linda bengtsson

Ehunmiak 2018 13/7 kom bara 43 km av 168 km på ca 8 h de bröt loppet

Ja vad ska jag säga.

Som jag har jagat höjdmetrar inför detta lopp som jag visste skulle bli tufft i värmen. Backar upp och ned runt i Karlstad så fort det lutade cyklade till frykstabacken hängde med till Hovfjället med Björn och Dan. De va alltid en strävan och en känsla jag borde tränat mer backe. Men det skulle bli kul sugen på att va ute läääänge dock en liten parantes att mitt flyg hem gick 40 min efter maxtiden från Bilbao som tig minst 2 h dit. Jag var optimist. träningfri veckan innan loppet flög ned till bilabao panik på flygplatsen i Munchen hade fått brainfreeze efter mycket stress på jobb o lite sömn glömt min pinkod till kortet och bankautomaten svalde mitt kort och hade som tur var ett annat och fick hjälp av en mycket fin vän hemma och ta sig in på min bankdosa hemma och se min pinkod och jag var sååå nära och hamna i bilbao utan pengar det skulle visa sig en start på en mycket otursföljd/misslyckad resa.

Kom fram till ett varmt och mysigt San Sebastian med mycket god mat lite strandhäng och gjorde inte så många knopp. Bodde i gamla stan i ett dorm men ingen AC o festande rumskompisar fasingen inte mycket sömn. Sedan bjöd San Sebastian på ett hällregn som höll i sig bra länge vilket detta regn skulle jag få se mer av. Till Bilbao o äntligen se lite Berg. Hade gått ganska mycket på dagen och va redan trött i benen men mer skulle det bli hittade nummerlappsutdelningen oh koll av utrustningen av glada funktionärer. Jag var omgiven av massa små spänstiga spanjorer och hittade även Johnny och Ellen där med sin grupp det var kul. Började gå till hotellet som låg ca 2 km utanför men skulle inte hinna  så jag la mej ned i gräset och väntade på Tobias Lundgren skulle dyka upp.

Möter honom går mot hotellet tar lite käk men vänder tillbaka för och möta de andra i Pace on erath för middag men vi är så många så vi delar upp oss och äntligen fick vi sitta ned. Hela lilla bilbaos befolkning var ute denna torsdag. Äntligen på hotellet fixade dropbagen hade nog lite för lite bars med men det fick gå bra. Ryggan vägde som vanligt några åtskilliga kilon men jag var glad nervös såklart och det märktes då det blev ännu en natt med lite sömn.

Raceday

Starten skulle gå kl18 på kvällen så jag fick vackert checka ut o hänga i Tobias rum och änrligen gick vi mot stan vi visste båda att det skulle bli regn frågan var hur mycket. I valet ochkvalet vilka dojor det skulle bli och det blev sacony peregrine som skulle ge mig lite bättre grepp tänkte jag o la mina hoka i en dropbag. Vi ställde oss i startfållan Tobias med sina nyinvigda stavar och vi hittade de andra svenskarna och en bekant Marcus Kjellberg. De spelade lite musik och de sa något om åska uppfattade vi att vi skulle använda sunt förnuft. Starten gick och samtidigt bröjade och småregna och det var väl lite småuppehåll annars höll det i sig. Vi började gå uppför på asfalt.. det var konstigt ca 4 km och sen kom stigarna och det gick upp men inte alltför mycket o det gick bra och alla var pigga dock redan började min mage redan krångla och det var tråkigt och jag kände att jag vill strunta i allt redan men på nåt sätt fortsatte jag och vi varvade varandra vi svenskar . Tyckte att de va hur snäll bana som helst och kul var det Ellen dök upp och hon såg pigg och glad ut och sen kom vi in i en vätskestation och det fanns massa god mat och ost.

Ost e faktiskt jättebra på långlopp i berg=)=). Nu började gå lite mer upp och en spanjor pekade på en inte alltför lite fjälltopp med kors dit upp skulle vi. Fram med pannlampan i regnet och vi började höra nu hur det mullrade i fjärran som sakta kom närmare.

