linda bengtsson

Innsbruck trail festival 28 april 2018

Innsbruck trailfestival 2018 85 km 29 april.

Österrike oj vad jag har längtat efter bergen efter Alperna det stod högt på listan och nu kom turen till mej jag och Victoria skulle dit och givetvis det fanns ett lopp nice bara lite planering så skulle det gå=). Det var tidiga morgnar hela veckan och lite sent i säng och innehållsrika dagar med mycket gåing fast på då plan mark. Mat var väl lite sådär lite schnitzel ibland massa glass och gigantiska frukostar . Helt galen i frukost sprang en morgon tur i Wien på onsdag och sen ingen mer löpning. Släppte av Victoria i Salzburg och var lite stressad till Innsbruck där hyrbilen skulle lämnas. Alpernas massiv närmade sig och en väldigt fin körning dit. Lite stressigt men fick tag i nummerlappen efter den obligatoriska checken av utrustning jag hade bara mina icebugs och springa vilket var helt fel skulle det visa sig. Stigarna var torra och en del asfalt o grusväg. De hade dragit om rutten så vi skulle inte helt upp till 1750 m då det var fara för lavin.

Innsbruck ligger helt fantastiskt med snöklädda jättemassiv på 3000 m helt galet och jag kände mig priviligerad och vara på plats. Det var lite event kring loppet och det fanns flaggor runt i hela staden. Fick en liten briefing tillsammans med maten som hette schnupfel tror jag nåt de va ganska gott. Jag var där själv och alla såg som vanligt ut som proffs och jag var ännu en gång en outsider.

Sov inte så mycket då jag bodde på ett dorm på ett hostel men de va ganska snälla ändå,  grabbarna kunde inte förstå att jag skulle springa så långt som 85 km. Starten gick vid 05 och hittade några snubbar på samma hostel och den ena hade bil nice vi åkte med han. I ryggen hade jag vatten bounty och smågodis och saltajordnötter de skulle bli SOL och varmt. Det var många från Tyskland och Österrike så klart ingen musik och inget stort ståhej vid starten, kan säga att jag fick lite kommenterar för mina skor jag hade inget val då jag bara hade dem med=) skulle kunna köpt ett par extra men gjorde ej så. Det var en del asfalt och genast kände jag mina skor är för hårda inte sköna alls men försökte tänka bort de ganska snabbt började vi gå ja ultrabackar här gör dem som hemma.

Ingen var direkt pratglad så vi fortsatte i den magiska soluppgången helt magiskt med solen och bergen och snön ohh va fint jag tittade och stannade ibland.  Vätskestationerna kom en efter en och det var som vanligt jobbigt i början och tänka förbi de där många timmarna man har framför sig och bara vara här och nu men efter det att man släppt det så kommer man in i lunket. Jag hade ganska bar fart och kom ikapp en tjej och frågade henne hur det gick och hon sa toppen och efter det bubblade vi. Det är inte så många man kan prata ultralöpning med och här var en jag bestämde mig för att nu ska jag fasingen bara ta det lugnt inte stressa och inte skynda, strunta i tiden och det innebar att vi höll ihop hela vägen in till mål. Hon skulle till UTMB och där hade jag vatt hon hade vatt i Transylvanien och dit skulle jag. Hon berikade min tur och jag fick annat o tänka på än mina varma ömma fötter.

Dagen var varm och drack mest vatten och äppelsaft jättegott kunde inte få ned deras iso tyvärr och i slutet var det så att det gjorde ont i lungorna vid djupandning antagligen dehydrering. Tiden flöt och så kilometerna och vi var ganska trötta i slutet sa inte så mycket och backe efter backe kom även om vi närmade oss slutet. Höll på och springa fel några gånger. Vätskestationern avar väldigt bra med det mesta och helt fantastiska apelsiner ohh gud va gott de va. Min egen energi rörde jag inte ens.  Banan var helt galet fint uppe bland bondgårdar och fjäll runtomrking och grönt och fintväder jag ville inte va någon annanstans. Bergen gör nåt med en att man är helt fascinerad. Vi närmade oss Innsbruck och slutligen såg vi målet och sprang i hand in och där möttes vi av hennes pojkvän och kompisar och jag såg att det är en ganskastor fördel och framförallt skitkul och veta att någonväntar på en i mål.  Vi var skitglada och fick en alkoholfri öl nice och sennågra svettiga kramar och en efterlängtad dusch sååå saltig man va. Hade ont i benhinnorna och de va såå skönt och ta av sig icebugsen . Vi hände lite efter helnöjda och sen var det lite afterrun party. De vet verkligenoch arrangera sina traillopp i bergen kännen jag vill bara tillbaka vad ska jag på Sparta och göra har jag motivation till det. Tiden blev runt 12 h och 15 min men tiden struntade jag helt i

2018-05-02 20:12.


Kommentarer till blogginlägget


Du är så cool Linda! 💖
2018-05-02