Rolf Öhlén

Seger!

I dag har jag klivit högst upp på prispallen!
Jag är en v-i-n-n-a-r-e! Bolts världsrekord på 200 meter förbleknar vid en jämförelse. Jag menar, det han gjorde var mer eller mindre väntat, men det jag gjorde i dag trodde jag aldrig att jag skulle klara av!

Jag har 22 kilometer till närmaste större ort, där jag också har en del av min arbetstid förlagd. Under den resan från den orten till mitt hem kunde jag smälla i mig en 250 grams påse snacks, lösviktsgodis, en halv liter läsk, en krämbulle och ett wienerbröd. På senare tid drog jag ner på det så jag kunde äta en liten påse ostkrokar, en liten påse chips, en påse lösviktsgodis, en läsk. Ibland också en korv med räksallad och rostad lök, allt inhandlat på närmaste bensinstation. På slutet lade jag dessutom till ytterligare en liten förpackning chips med tanken att sedan skulle det vara slut. Det blev många sådana tankar. När jag återvände från en sådan färd såg det ut som om de mumsande monstren från Munchen hemsökt bilen.

I går hittade jag en tråd här på Funbeat om godislöfte. Det måste jag avge. Idag kom eldprovet. Jag måste tanka. Det första som möter mig är ett par som kommer ut med var sin korv i högsta hugg. Snålvattnet rinner till. Jag tankar och går in. Kroppen vill dra sig åt lösviktsgodiset till – jag brukar börja där, men styr med möda mina lemmar undan detta farliga område. Kallsvetten bryter fram på pannan. Jag kommer till kassan och betalar tankningen. ”Ska det vara något mer” frågar expediten oskyldigt. Inte säga korv. Inte säga korv. Armarna börjar skaka. Jag passerar den väl synliga disken där hamburgare och korvar ligger till grillning – naturligtvis närmast utgången. Jag ser den bara i ögonvrån, försöker se rakt fram. Benen skallrar – så vet jag inget mer förrän den friska luften – så frisk den nu kan vara vid en bensinstation – möter mina näsborrar. Jag öppnar ögonen och dörren bakom mig har gått igen. Jag lyfter händerna i luften och låter ett segervrål tränga upp från tårna och rätt ut i luften.

En farbror som tankar en bil håller på att stoppa bensinslangens munstycke i örat när han försöker dämpa ljudet. En cyklist vinglar till och håller på att köra rätt ut i en plantering. Två bilar undgår nätt och jämt att krocka. Vilken känsla. Jag gjorde det! Jag vet inte hur ”rena” deltagarna i OS är – förmodligen mycket rena med tanke på hur mycket de duschar – men jag kunde återvända hem med rent samvete och ren kupé.
2008-08-20 22:59.


Kommentarer till blogginlägget


Starkt jobbat ;)
2008-08-20



Leve oss! död åt statoil
2008-08-20



Bra jobbat!! :) Vet själv hur sånt där kan vara! Men nu tar jag faktiskt inte den där rundan förbi naturgodiset, för att sen gå förbi lösgodiset och bitgodiset.. :P Riktigt skönt!
2008-08-21



Haha, måste bara säga att det var väldigt roliga och njutbart välskrivna blogginlägg du producerar - och det är ett otäckt välbekant syndrom med allt sug efter onyttiga saker på hemvägen från jobbet.... (de mumsande monstren hemsöker uppenbarligen flera bilar!)

Heja på med "kampen"! Ser fram emot att följa fortsatta framgångar i bloggform:-)
2008-08-23