Rolf Öhlén

Svettigt värre!

I dag skulle det bli lugnt. Trodde jag. Följde grabben till tandläkaren. Dags att handla. Frukten slut. Inga problem. Frun och pojken med. Ingen fara för onödiga impulsinköp. Kommer in i affären. Fruktdisken ligger uppdukad framför mina ögon som ett hälsoivrarens eden. 7 Apelsiner – en per dag - att pressa till frukosten, likaså 7 persikor som förmiddags mellanmål per dag 7 bananer till eftermiddags mellanmål, plommontomater och småcitrus som extra godis. Men sen! I nästa gång breder de ut sig. Nybakade bullar och wienerbröd drypande av socker och fett. Synen drabbar mig som ett slag i solar plexus. Böjer mig ner, tittar mot hyllan åt vänster. Spisbröd! Ett djupt andetag och jag kan räta på mig – tills jag får syn på arrakstoppar och chokladtoppar. Blundar, springer in i hyllor och expediter, så jag får nöja mig med att sätta upp händerna för ögonen som skygglappar och fixera mejerihyllan. Medan frun handlar mjölk, känner jag den magnetiska dragningskraften åt kaffebrödsdisken. Jag bryter makten genom att erinra mig att grahamsgrynen tog slut i morse. Söker upp hyllan med gryn. Andas ut. Räddad för stunden. Hittar grabben vid lösviktsgodiset. Koncentrerar mig på honom och letar upp frun som står i charkdisken. På väg till kassan tar jag omvägen runt hyllorna med hygienprodukter för att slippa godiset. Vid kassan skyltar de med tuggummin. Jag går till tidningshyllan. Finns det någon bra tidning om hälsa och träning? Hittar ingen, men får tiden att gå. Dags att betala. Stirrar på cigaretterna framför mig. Rökt har jag aldrig gjort. Matt och nästan fysiskt illamående kommer jag ut ur affären – ett gott tecken på att jag är på rätt väg efter 24 års näringsmässig misshandel av min arma kropp…

Hemma hos oss fanns det aldrig något snacks och väldigt lite godis och läsk. Mest kakor, bullar och hemkokt saft. När jag 1984 började i Uppsala var det dags att ta igen det. Jag skulle prova varje variant av chips och snacks. En lördag kunde se ut så här; en 250 grams påse chips, en 250 grams påse ostkrokar, en 100 grams påse mjukt godis (att rensa tänderna med), ½ liter glass, en honungsmelon och 1,5 liter läsk. Det var standard. Kring 1986 började jag av någon underlig anledning få ont i magen. Förmodligen berodde det på allt för mycket syra i kosten tänkte jag och la till ovanstående 3 dl gräddfil. ”Men varför ska man doppa chipsen, allt ska ju ner i magen ändå” resonerade jag. Jag hällde chips och gräddfil i en djup tallrik och åt det som flingor. Det var ingen höjdare, så jag återgick till att doppa dem. Men till slut lämnade jag chipsen därhän – till dess jag hittade en sort som inte gav magsmärtor trots att jag skippade gräddfilen.

Sedan blev det inte bara lördagar. Dessutom kom mycket snabbmat att ta en allt större del av min kostcirkel. När jag började arbeta fortsatte det så. När jag hälsade på mamma smet jag ner till bensinstationen nedanför hennes lägenhet och köpte godis, snacks, läsk, färdigbredda smörgåsar och klämde i mig medan jag låg och läste. På förmiddagen kunde jag gå ner på stan och äta på någon hamburgersylta eller fik och sedan hem till lunch. Eftersom jag inte ville att mamma skulle bråka på mig, försökte jag trycka i mig maten hon serverade också. Från att ha varit väldigt fysiskt aktiv försjönk jag ungefär samtidigt i en period av fysisk inaktivitet vilket gjorde att man snart kunde använda mig som spärrballong. Men nu är det allvar – dags att bryta med dessa dumma vanor!

Idag blev det ännu en seger – men det var kämpigare än jag trodde – svettigt värre. Fick faktiskt försöka stänga av medvetandet för att inte frestas så mycket. Visserligen visste jag att det stod illa till med mig, men att det skulle vara så illa! Resten av livet kommer att vara en ständig kamp mot dessa läckerheter som lockar mina smaklökar.

Fick förresten notan från bensinbolaget i dag; från den 10/7-10/8 har jag lagt ner 656,32 på läsk, godis, skräpmat – som jag inte behövde! På en månad har jag gjort av med en summa som skulle ha räckt till tre årskort till i tre olika fiskevårdsföreningar – vilket jag varit sugen på, men inte tyckte att jag kunde kosta på mig
2008-08-21 22:46.


Kommentarer till blogginlägget


Det är så himla svårt att låta bli söta och feta saker tycker jag.

Jag och sonen hade bestämt oss för att vara godisfria under augusti. Och till en början gick det jättebra. Men så hände en liten, liten sak som gjorde mig ledsen, och då trillade jag dit eftersom jag är en känsloätare.

Problemet hade väl inte varit något problem om det hade stannat där men tyvärr så har det ju fortsatt med lite godis varje gång jag har varit och handlat. Dessutom gömmer jag det för sonen för han har minsann varit väldigt duktig så jag vill ju inte visa för honom att jag trillat dit igen.

Vad jag önskar att jag inte tyckte om sötsaker, kakor och snacks.

Jag tycker det var jättestarkt av dig att klara dig igenom affären utan att trilla dit. Bra jobbat!

Nu firar vi dotterns födelsedag imorgon så då tänker jag unna mig att fika med de andra men sen måste jag försöka styra upp det där med godiset igen.
2008-08-22