret" där inne, regn, blåst och rusk, då är du oslagbar
Kram
2018-11-30



Du är så härlig!
Sjukt bra jobbat. Det där är en sak jag inte gillar med Bislett, tjatet att det är aldrig är tyst. Espoo är mycket bättre, men utomhus är bäst!

Men sprang du Skutberget all in när Tobias arrangerade?
2018-12-02