Rolf Öhlén

Kortvasan 2018

 Det är inte träningen som är det värsta. Inte resan till eller från Mora. Inte färden till Oxberg eller de tre milen på skidor till Mora. Nej, det värsta är de 300 metrarna efter loppet från fotbollsplanen där väskorna med ombyteskläderna väntar och de stapplande stegen på värkande, darriga ben till duschen.  

  I år är vi i tid. Christines goda lefser vid frukosten på Åmåsängsgården ligger snart två timmar bort. Väskor och plastpåse med skidfodral inhivade på DHL-s lastbilar. Cirka minus 8. Första start går 09:00. 09:15 kommer vi - jag, grabben och kyrkoskriverskan från mitt gamla jobb -hej Åsa och Mariana, hakar ni på nästa år? - iväg.  

  Som vanligt stannar jag upp efter starten för att släppa iväg "min" startgrupp en bit före. Fast inte så länge. Hej vad det går! Bra spår. Skaplig ork. Ett annat brott mot traditionen - jag åker en hel del i spåret näst till höger. Kör om en hel del.    

 I Hökberg får jag veta att jag åkt om grabben i Gopshus. Jag borde vänta. Men jag tror jag har chans på personbästa. Och han har åkt loppet en gång förut. En gång tar jag av mig skidorna och går. I Eldris. När jag behöver gå på dass. I övrigt står jag på skidorna hela vägen och kastar mig glatt och hejvilt nerför utförsbackarna. Hela, fina spår men rätt trögt glid på flacken.  

  Två saker grumlar bägaren. Att jag åkt ifrån grabben. Att jag inte har tränat mer. Benen tar stryk. Muskelminne. Kroppen kommer ihåg hur ont det brukar göra när jag kommer in i Moraparken. Väl i mål kollar jag grabben. Har han brutit? Nej, han kämpar på. Jag stannar i målområdet och väntar på honom. Han kommer i mål på personbästa, en timme snabbare än i fjol. Bra jobbat! Så inte jag. En dryg halvtimme mer än min bästa tid men den bästa sedan 2014. Jag hade gott kunnat vänta på honom.    

 Vi gör sällskap till duschen. Varför inte bara fara hem till boendet och duscha där? På något sätt hör det till. Gymnastikhallen. Dofterna. Ljuden. Vandringen. Känslan när jag är tillbaks i Mora, kastar in prylarna i bilen och sedan gå och äta. Vilken lättnad. Vilken upplevelse. Jag gjorde det. I år igen. Och grabben. Bra gjort!

2018-02-23 19:46.


Kommentarer till blogginlägget


Bra gjort! Tiden är inte det viktigaste. Trevlig blogg.
2018-02-23



Bra kämpat.
2018-02-25



Fin text! Grattis till upplevelsen :)
2018-02-26



Tackar. Riktigt fina spår så det var kul.
2018-02-28



Du hade i a f bra fart på skidorna trots dåligt glid på platten. Jag följde grabben t o m Hökberg och kom dit typ 3 min efter att du åkt vidare men hann inte upp dig förrän strax innan Eldris. Ni kämpade på bra båda två!
2018-02-28



Starkt! och jag håller med, att leta eftersina varma kläder medan det blir mörkare och kallare och man känner hur understället fryser till, det är värst!

2018-03-19