Anna Karin D

Den svåra frågan..

.....som jag skrev om i min förra blogg, den där jag skulle klura på vad som ger mening i livet, behöver jag inte lägga mer energi på.

Sessionerna hos beteendevetaren på företagshälsovården har inhiberats av min chef, vi har inte råd och jag har "redan fått så många samtal". 

Ok. Åt ekonomin kan jag inget göra och jag vill ju såklart inte vara en orsak till att sjukvården i Skåne går bankrutt, det finns ju de som är sjuka på riktigt. Jag är ju bara en gnällig rätt gammal tant som inte riktigt reder ut tillvaron utan att bli lite trött och jag borde naturligtvis bara skärpa till mig, bete mig som folk, bita ihop, sluta lata mig (och sätta pappa på ett hem, ev byta jobb till ett roligt samt sparka ut mina söner, lätt som en plätt!)

Lite synd förstås tänker jag, det kändes faktiskt riktigt bra, matnyttigt och konstruktivt till skillnad från de psykologsamtal jag funnit mig i. Och, som jag inte alls "fått", utan betalat själv via vårdcentralen. Ok, till landstingstaxa, men ändå. 

Men kanske syftar chefen på de tre samtal jag fick med en beteendevetare år 2003? Eller läkarbesöket samma år? Ja, kanske. Jag borde ju verkligen inte belasta företagshälsan så ofta, kan ju inte tro att jag ska få springa där för jämnan! Till ingen nytta dessutom, jag rasade ju ihop igen. Äldre har jag blivit till på köpet, och tröttare. Skäms på mig!

Naturligtvis faller inte allt ihop för att jag inte får de här samtalen. Såklart. Jag kan prata med mig själv, eller med mina vänner, det går jättebra. Jag springer också, det är fina grejer. 

Jag kan ändå inte låta bli att undra. Eftersom yngre kollegor som är sjukskrivna av samma anledning får samtal.....är det för att jag faktiskt är så gammal att det inte är meningsfullt att satsa resurser på mig? Har bara sju år kvar, sju åtta. Och jag går ju bara där och gör rutinjobb, varje dag, pålitlig som en klocka utan hjärna. Tyst i samlingen, hörs aldrig, är inte på spets, inte ens på tårna, eller i framkant. Inte såvärst modernt driven och inte f-n är jag hungrig heller, inte på annat än mat. Sätter inte igång ett enda projekt. 

(Nej, nu är jag dum och egoistisk.  Tänker bara på mig själv. Man ska inte jämföra, det är sandlåda.)

Som sagt. Jag är inte så jättebedrövad över förlusten av KBT, jag fixar nog att tackla livets meningslöshet ändå. Kan fylla den med trevliga kringmanövrar. No problem.

Men...

.....vad är jag värd?

2018-01-27 07:40.


Kommentarer till blogginlägget


Du är naturligtvis värd allt. Och det är illa, verkligen illa, att ställa in det som redan är planerat. Så illa att jag skulle vilja ruska om din chef.
2018-01-27



Jag tycker också du är värd allt. Jag är inte rätt person att ge råd när det gäller just assertiveness, men jag tycker du ska kontakta berörda och KRÄVA fortsatta samtal. Klaga, gnäll, argumentera. Du har ju jättebra argument bara i blogginlägget här.

Ibland är det ju så att man inte får något om man inte kräver det, men att man faktiskt får det om man framhärdar. (Ersättning för flygförsening t.e.x. Jag fick 1200 euro efter att ha vänt mig till ARN efter att flygbolaget sa nej.)

(Jag tycker assertive är ett bra och svåröversatt begrepp. Assertiveness enligt Wikipedia: the quality of being self-assured and confident without being aggressive)

Kör hårt!
2018-01-27



Tillägg: Det låter ju som om du snarare fått väldigt få samtal, tycker jag.
2018-01-27



Instämmer med de kloka damerna här ovan!
Du är värd det oavsett vad någon annan säger eller gör!
Sedan förstår jag att det inte är lätt att begära och stå upp för sig själv när man inte mår så bra, det kan vara jobbigt även om man är ok.
Vem kan du prata med om chefen inte lyssnar tänker jag...är det facket?
Kram till dig!
2018-01-27



Tack alla snälla! Tja....det är väl så att någon slags "vinst" för min klinik måste vara resultatet av de samtal jag erbjuds. Till exempel då att jag går upp till heltid, blir pigg glad driven och slutar belasta kontot för besök på Previa. Kanske räknar ingen med mig som ett toppmedarbetarämne längre. Kanske inte ens jag? Däremot känner jag att de här samtalen, på sitt konstruktiva sätt, kunde gett mig en hel del bra hjälp att funka privat.
2018-01-27



Ingmari! Lägger till "assertive" i min begreppsbank! :-)
2018-01-27



Det som upprör mig mest är att ni hade en plan, du fick t o m påbörja den, och sedan tog man tillbaka allt. Så går det helt enkelt inte att göra.
2018-01-27



Ja, det är verkligen lågt.

Och såklart är det som Maria säger - att det är svårare att stå upp för sig själv om man inte mår så bra.
2018-01-27



Svar: massor! Mer än du har fått. Märkligt, var det inte förutbestämt hur många gånger du skulle få? Bokat och betalt liksom?
2018-01-27



Det kan vara så att din chef har fått order uppifrån, om att dina besök hos Previa ska avslutas. Tyvärr, måste jag säga, eftersom du självklart borde ha fått fullfölja din plan mot ett bättre mående. Du och alla andra i den situationen är värda det!

Jag "tog över" en anställd från en annan avdelning för rehabilitering och godkände alla former av rehabaktiviteter, så även regelbundna samtal med en psykoterapeut. En dag ringde högsta personalchefen och sa att jag inte skulle godkänna fler samtal. När jag ifrågasatte detta sa hen bara att "medarbetarens bekymmer är inte arbetsrelaterade utan handlar om hens privata och personliga sfär, och då får hen betala själv". Punkt slut! Jag hade ingenting att stå emot med här...

Om jag får råda så sök dig till din vårdcentral. De brukar ha bra psykologer som inte kostar mer än ett högkostnadskort. Hoppas du får hjälp! 💕


2018-01-27



Nej, det var visst inte riktigt förankrat hos min chef det där....kommunikation är svårt! Fast denna gång är det inte jag som varit otydlig. :-)

2018-01-27



Sylvia -tack! Den psykolog jag besökt under året som passerat fick jag via VC. Det har tyvärr inte gett mycket, vi klickade inte alls. Jag känner faktiskt, som jag skrev, att jag nog klarar det här fint på egen hand. Känner mig inte beroende av samtal med ett proffs. Jag mår helt ok, bara lite trött!
Och du har rätt! Min chef har krav på sig "uppifrån" att hålla ekonomin i styr. :-)
2018-01-27



Bra där Anna Karin! 😊

Dessutom, de medarbetare som är som du - ni kommer till jobbet och jobbar på, gör era arbetsuppgifter på ett bra sätt och är nöjda med det, är guld värda, enligt mitt sätt att se på saken. Någon måste ju hålla vården och verksamheten igång medan "alla andra" springer på projektmöten och behöver researcha på arbetstid. Jag säger - tur för din verksamhet att du finns!
2018-01-27



Usch...man måste vara frisk och stark för att orka stå emot och kämpa på för att få sina rättigheter. Kämpa på, löpning och naturen är bästa medicinen!
2018-01-28



Tänker att det kan finnas andra alternativ på VC, t ex en kurator. Det viktigaste är att man kan bena ut, orka och komma vidare.
2018-02-25