Robert Thor

All inclusive helg med ett äventyr i mitten

Petter återupptog sitt Koster Swimrun efter att inte anordnat någon tävling förra året. Först till kvarn var det som gällde och då ”två förvirrade gubbar” hänger mycket på instagram så slog vi till direkt när platserna släpptes. I startplatsen ingår allt. Färja ToR till Koster, 2st övernattningar och middagar, frukost osv och det blir speciellt när alla tävlande är på samma plats hela helgen.

Vi rullade ner mot Strömstad i god tid och valde vägen över Karlstad. Satt och tjattrade som vanligt och efter rätt många mil frågar Jonas ”Åmål 25?” skulle inte vi åka igenom Åmål? Det var en vägskylt som visade avtagsväg med 25km till Åmål. Nja, det skulle vi nog funderade jag högt och konstaterade att vi var på väg till Oslo. Två förvirrade gubbar hade missat avtagsvägen och om inte Jonas sett Åmålskylten skylten så hade vi nog hamnat i Oslo.

Sväng vänster!!

Molnen blev mörkare och mörkare och på radion pratade man om stormen Knud och att det var stormvarning klass 2 på Koster. Kändes lite udda att åka dit och simma men så var det.

Framme i Strömstad så ven vinden och regnet och vågorna piskade vilt i hamnen. Sökte skydd på ett café medans vi väntade på att färjan skulle gå. Stötte på 2 trevliga Strömstadsbor som också skulle köra tävlingen och vi connectade direkt och hade en trevlig timme över ett wienerbröd.

Blåser rätt bra 

Båtturen över var lite berg-o-dalbana och man undrade om det skulle bli någon tävling i det här vädret. Väl framme stod Petter och handhälsade alla välkomna till Koster.

Det var en korridor med 3st rum. Vi fick ett litet rum med en dubbelsäng och gemensam toa/dusch i hallen, våra nyfunna vänner från cafét fick rummet bredvid som om möjligt var ännu mindre med en våningssäng. Dom enda förutom strömstadsborna vi kände var Yvonne och Finn, dom har vi träffat i samband med träningsresorna på Mallis och dom fick det 3-e rummet. Vad är oddsen på att dom enda som vi känner igen av 70 lag hamnar i samma korridor som oss? Yvonne och Finn hade lite mera tur med sitt rum, det var en hel lägenhet, 3rum och havsutsikt. Oddsen på att två förvirrade gubbar skulle få just ett sådant rum är lätt att räkna ut, oändligt.

Petter informerar om ändringar i banan

Racebreafing där Petter pratade om att Koster är Sveriges enda marina naturreservat och att det är en unik miljö vi fått möjlighet att tävla i. Genomgång av banan som hade blivit justerad så att simningarna inte skulle vara så utsatta för vågorna. Vi är inte bäst på att simma men långt ifrån sämst, ruffiga förhållanden är till våran fördel. Om man lägger en bana som är så tuff att vi tvingas bryta på simningen så kommer 20-30% tvingas bryta och det är för mycket för arrangören, så vi jagade inte upp oss över vädret utan var lugna i att detta kommer vi att klara. Bussades över till en resturang en bit bort för middag och kvällen blev rätt lugn.

Redo för start

Vid frukosten så meddelas det att starten är uppskjuten till 11:30 då man hoppas att vädret ska mojna lite. Väldigt, väldigt många koppar kaffe senare kliver vi ombord på färjan som ska ta oss till Nordkoster där starten går. 

Avspänt tjattrande innan start

Lite tryckt stämning på båten, som sig bör när man har en utmaning framför sig. Petter tar ton i högtalarsystemet och meddelar att det blivit större ändringar av banan, flera simsträckor är strukna och det har tillkommit en del löpning. Det blir lite grymtande och någon börjar prata om run-run istället för swim-run. 

Byter båt vid Nordkoster och går ombord på en bilfärja som åker ut med oss i sundet.

