Anna Karin D

En promenad är väl helt ok

Nu har jag jobbat tre dagar efter min dryga vecka semester och jag är matt och slak, jättetrött gnällig och hur ska jag orka två och en halv vecka till, till nästa semester? 

Jag har tre telefoner i fickorna på jobbet. En är den vanliga avdelningstelefonen, en är en telefon för de patienter som pga den stenhårda neddragningen av vårdplatser på ortopeden hamnat på till exempel KK. Eller på öron-näs-och-halsavdelningen, ÖNH. Om det ringer på den måste jag kanske gå till ÖNH. Tredje telefonen är min mobil och när det ringer på den hoppar hjärtat över några slag - nu har pappa trillat igen, tänker jag, i trappan kanske. Fast det har inte hänt än. Det är bara försäljare som ringt. 

Ingenting är som den gamla vanliga lunken, för det är sommar. Vikarier och MC-olyckor. Nya lokaler och improvisation. Det brukar faktiskt pigga upp mig. Ge energi. Nytändning. Och sommar är ju ljus och fin och kvällarna långa, men nu är jag bara förvirrad! Och trött.

Håller knappt reda på vilken telefon som är vilken. Skriver komihåglappar jag genast tappar bort. 

Och kvällarna, de ljusa och långa har jag inte alls utnyttjat! Till bad. Till små utflykter. Ett cykelpass. 

Idag tänkte jag nog trots den sega dimma som lägrat sig i skallen att jag borde ta mig i kragen med kvällsprojekten. Sommaren kan ju gå obemärkt förbi annars, det vore skam.

En cykeltur? Så gott med kvällsfika efteråt. Jo. Kanske. Nä. Orkar inte. Cykelbyxorna jobbiga. 

Men....en biltur till havet, eller till Billebjär, ett dopp? Tänk så skönt efteråt! Fräsch och sval. 

Nä. Vill inte. För omständigt, pretentiöst. Massa jobbiga barn där säkert. Orkar inte.

Men...bassäng då, det var länge sen! Tusen meter på Källbybadet, å det vore nåt! Så skönt det kommer att kännas......efteråt. 

Eh..jo kanske. Eller....nej, jag har ingen baddräkt. Jo det har du visst. Nä. Jo.

Fast jag vill inte! Man ska inte tvinga sig till saker man inte vill, speciellt inte på sommaren. Eller hur?

Och inte vill jag springa en jobbig tävling heller, hur kunde jag tänka så fel?

Jo....men, tänk....det känns ju bra, efteråt?

Jag tog en promenad. Tänkte att det ska kännas bra under tiden också. Inte bara efteråt, vad är det för idiotisk inställning? 

En promenad känns bra när den pågår, alltid. 

2018-07-04 19:13.


Kommentarer till blogginlägget


Jag är helt benägen om att hålla med dig om det där med promenaden, och om en massa annat också.
2018-07-04



Håller också med och brukar själv tänka som så, att det är nu jag lever, inte efteråt. Jag är alldeles för gammal för att lida mig igenom något jag inte vill, bara för att det (kanske) känns bra efteråt. En tyst promenad är balsam för själen. :)
24h sedan