Föga förvåndade då det har varit ganska mycket åska närvarande under mina bergslopp I UTMB och Transylvanien men vi fortsatte alla och vi så hela himlen ljusna upp ett antal gånger en gång var knallen så jäkla hög att jag utan att tänka skrek till jättekonstigt..  Men vi fortsatte alla då var vi nede i en skog så vi gick på kom fram till en lite vätstskestation där de hade brylepudding nja inte så sugen och fortsatte nedför berget. Marcus var nästan precis framför mej och vi såg att det fanns ganska mycket folk på den här stationen och att det inte alls verkade ha bråttom. Jag tänkte först att vad orutinerat och inte bara grab and go. Men det fanns en anledning. Det var slut sa funktionären till oss vi bara slut vaddå. Jo arrangörerna hade beslutat av avbryta hela loppet på grund av ovädret som var på väg in. Vi var helt tomma  fler svenskar kom till samma station och vi kunde inte fatta och jag tänkte bara nej och såg med förtvivlan hur de klippte mitt armband och tog min gps.. Klockan var ca 02 på natten vi hade sprungit i ca 8 h pigg och tom på insidan. Vi fick skuts av små ambulansbilar därifrån till en stor vätskestation och där sedan ytterligare väntan på en buss och sedan satt vi smutsiga i sporthallen och försökte få tag i öl ut ölfaten som inte heller dem ville samarbeta.  Funktionärerna gjorde sitt bästa och gud vad de slet för oss lite bittra löpare som blev snuvade på våra ganska höga förväntningar.

Bara till och åka hem

Som tur var hade Tobias kvar sitt rum så de blev några timmars sömn sen vill inte jag va kvar i Beasain utan drog med Tobias till san Sebastian och dränkte våra löparsorger i fantastiskt god mat och xider som de är kända för. Tobias drog hem och jag stack o badade. Hade ett eget rum nu nice och sen blev de morgonlöptur i San Sebastian och förbi på landsbygde och några kullar i värmen helmysigt.  Sen var det dags till flygplatsen och åter igen var det vädret som inte ville va med. Flyget var försenat de visste först inte så mycket med flyget till frankfurt gick men inte till Munchen dit min conection va. Tiden gick men äntligen fick vi gå på ca 3 h försenat och det var det värsta flygtur jag nånsin gjort vi kastades hit och fit och bonkigt illamåendet kom men kosntigt nog var det ingen som släppte ifrån sig några eliminationer den vägen.

Vi kom fram till en tom flygplats skitdåligt med skyltar och vi hade inte ringt Lufthansa innan vilket vi tydligen skulle gjort sa en ung engelman som bara stack iväg. Hittade en tjej från Geneve som var i samma  sits och vi köade skitlänge bland irriterade flygresenärer och servicepersonal som försökte hitta biljetter till oss dagen efter. Fick ett flyg till FRANKFURT och sen stockholm kl14 dagen efter var skarpt kristiskt till att de skulle va en connectionflight men gick med på de och fick en taxivocher och hotell i Munchen. Såklart stoppas taxin av polisen och vi blir fast i 30 min och vi vara bara sååå trötta. Äntligen framme vid hotellet o köa för o checka in i ettsvalt hotellrum. Pasade på och sova i 4 h för en fin morgonlöptur i Munchens vackra flod. Det va mysigt och såg ändå ganska mycket men Munchen som stad va inte något speciellt . Riktigt god frukost och sen till flygplatsen. Väl där började de gå fint vi skulle bara va 20 min försenad för boardingen och vi gick alla på och på startbanan meddelas det Oväder från piloten vi får inte lyfta förrän om 1 h. Vilket innebar att vi landade kl1610 då mitt connection hade lyft fann nu orkade jag inte mer

Besvikelsen på loppet o kaosflyg tårarna kom jag struntade i kön till Lufthansa pch folk började skrika till mej men fick besked o checka in på nytt. Mitt nästa flyg skulle gå om 6 h och va framme kl0000 på Arlanda. Det planet gick i tid jag var bara 24 h försenad, men det fanns inte bussar till Karlstad så jag tog bussen till Örebro och sov på tågstationsbänken i 3 h innan tåget kom och äntligen hemma för att sedan gå direkt till jobbet.

Kaosresan  i Spanien gör jag nog inte om

2018-08-17 09:35.


Kommentarer till blogginlägget