Rolf Öhlén

Jordbävning

Då ska vi se. Inget på lokaltidningens hemsida än. Något på riksnyheterna? Nähä. Pressmeddelandet har väl inte gått ut än. Seismologinstitutens hemsidor då? Inte där heller. Men något utslag på richterskalan måste det väl ändå ha gett? Varför det?

Idag har jag helt frivilligt försökt mig på att jogga under min morgonpromenad. Jogga är kanske synd att säga, jag såg väl mer ut som skadeskjuten kråka där jag otympligt vacklade fram, men jag försökte. Jogga är något jag alltid avskytt. När jag bodde i Järvsö kunde jag ta en fotboll med mig i elljusspåret för att göra det lite roligare, men det var för 30 år sedan.

Jag har alltid skyllt på något för att slippa; asfalten är för hård för mig att springa på, Träningsskorna är för trasiga för att springa i skogen med, så jag blir så blöt, jag får in grus, kvistar, svamp och bär i skorna. I dag fick det vara slut med alla undanflykter. Jag har en plan.

Jag går till körvägen öster om kyrkan. Där börjar jag jogga och håller på två minuter. Sedan går jag två minuter. Jogga 2 går 2. Jag passerar surhålet, skenar över grustaget och in på stigen över åsen. Jag känner hur träningen inte bara påverkar min fysiska status. Också den mentala känns bättre och mer på G. En sund själ i en sund kropp tänker jag där jag flyger fram över nedfallna stockar, mossbelupna stenar och fuktigt bärris. Fast min sjuka humor lär ingen kunna bota; den har jag av födsel och ohejdad vana. Den lär alla på Funbeat få stå ut med så länge jag hänger med här. Framme vid grustaget går jag ner till Degersjö vägen och hem. Jag har joggat. För första gången kändes det dessutom roligt. Undrar om jag håller på att bli självplågare?

Vaddå? Om jag inte blev blöt om strumporna? Vänta, jag ska se efter, ursäkta ett ögonblick…nej, det står ingenstans att jag sprang i träningsskor, jag hade stövlarna på mig. Dumt? Ja, men snälla ni! Jag tar vad jag har, dessutom tränar jag för att hänga med de andra i jaktlaget när vi hämtar fällda älgar. De börjar bli less på att köra både mig och älgen tillbaka på tracen.
2008-08-25 06:46.


Kommentarer till blogginlägget


Jaa! Fortsätt jogga! Jag var också en sån som hatade att jogga, bara tanken gjorde mig spyfärdig. Men om man bara kommer igång så blir det väldigt snabbt väldigt mycket bättre, och rätt va det är så är man nästan jogging-beroende. Du ska få se att du kommer orka jogga mer redan nästa gång, och sen blir det bara bättre och bättre. =) Så kör på!

(Men jag skulle nog rekommendera joggingskor ändå... du vill väl inte att knäproblem ska sätta stopp för dig? )

/fny
2008-08-25



Hehe, snart får du öva in den mentala målbilden av dig själv som en outtröttlig löpare. En varg som med fjädrande ben drar genom skogen.

Med målbilden på plats i det undermedvetna kommer kroppen att tvingas efter. det undermedvetna rules.
2008-08-25



Det är aldrig för sent att ompröva gamla sanningar!
a





2008-08-25