En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Total genomklappning

Med två veckor till maran är det bra att springa ett testlopp, tyckte Farornas Konung. En halvmara i något högre tempo än marafart för att boosta kroppen och få lite tävlingsvana. Nu springer jag väldigt få lopp på ett år, bortsett från några mindre tillställningar – där jag mest är med för att socialisera med uppdragsgivare som bjuder in mig – så springer jag … tja … ungefär bara ett lopp och det är Frankfurt Marathon. Men stärkt av att träningen har gått rätt bra den här hösten så tyckte jag också att det kunde vara en bra idé. En trevlig utflykt till annan stad, mindre än två timmars plåga och därutöver en bra middag efteråt. Dessutom fick jag förra veckan ett par Nike 4%-skor, världsrekordskorna, och Farornas Konung gav mig stränga order om att bara använda dem på tävling. Och det kunde faktiskt vara bra att springa in dem … Dessutom – eftersom jag inte har sprungit en halvmara på många år – mina senaste halvmarapers kommer faktiskt från Frankfurt Marathon, vilket väl är en aning bisarrt – var jag nyfiken på hur bra jag kunde göra det.

Träningen har som sagt gått riktigt bra under tidiga hösten. Jag har fått bra kontinuitet, och även om jag hade några riktigt jobbiga långpass i värmen (en rejäl bonk när jag och Farornas Konung sprang ett tremilapass tillsammans i Bogesund och jag fick i mig på tok för lite vätska samt ett värmeslag när jag och T-bone sällskapade en tidig morgon under ett 27 K-pass och jag bara ville sätta mig på trottoaren och grina, möjligen gjorde jag det också) så har jag överlag sprungit riktigt bra och kunnat bocka av både 30 och 32 km flera gånger om, ofta med en bra känsla. Jag har haft svårt att få till mina extra kvalitetspass, kroppen har inte riktigt varit redo för dem så då har jag helt enkelt planerat om, men i gengäld har jag haft ett bra flyt på mina marafartspass. Något har jag kanske sprungit lite för snabbt men överlag har de gått enligt plan.

Jag känner mig alltså väl förberedd för maran även om det nu gäller att pricka in formtoppen. För den är sannerligen inte här ännu, vilket i och för sig är bra, utan även om jag har trappat ner lite lagom i veckan så känner jag mig ganska nertränad. Jag blixtrade visserligen till med ett bra intervallpass i onsdags men var i gengäld slutkörd dagen före. Så vi åkte till Örebro utan övermod men med vissa förhoppningar. Planen var klar. Vi skulle springa tillsammans eftersom Faran behövde ett lugnt pass i dag efter tidigare och kommande bravader. Därmed skulle jag ha nån som pratade mig igenom loppet och – framför allt – hämtade vätska åt mig och såg till att jag fick i mig tillräckligt. För vätska behövdes sannerligen i dag. Jag var beredd på att det skulle bli varmt, men kanske inte så varmt. Och jag var inte beredd på att inte kunna hitta skugga eller på att det skulle vara så fuktigt. Den typen av väder är inte mitt bästa loppväder. När jag väl får känslan av att känna mig kokt så är jag rökt. Då spelar det ingen roll om jag sänker farten eller vad jag gör. Hela jag är en heffaklump och det blir väldigt tungt.

Fortsättning följer på: https://baddaren.wordpress.com/2018/10/13/total-ge...

2018-10-13 21:20.


Kommentarer till blogginlägget


Intressant hur olika man kan reagera på värme. För mig är normalläget att inte reagera på det... Har sprungit bl a Varv där folk har kollapsat drivvis sista km in mot mål pga värmen, medan jag inte tyckt den var något att tala om öht.
Tror du det skulle vara lättare att ställa om till "ta det som ett träningspass-mode" om du hade gett dig själv en ny sluttid att sträva mot? Jag gillar när saker är så konkreta som möjligt, och en specifik tid/genomsnittstid/ km x skall jag passera på tiden y/ något i den stilen hade nog funkat för min del.
Det låter ju definitivt som om du har bra träning i bagaget, så ladda om och lita på att den kommer att hjälpa dig på race day.
2018-10-13



Vad skönt för dig att du klarar värmen så bra. Jag är otroligt känslig, försöker att inte pipa och försöker att fortsätta springa men jag blir snabbt dimmig i huvudet och hamnar i en liten bubbla (inte på det positiva sättet) och då har jag svårt att fortsätta även om mycket säkert också sitter i skallen.

Ofta säter jag upp tre målsättningar: den perfekta, om allt går enligt plan, den acceptabla, om jag behöver planera om, och skamgränsen, om allt går åt skogen. Man måste trots allt vara beredd på att det inte alltid blir som man tänkt. Men inte ens att tänka sub2 som skamgräns funkade i går. Jag fixade det ju men det var liksom redan kört i skalle och i glädje. Men det blir bättre i Frankfurt! Det är också ett lopp som jag har laddat för mentalt på ett helt annat sätt och förhoppningsvis är det bra väderförhållanden.
2018-10-14