Starten går och man hoppar från bilfärjan i vattnet, det är kallt. Alltid jobbigt att starta med simning, bättre att starta med löpning så man har puls och är varm när första simningen kommer. Paddlar på och hittare ett bra flyt, håller mig lite i utkanten för att slippa slåss. 

Sista sekunderna innan start

Vi är iväg

Vid uppgången står hela Nordkosters befolkning och hejar. Roligt! Springer om våra korridorsgrannar, båda lagen. Jonas möter min blick och vi har satt dagens mål. Vi ska i alla fall bli korridorsmästare.

Rätt lång löpning som tar oss till Nordkosters högsta punkt och väl uppe var det riktigt brant utför i obanad terräng. FUNKTIONÄR!!! Ropas nerifrån och jag passar meddelandet vidare uppåt. En tävlande hade stukat foten riktigt illa och kunde varken ta sig upp eller ner. Det var det enda laget som bröt Koster Swimrun. Oinvigda ojar sig över vågor och simningen men det är på löpningen man skadar sig, branta sluttningar, kullersten, hala ner/uppgångar mm. Vattnet är mjukt och skönt och skadar ingen

Lite vågor var det trots inomskärs

Simningarna var lagda så vi var inomskärs och vågorna var inte alls farligt höga, rätt strömt på vissa ställen men det är bara att mata på. Orginalbanan så simmade men i en vik men idag så fick vi springa runt istället. Det fanns ingenting som skyddade viken och vinden låg rakt på, vågorna var flera meter höga och gässade. Den simningen hade varit ”omöjlig” och i den stunden förstod man varför banan var så kraftigt omgjord.

Vågorna brallar in som Petter uttryckte det 

Kullersten! Inte kullersten som ligger i fina rader på Storgatan utan stenas från knytnävsstora till flera m2. Man får planera vartenda steg man tar, stenarna vickar till och man halkar av. Vassa törnen som river sönder knäna. Hoppa mellan dom större stenarna hela tiden koncentrerad. Detta är min absoluta svaghet, så fort det blir minsta tekniskt underlag så halkar jag efter och Jonas och ev. omkringliggande lag drar ifrån. Varje gång så tänker jag –”Fan, måste börja springa terräng” men det blir liksom inte av, men nästa gång! Då har jag övat massor med terräng!

3h in i tävlingen, fortfarande glada

Kom igen nu Robban!! Ropar någon vid en vätskestation. Det var Fröyseth från jobbet som stod och hejade. Försökte räta lite på mig och se snabb ut, var inne i en svacka efter flera kilometer med ”kullersten”. Stannade och snackade lite och Anders tog några kort. Du känner fanimej folk överallt mumlar Jonas när vi sticker iväg. Alla känner apan…

Äter och dricker så mycket man får i sig

Nu är det mera stiglöpning och jag spänner fast min personliga Ardenner dvs Jonas. Jonas matar på längst fram och jag försöker hålla tempot uppe, det fungerar riktigt bra när det är snäll terräng. Jag drar på samtliga simningar så det är inte mer än rätt att Jonas får jobba lite på löpningarna.

Ibland gillrar naturen fällor för inte ont anande swimrunners. Sprang efter strandkanten och kom fram till ett oskyldigt parti av geggamoja. Utan förvarning så försvinner Jonas, geggamojan är bottenlös och räcker ända upp till bröstkorgen på en förvånad Jonas som  mödosamt tar sig upp. Själv höll jag lite mer till höger och undvek fällan, det är bra att komma tvåa ibland.

Simma, simma, simma...

