Rolf Öhlén

Ett psykologiskt experiment som slog slint…

Det var under gymnasietidens lektioner i psykologi jag mötte det första gången. Psykologi var väl inte mitt bästa ämne. Det var bland annat den som gjorde att jag fick dröja med att påbörja mina universitetsstudier. Kanske berodde det på mina bristande kunskaper att det blev så fel. Pavlovs experiment omkring det här med betingade reflexer. När jag började läsa i Uppsala tänkte jag ”Det borde funka på oss människor också och ville pröva min teori – fast det var nog snarare en dålig ursäkt.

”Om jag äter ostkrokar när jag läser en viss seriepocket, borde jag bli sugen på ostkrokar när jag läser just den.” Det fungerade bra. För bra. Det var nämligen inte bara den som lockade fram suget och inte bara efter ostkrokar utan oavsett vad jag läste kom längtan efter vilket snacks som helst. Det var mycket läsande i Uppsala. ”Hockey och korv hör ihop, det vet alla som är insatta”. Hockey-vm på tv. Men inte en korv. Inte två. Tio. Ett paket. Per match. Hockey=korvsug.

I går på väg hem från jobbet passerade jag den lokala bensinstationen där jag under den senaste tiden nästan alltid stannade på väg hem för att skaffa ”färdkost” i form av godis, snacks och läsk. Fasligt vad det var svårt att låta bli att svänga in där. I synnerhet som den ligger vid en vägkorsning till vänster där jag måste svänga vänster för att komma in på vägen hem. Gör jag svängen lite vidare och längre kommer jag in på parkeringsplatsen. Jag håller krampaktigt i ratten. Knogarna vitnar. Armarna vill styra in bilen, men inte jag. Jag koncentrerar mig på Radiosportens sändningar. Med möda lyckas jag bryta vänstersvängen och passerar infarten. Det känns som ett gummiband i ryggen vill dra mig tillbaka till macken, men jag stålsätter mig.

Inte den här gången heller. Jag tänker på begären. Hur lätt jag har att låta dem ta över. Ändå är det inte de som ska styra mig, det är jag som måste kontrollera dem som en ryttare bemästrar sin häst. Tänk vad fort det gick att ta körkort när jag kom på att det inte är bilen som ska fara iväg med mig, det är jag som ska fara iväg med den. Ofta har jag fallit för Oscar Wildes motto; det enklaste sättet att bli kvitt en frestelse är att ge efter för den. Men då är det frestelserna som styr mig och då tappar jag kontrollen över mitt liv, min kroppsform, mina relationer, min hälsa…

…att det kan vara så fysiskt ansträngande att kämpa för att behålla kontrollen över sig själv och tvinga sig att göra det rätta, vilket långt ifrån alltid är det man vill, känner och längtar efter…att vänja sig av med en ovana, att träna bort ett inlärt beteende, att göra en omställning av hela sin livsstil, av kost och motionsvanor… Varför dra upp det här? Har det något med träning att göra? För mig kommer varje dag att vara en rent fysisk kamp och träning att få min kropp dit jag vill vikt- och konditionsmässigt, att få den att ställa om till de nya vanor jag vill uppnå, att få kostvanor och träning/motion till betingade refelexer…

… apropå det här med betingade reflexer, jag har numera svårt att komma in på mina andra krypin ute på det digitala multitorget som kräver inloggning. Av någon underlig anledning envisas mina fingrar med att skriva in inloggningskoderna till min Funbeatsida…
2008-08-24 12:29.


Kommentarer till blogginlägget


Jodå, jag orkade läsa.
Tack för din kommentar....och jo, jag kommer nog att fortsätta.
Med inställningen att jag skriver för mig själv. Men - om någon annan läser är det kul!
2008-08-24