linda bengtsson

UV90 9:07. 18 plats bland tjejerna18 augusti2018

Jag kom över en dyr plats skulle betalat lit emindre om jag hade haft mer is i magen vilket var synd.

Jag och Maria åkte upp i hennes bil dessvärre hade hon känt av ett knä som gjorde att hon bytte distanas till 45 km hon ha inte kört så långt tidigare. Boendet var ca 3 km därifrån och låg jättefint vid en liten sjö och med fjällen precis bakom husknuten. Vi fann ett lite hak och laddade med hallomiburgare och sedan var det dags och sova.

Steg upp för lite frukost och joggade iväg till starten. Hör och häpna det var inte en enda bil som stannade och frågade om jag ville ha skjuts... Det gick ju bra med bilvägen var smal och lite otrevligt och småspringa på. Men perfekt temp på runt 10. Kom fram till folkmassan vi var ju nästan 1500 som startade då och det kändes som om vi skulle åka skidor med jättelång kö till bajamajorna tex. Gav bort min finisher ryggsäck och kände mig ganska varm i min ulltröja och buff. Det var inte många jag kände igen och många ungtuppar som frustade ur näsan i väntan på och komma iväg. Hade ingen känsla av att vi skulle springa ett ultralopp utan snarare en marathon. 

Kom lite musik och det var hajpat och tom en drönare hade de satt fart på. Hittade en kille och snacka me lite i början Annika Johannssons bror och vi matade på i uppförbacken som varade några km kändes konstigt och jogga upp var det en ultra ja var det en ultrabacke ja men ingen gick... Vi fick en fantastisk fin morgon med en gryning av kaliber som kändes att oh va nice att jag lever och får uppleva denna fina morgon. Folk hade dessvärre bråtttom och någon hade sagt till mej och skynda mej i början så att jag inte skulle stå och stampa när det började bli smalt. Jag höll en lite högre fart än jag brukar och hamnde i en fin fart på den jättefina stigen som had elite rötter och stenar men inte alls så farligt. Det var jättekul och kroppen kändes pigg men blev likaväl omkörd av ungtuppar och fick tom någon armbåge i sidan. Var är jag någonstans? Så småningom kom vi fram till en depå och jag blev förvånad de va ju precis samma som på Öppet Spår med torra vasaloppsbullar det går ju inte och äta när man springer ju. Gott med blåbärssoppa sen fanns det inte så mycket mer och det var ungefär det som var på alla stationerna. Tyckte det var lite märkligt att arrangörerna inte kan sklilja på energierna lite mer. Vi har ändå betalat för ett löplopp och ska då kunna förvänta oss lite mer service ur ett löparperspektiv..

Som sagt det flöt på och stigen var väldigt fin och solen sprack upp och slutligen var jag nu halvägs och det kom breda stora grusvägar som vi skulle ta oss fram på och jag känner då ett kraftigt hugg i höften som jag har haft problem med från och till och känne att jag inte får fram benet och saktar ned farten rejält. Väldigt obehagligt och jag provar höften igen  det går och stödja på den men tvingas nu och sakta ned lite. Kilometraran går och banan är ganska tråkig nu. Den finaste biten  var ju den första halvan. Jag äter inte så mycket då det inte finns så mycket och äta och folk har inte lust och prata så mycket så tiden går ganska sakta och blir omsprungen av starka damer och ungtuppar, Slutligen närmar sig mål och kilometrarna sniglar sig fram och slutligen känner jag igen mej på raksträckan fram till mål och det var det. Var så mycket kö till maten så gick direkt och hämtade min ombytningsväska och gick och duschade nöjd med min snabba tid för och vara jag. 

Kommer inte springa ultravasan igen då det är dyrt och löjligt att de tar en avgift på över 250 kr för en buss som ändå de fleta måste ta. Inte konstigt att folk då tar bilen istället. Ingen mysig ultragemenskap gick och finna här tyvärr synd att folk inte tar sig an andra ultralopp med eldsjälar och betlydligt mysigare atmosfär.

2018-10-05 08:07.


Kommentarer till blogginlägget


Tror inte arrangörerna är så vana med ultralöpare ( och inte de flesta deltagarna heller) då blir det en dålig kopia av skidtävlingen.
Jag funderade faktiskt själv på att köpa en sista minuten plats av en avhoppare, för ett bra långpass inför Sparta och för att se hur loppet var.
Men skippade det, paddlade med Kristina istället. Käns nu efter ha läst din berättelse som ett klart klokt beslut.
Tänker fortsätta med att bojkotta ultravasan, Där åker jag skidor, punkt:
2018-10-05