Anna Karin D

Krig och fred

Jag tänker på det här med kroppen. Jag tänker på att mitt förhållande till min egen inte är helt okomplicerat. Nu handlar det inte om yta: mått, vikt, hårfärg och tilltagande rynkighet, nej inte sånt! 

Beträffande det är vi rätt överens, kroppen och jag. Acceptans, typ. 

Men det andra. Hur den fungerar, om den är med mig eller mot mig, om jag kan lita på den, eller om den har för sig något jag inte vet om. Något jag inte ser, känner. Någon fasansfull process som pågår? Jag har svårt att läsa av signaler och jag är inte trygg i vetskapen om att den håller för det jag vill göra med den. 

Jag är faktiskt rädd för min kropp. 

Det låter väl helt absurt för er?

Tankarna på att min kroppsrelation inte är helt jättefin har kommit till ytan nu när ätstörningsproblematiken aktualiserats genom nära vän som är drabbad. Och nu när min kropp börjat protestera mot i stort sett allt jag hittar på med den. 

Jag är inte trygg med min kropp. Vi har fred, men jag är misstänksam. Vi krigar inte, men vi litar inte på varandra. Så har det varit sedan länge länge. Sedan kriget tog slut. En plötslig insikt.

Varje gång jag ska springa tex, löpträna, eller tävla,  är jag rädd. Inte för att inte vinna, komma först eller för att inte kunna prestera det som förväntas. Nej jag är helt enkelt rädd för att kroppen ska gå sönder, hjärtat ska sluta slå, något ska brista. För smärta. Död. 

Det är inte lika ångestfyllt med annan fysisk aktivitet, löpning känns farligast. En väl inprogrammerad känsla härrörande från min anorektiska tid med dess livsfarliga kroppskrig i form av löpning och svält, och omgivningens totala och begripliga motstånd.

Enkel lösning: sluta träna? Nä, det funkar inte så. För efter varje gång det faktiskt ändå går bra (inget gick sönder, sprack....)mår jag så underbart lättat bra och vi gillar varandra igen, jag och kroppen. 

Ett tag. 

Men nu tänker jag att vi faktiskt måste sluta total fred. Och bli snäll mot kroppen. Låta den ta plats. Hoppas på att den blir mer förutsägbar då. Går det? Tips?

Eller är jag, som jag tror, helt obegriplig?

2018-08-15 13:13.


Kommentarer till blogginlägget