Hela tävlingen har vi haft några lag som vi bytt plats med, i vanlig ordning så springer dom om oss och vi simmar om dom. Sista simsträckan var ca 1000m och nu skulle vi plocka lag! Känner mig lite sliten i axlarna så vi satte upp en taktik innan vi klev i vattnet.  Jag drar till första boj, du till andra så avslutar jag, OK? Börjar veva, passerar ett lag. Passerar ytterligare ett lag. Kommer fram till första boj. Varför ska vi byta nu när de går så bra? Skiter i att släppa fram Jonas och fortsätter mata. Kramar ur dom sista krafterna med vetskapen om att detta är det sista vi gör. Vid boj nr 2 har simglasögonen immat igen helt och Jonas får dra, ligger på snöret och sköljer ur glasögonen. Redan efter någon minut så konstaterar jag att Jonas har ingen aning om vart uppgången är. Tar över ledningen och får till en bra avslutning på simningen och vi har nog plockat 4-5 lag.

Då jag alltid känner mig klen på löpningen så känns det bra att få bidra på simningen. Paddlar och dolme är till min fördel och jag blir rätt snabb med dessa hjälpmedel.Nu tror jag att om Jonas skulle börja köra med paddlar så skulle han vara ännu snabbare men han är lite av ett naturbarn som inte gillar en massa prylar. Eh? Det där var ljug rakt igenom! Vi älskar prylar båda två! Det är nog så att Jonas tränar simning 10ggr/år och då får man inte till någon bra teknik med paddlar.

Sista km löpning med ängsliga blickar bakåt för se om någon hinner ikapp oss men vi håller undan. 55-plats av 70 lag och framför allt korridorsmästare! 4h50min tog äventyret och nästa gång så kommer det gå fortare för då har jag övat på löpning i trixig terräng! Eller ? Sista lag kom i mål på 7h och tjejen såg blek och tagen ut. Alla hade gått ut på gårdsplanen för att möta upp dom och efter målgång var det prisutdelning, sen väntade en bankett med massor av mat och dricka.

Prisutdelning

Snabbaste laget kom i mål på 2h50

Jättetrevlig kväll fullt med nyvunna vänner, The Penguins aka Strömstadsborna som vi träffade på cafet. Högakustenborna Jörgen och Jenny som tyckte vi skulle komma dit i sommar och köra swimrun. David och Ida som drev en multisportaffär, jag köpte visst en trainer under kvällen men över 1 promille så är nog inte avtalen giltiga? Jättefina priser lottades ut, det delades på silvermedaljörernas pris (gigantisk Fernet Branca) stämningen var hög och det vart disco o dans i baren. Strax innan tolv var vi nöjda och snubblade hemåt, sista man kom efter kl4, rätt glad och inte så diskret.

Gigantisk flaska

Frukost och väntan på hemfärd. Vid färjelägret så frågade Jörgen och Jenny om dom kunde få åka med oss till Örebro, då skulle Jennys man slippa ta en omväg på 2h från Borås. Självklart fick dom det. Jörgen är full med historier och anekdoter så hemresan gick fort. Swimrun community är så otroligt inkluderande, vid frukost så bara sätter man sig vid ett bord och det fylls på med andra lag och snacket kommer igång. Alla får vara med, till och med två bonläppar från Kumla som inte har ”rätt” kläder på sig, dvs Houdini, Tierra, Salomon osv. Jonas har till och med gjort T-shirt med lagnamnet ”Två förvirrade gubbar” tryckt på framsidan, vi vill också se proffsiga och sponsrade ut!!

Sammanfattningsvis så är Koster Swimrun en helg då alla bor på samma plats och umgås, fantastisk fin tävling och Petter sköter det ytterst professionellt, det är Petter som ansvarar och sköter allt kring loppet, det är hans tävling. Många tror att han är ansiktet utåt och att det är ett eventföretag bakom men så är inte fallet.

Flaggan i topp.

Denna tävling är ett måste 2019 för vi vill verkligen se orginalbanan och uppleva den fantastiska stämningen igen.

Tack Petter för årets upplevelse!

*Bilder stulna från Koster Swimruns Facebook ;)

2018-10-07 17:52.


Kommentarer till blogginlägget