En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Någon ska komma sist och det är jag

I morgon är det tävlingsdags igen, för tredje helgen irad faktiskt. Har avverkat flera mindre tävlingar och jo någon större också. Sprang Tiveden trail i somras och landade i mitten av resultatlistan, utan att ha sprungit eller tränat något särskilt på ett tag. Sen sprang jag spontant Blodomloppet och landade på ca 53 min. Det var ett bra resultat med tanke på att jag tränat ben tre dagar i rad och samma morgon som loppet gått stavgång i backe. Bodaforsloppet sprang jag ihop med brorsan. Bara 25 startande, tror vi kom bland de sista (kanske plats 18 eller nåt?). Jag sprang långsammare än vad jag har potential för, eftersom jag ville vänta in bror min. Men jag hade kanske haft samma placering ändå, eller möjligtvis 1-2 bättre. Förra helgen sprang jag Tarstaborg, också väldigt få startande. Vet inte placering, men nedre halvan av listan. Nästan bara klubblöpare och så några få ”vanliga” motionärer. Så imorgon då. Nystartat lopp, kommer troligtvis vara ca 80 startande. Även här i princip bara klubblöpare. Damklassen är färre än tio anmälda i nuläget. Det är bara att konstatera vad jag hela tiden har haft på känn: jag kommer att komma sist av alla. Det känns lite konstigt. Hur kommer det att kännas att springa in sist av alla, när all publik vänt ryggen mot målet och inte tror att det längre kommer komma någon springande där? Eller om det är en sådan där hygglig publik som hejar extra mycket på de sista löparna? Är det särskilt kul egentligen? Kommer det kännas pinsamt och skämmigt? Eller ska jag bara stålsätta mig och vara den där envisa coola typen som ba’ ”det är KUL att tävla, jag gör det BARA för min egen skull” (vilket ju är sant förvisso). Vad vill jag åt egentligen? Jo, jag vill ha ett tufft träningspass i terräng infor Kullamannen Dödens zon. Jag vill ha tävlingsvana. Jag vill bli bättre i löpning. Får jag detta om jag ställer upp i morgon (oavsett placering)? Svar ja. Men det är ofrånkomligt att det fladdrar obehagligt i magen. Det var nog så här Jesus kände inför korsfästelsen.(SKOJA!)

2018-09-22 12:38.


Kommentarer till blogginlägget


Jag springer alltid långsammare på lopp verkar det som. Tar det somen social utflykt och träningspass. Blir ändå annorlunda för mig att springa tillsammans med andra :D
Ha kul och håll fokus på effekten du är ute efter!
2018-09-23



Tack Lena, jag genomförde o det var ett kul lopp!
2018-09-23



Kommer man sist kommer man ändå före alla dem som inte ställde upp.
2018-09-24



Absolut, helt sant Marie-Louise!
2018-09-25



Alla som ställer upp är en vinnare.
2018-10-25