Lena Johansson

Första backyardultraloppet!

Race report ÖBU 10

Maj 2018.

Kvällen innan mitt första ultrabackyard lopp i livet släppte nervositeten och det kändes bara som glädjefylld förväntan. Sov ypperligt till fyra på morgonen och låg och snoozade en timme innan jag gick upp. Grötfrukost som alltid innan träning för magens bästa.  Kom iväg vid 8 och mötte upp Helena vid Ica i St.Mellösa.

Väl framme vid tävlingsplatsen på Kvinnerstaskolans område så mötte vi Rebecka Nylén och hennes tvillingsyster Amanda och senare även Cecilia Jenslin och Jenny-Ann Ehrling. Fick bra platser i gymsalen och efter en stund var det info och snart på väg mot starten.

Första varvet kändes jättebra. Pigga starka ben. Och vi tog det lugnt och kom väl in på runt 48 minuter. Banan hade vi testat innan så den kände vi till men såklart var det ännu bättre markerat så man kom rätt i alla svängar.

Jag hade med mig lätt saltat vatten och dadlar som jag intog varje halvtimme. Mådde bra och kände mig stark även på andra varvet.  Vrickade mig litet i början men kände inte av detta.  Efter tredje varvet blev det sko- och strumpbyte och det var skönt att få ett annat stöd. Skillnaden på effekten av pronationsstöd kändes mycket väl efter jag sprungit med Altra Paradigm först och bytte till mina gamla Saucony Omni 16.

Fjärde varvet kände jag mig bra från början. Lite varm om fötterna och så men helt ok. Vi drog ner tempot och gick lite mer. Mot slutet började jag känna mig svag i kroppen. Lite som när man har magsjuka, så jag blev lite försiktig med att äta och det var väl misstaget jag gjorde. Skulle ätit och druckit mer i det läget (eller helst tidigare) men kände mig ju mätt och inte törstig då jag ändå druckit ok. Hade behövt mer visade det sig.

Inför varv fem så var jag fast besluten att gå ut trots svagheten. Hade druckit mer resorb och tänkte att det skulle släppa lite när jag kom ut. Det gick väldigt tungt hela varvet men släppte lite efter vätskebordet i skogen då jag fick i mig lite mer saltvatten. Kom nästan inte upp för sista backen och fick krampkänning på slutet, men kom i mål inom timmen. Beslutade mig för att nöja mig med fem varv och 33.5 km .

Helena och tjejerna stack iväg på sjätte varvet och jag gick till matbordet och började äta. Fick kramper i både vader, rygg och fötter och tog en massage på vaderna.  Kändes bra i benen och även där jag vrickat mig.

Fortsatte äta och stretcha och bara gå runt och njuta av genomförd prestation. Efter en timme var energin tillbaka och krampen hade släppt så det var ett tydligt tecken att det var det som felade.

Jag skulle ha ätit fast jag inte var hungrig och druckit mycket mer än jag gjorde. Känns lite kymigt att missa en sådan grej, då jag just övat på att äta och dricka varje halvtimme underlångpassen sedan i vintras!

Men man lär sig ju! Jag har ju bara sprungit i fem år och sprang min första halvmaradistans i januari i år och kunskap är något man får på vägen. Distans-PB på 33.5  (ökning med 11.8 km) och det tycker jag är väldigt bra.

Roligt att springa backyard-lopp också för det blir ju en ny chans varje timme att klara ett varv till. Nästa gång eller nästa år så hoppas jag uppnå ultradistansen och då ska jag klara 7 varv.

Nästa år tänker jag  generellt Maraton. Detta år ska fortsätta jobba med halvmaradistansen och stärka och förbättra allt därtill och naturligtvis lära mig äta tillräckligt!

En helt underbar upplevelse och så många skratt och goa människor man träffade. Roligt att träffa Springande tjejerna också som man haft fb-kontakt med i ett par år.

Och tack för stöd och sällskap Helena! Så trevligt och roligt!

2018-05-11 10:42.


Kommentarer till blogginlägget


Ojoj du är bäst Grattis
2018-05-20



Tack så mycket Per-arne! :D Ja det var kul! Får ta revansch och ulltradistans nästa gång istället :D
2018-05-20