Anna Karin D

Sex och ett halvt år till.....vad?

När jag började jobba på min nuvarande arbetsplats för 22 år sedan ansågs jag ung, ny och okunnig. Ingen man riktigt kunde räkna med (jag var 36 år gammal och hade jobbat i yrket 12 år). Alltså räknades jag inte in när det gällde kurser, utbildningsdagar eller som en arbetskraft att räkna med. Jag hängde liksom alltid löst. Osäker och ung. 

Så var det väldigt väldigt många år, ända tills det plötsligt svängde. Det inträffade för fem sex år sedan, gick på något år. 

Nu är jag den gamla. Den gamla virriga och rigida, som ingen riktigt räknar med och som är rätt obildbar och lite korkad. Jag får enkla rutinuppgifter och det är ju ingen idé att låta mig gå kurser och delta i utvecklingsarbete, jag är ju nästintill pensionsfärdig och har jag lite svårt att förstå nymodigheter, så som vi gamlingar har.

Nejnej! Jag gnäller inte, surar inte, anklagar ingen, är ingen martyr. Jag förstår varför det blivit såhär.

Det beror på att jag är den jag är, gör som jag gör, beter mig....på det sätt som är jag. Och det är inte riktigt kompatibelt med arbetsplatsen. 

2018-09-24 17:44.


Kommentarer till blogginlägget