Lena Johansson

Kilsbergsleden, en tradition...

Förra lördagen den 3/11, var det dags igen för årliga deltagandet i Kilsbergsleden.

I år ville jag vara med och dra in poäng till klubben så jag startade 14.7 km fast det var på gränsen för vad jag orkade med efter att under hösten varit sjuk, justerat Levaxinet och nu var mitt i uppträningen igen

Hade provsprungit sträckan veckan innan och blev helt slut, . Hade som mest 7 km terräng innan och 15 km på platt underlag i kroppen innan, så det var som sagt på gränsen.

Bestämde mig iaf för att vara med och för mig är det inte superviktigt att få en bra tid eller så utan jag tycker om själva upplevelsen av att deltaga.

På startlinjen hade jag sällskap av några tjejer från klubben men de fick springa ifrån mig redan efter ca 4 km, då jag kände att jag ville ta det lugnare. Tyckte ändå jag kände mig starkare ändå, än när jag provsprang rundan veckan innan så det var ju på rätt väg så långt.

Vid första vätskekontrollen var jag redan sist, 'Men inte sämst..' som jag sa till funktionärerna! 

Beslutade mig för att gå i backarna för att hålla nere pulsen lite bättre. Och sen springa på så mycket jag orkade på de plattare sträckorna. Kom in på ungefär samma medeltempo som vid testrundan och målgång till Kate Bush 'Running up that hill' som är en av mina absoluta favoriter. 

Det slutade inte där utan jag lyckades vara på plats vid prisutdelningen och helt oväntat fick jag 3:e pris i min åldersklass K50! Väldigt kul tycker jag! Var mitt första pris vid löpartävling i livet! 

Om jag kan lyckas hålla mig på benen nästa år och faktiskt vara i bättre form, så finns ju chansen igen att stå på prispallen! 

2018-11-10 16:40.


Kommentarer till blogginlägget