Anna Karin D

En kamikazeplan? Galenskap?

Jag har tjatat rätt friskt här om mina krämpor sedan en månad tillbaka, och om planer B, C, D och hela alfabetet beträffande mitt tänkta deltagande i Ultravasan 45. Så jag lovar - inga fler ingående beskrivningar om smärtors utbredning i rumpregionen och deras totala brist på att klinga av. 

På måndag börjar jag jobba igen och jag kan nog påstå att den här sista delen av semestern, nej nästan hela, har gått ut på att känna efter om inte baksideplågan ändå släpper, bara lite, så att en start kan bli möjlig. Under kanske finns? Det är helt värdelöst att ägna sin dyrbara semester åt sån fixering. 

Ska aldrig planera så korkat mer! 

Ett drag var att bestämma mig för att inte starta. Men, jag kunde ändå inte släppa tanken på att kanske....kanske....så jag har försökt hålla uppe konditionen med diverse annat som...ja, nog gett mig fler obegripliga krämpor. 

Vi avbokade inte stugan.

Nu har jag bestämt följande, vilket kanske är helt åt skogen vansinnigt, det återstår att se:

Vi kör upp till Mora som planerat. Om jag inte får ytterligare besvär, bryter en fot, blir sjuk, det händer en anhörig något - så startar jag och jag kommer att GÅ . 

Jag går så länge kroppen klarar det, om det blir (eller snarare NÄR) det blir för plågsamt bryter jag. Jag noterade nämligen rejält generösa reptider, jag har 11 timmar på mig. 

Ja, så får jag åtminstone känna på miljön och kanske smaka en mugg blåbärssoppa....

2018-08-17 09:23.


Kommentarer till blogginlägget


Ta hand om dig!
2018-08-17



Lycka till!
2018-08-17



Lukta den underbara skogsdoften av gran och tall, och ja, dricka den väldigt goda blåbärssoppa.
2018-08-17



Provar du inte får du ju aldrig veta. Det är dumt att dö nyfiken. 😊

Stort lycka till! 11 timmar är en bra maxtid.
2018-08-17



Lycka till! Håller med skribenten ovanför mig! Klokt!
2018-08-17