Rolf Öhlén

Lidnersk livstilsförändringsknäpp

Jag har drabbats av en Lidnersk livsstilsförändrings knäpp! Klockan är halv två på morgonen när jag går till sängs. Det lutar åt sovmorgon. Men nej. 5.30 upp pigg som en lärka. På med pulsmätaren och ut med stavarna. Inte bara jag idkar morgongymnastik. På andra sidan vägen sträcker en ormvråk och två kråkor på vingarna i en hissnande flyguppvisning. Kråkorna attackerar. Jag går mot kyrkan. Skolbussen passerar. Bussen vinglar till på vägen, passagerarna skriker. Jag nästan hör vad chauffören tänker; Va? Är den slöfocken på benen? Han som brukar hämta posten i nattskjorta vid 10-tiden? Hjälp! Jag har försovit mig. Klockan måste visa fel.” Han trycker gasen i botten och försvinner i fjärran. Det blir den korta skogspromenaden.

Undrar om det finns någon bra grupp för oss VSIB – Vi Som Inte Har Bråttom - eller ska jag starta en ny? Gruppens mål skulle vara minst 10 minuters fysisk aktivitet per dag oavsett vad men med en vädjan om någon slags livsstilsförändring; att gå till postlådan 50 meter bort istället för att ta bilen, kliva upp 10 minuter tidigare för att hinna med motionen, bryta nattens fasta med ett glas vatten, byta ut en av frukostfrallorna mot en frukt, att börja med frukost för den som ännu inte gör det, ta en sockerbit mindre till kaffet, att byta ut vanligt socker till råsocker, att ta trappan istället för hissen, vad som helst!

Jag ler. När jag kom hit hittade jag ganska snabbt den här stigen jag nu går på. Men det var så långt. Så oländigt. Så besvärligt. Så jobbigt. Tack vare inspirationen från Funbeat dansar jag fram över barr, sten och stock. Tyckte jag att det här var jobbigt? Vilket vrak jag måste ha varit. Tidigt upp, nyttig frukost, målmedveten fysisk aktivitet – så otroligt odrägligt nöjd jag är med mig själv. Men jag vet. Tankarna mörknar. Jag har varit här förut. Hur länge ska jag orka, fysiskt och mentalt den här gången innan jag åter sjunker ner i inaktivitets- och godisträsket? ”Ostkrokspudding och chipsgratäng med läsksås och godis sallad med glassdressing”. Jag skrattar åt den meny som jag brukade skämta om med mina korridorkompisar på Sernandersväg 10/210-222 under mina universitetsstudier men som nästan var en realitet – det var det jag smällde i mig på en lördag även om ej i pudding- och gratängform.

Men så ljusnar jag. Nu har jag alla mina vänner här på Funbeat som kan rycka ut med kätting och lyftkran – och tro mig, det behövs för att rubba det här fläskberget - för att lyfta mig under armarna så att jag kommer på spåret igen om jag skulle komma av det, både de som helt eller delvis delar min uppfattning – så skönt att känna stödet, att inte vara ensam om något – och de som säger emot. Då får jag sätta mig ner och tänka efter. Antingen får jag tänka om lite eller också komma fram till att tyvärr delar jag inte din uppfattning därvidlag, men här har du kardan, låt oss vara vänner ändå.

Innan jag ens vet om det är jag nästan hemma. Hej vad det har gått undan. Jag blickar ner över sänkan mellan den plats jag nu befinner mig och på åsen på andra sidan jag nyss befann mig på. Tyckte jag en gång att det här var en olidligt dryg promenad? Inte undra på att gubbarna i jaktlaget knotade. När jag kom fram till mitt tilldelade pass var det dags att blåsa av jakten. De diskuterade om jag skulle sova över på passet, men vilken såte vi ska jaga och vilka pass vi ska besätta bestäms på morgonen samma dag som jakten ska äga rum. Vilka pass som ska besättas beror på vindriktningen. Fyrhjuling? Nej, för mycket oväsen. Älgtracken? I och för sig skulle det gå fortare, men då måste en gubbe avdelas till att köra den. Så det blir jag som får förändra mig.

Om inte Funbeat kommer till fläskberget, får fläskberget komma till Funbeat, men huka er göbber och käringar, för ni riskerar att hamna i en lavin av kilon. Öhlén är på gång!
2008-08-22 06:59.


Kommentarer till blogginlägget


Jag tycker om dina bloggar... tack för underhållningen! Och jag måste bara hålla med om att Funbeat är en otrolig inspirationskälla!
2008-08-23