Caroline Hammaräng

Vår / Skadeläge (II) / Hos rehabkoordinatorn / Hoppin

Trots alla glada Lakerstillrop är det så att jag har / har haft en lättare form av vårdepression. Inte alls ovanligt bland oss. Jobbigt för de som drabbas. Obestämdheten har / har haft på grund av att det ibland är svårt att skilja det ena från det andra.

Min axel började för en tid sen kännas allt bättre. Jag upptäckte att jag inte hade ont alltid, att jag inte behövde värktabletter osv. Det var läge att börja rehaba. Men. Under en depression känner jag nästan aversion mot allt vad fysisk aktivitet heter. Så. När jag i förrgår från ryggliggande rullade över på höger sida med tyngden på underarmen kändes det ordentligt i axeln och smärtan släppte inte. Nu verkar det som att skadan bara har ”halvgåttupp” och förhoppningsvis tar det då kortare tid för axeln att återhämta sig. Icke desto mindre. Måste rehaba. Måste.

Träffade rehabkoordinatorn på PÖT den 3/4. Det blev ett bra möte. Det blir det alltid när man träffar henne. Hon var tydlig med att det inte finns en chans att jag ska kunna utföra aktiviteter inom Jobb- och utvecklingsgarantin och samtidigt vara aktiv hos IPS. Hon ringde tre samtal under tiden som jag var där. Först försökte hon få tag i handläggaren som skickat beslutsunderlaget för Jobb- och utvecklingsgarantin till mig men han skulle inte vara på plats förrän efter lunch. Därefter ringde hon sin egen kontakt på Arbetsförmedlingen och fick av henne numret till den handläggare som jag ska ha framöver. Alltså inte han som skickade underlaget till mig. Slutligen ringde hon den handläggare som jag ska ha och ett möte blev bokat. 4/5. Och rehabkoordinatorn kommer att vara med då. Det ska vara ett förutsättningslöst möte där vi alla ska berätta om våra tankar kring det hela. Jag behöver inte heller skriva under beslutsunderlaget innan dess utan ska ta med det till mötet. Rehabkoordinatorn sa att handläggaren lät vettig i telefonen vilket ju åtminstone låter lite lovande.

Vi pratade också lite om permanent sjukförsäkring. Det kan vara så att Försäkringskassan inte kommer att kräva att jag ska prova att arbeta heltid då jag har dokumentation som styrker att jag inte klarat av att arbeta heltid på länge. Men det är inte alls säkert och det får hursomhelst bli en senare fråga.

Jag hoppar in och arbetar en del i Friskis’ reception dagtid när det behövs. Känns bra att få det förtroendet. Ett par dagar när de hade riktigt kort om folk hoppade jag in och städade. Lokalvårdare upplevde jag som ett ganska slitigt (och då behövde jag ändå inte städa några toaletter) och ganska otacksamt (rengöringen håller i bästa fall en dag) men ack så viktigt jobb. De är hjältar.

Förhoppningsvis kommer det två glada inlägg i helgen och kanske även ett ”kostinlägg” på söndag eller måndag.

2018-04-20 15:19.


Kommentarer till blogginlägget