Marie-Louise Karlander

Det här med simning....

Har gått och grunnat på det här med simträning och upplägg av träningen. Jag utger mig inte för att vara förståmigpåare här utan helt subjektiva reflektioner. Förvisso har jag tre barn som tävlat, tränat i bassängsimning. Simträning är inte särskilt likt löpträning enligt mig. Visst det är jobbigt för hjärta och lungor men det är också den största likheten. Jag är av åsikten att man inte ska planera simträningsschemat på samma vis som exempelvis löpning eller cykel. Ibland , rätt ofta, tycker jag simning har mer gemensamt med att lära sig spela fiol än andra sporter. Simning är verkligen ett övningsämne, ska övas ofta men inte längre tid än att man ”spelar” rätt. Simning är så mycket teknik och jag skulle nog faktiskt vilja påstå att det är musikaliskt också. När jag lärde mig göra voltvändning, äldsta dottern hjälpte mig, då gjorde vi precis som då man lär inte ett svårt parti i ett fiolstycke. Man bryter upp det i små fragment och bygger ihop delarna. Likaså när man övar simteknik i övrigt också.

Mitt mål med simningen, (är triathlet, siktet på halv/hel -Ironman) är att få en högre grundfart. Triathleter simmar ofta testlopp på 400fr. Därför försöker jag att lära mig hålla en hög jämn fart, genom att simma mycket femtior och hålla dem på en jämn nivå. Jag tror inte att det ger så mycket att simma t ex 200 och försöka hålla. Det blir för långt, kommer bli trött, kommer tappa teknik. Där har vi nyckeln tror jag till att utvecklas i simning. Man får inte simma med dålig teknik för vi jobbar med perceptorerna i hjärnan och då minns muskelminnet saker vi inte vill den ska minnas. Tyckte det var hårt när min fiollärare sa till mig att ”-Spela alltid rätt!” . Lätt för han och säga men det är så viktigt. Speciellt när man lär in något nytt, för gör man för fort och slarvigt så man inte hinner med göra rätt, då kommer det straffa sig storligen. För att få till ett inlärt fel till att bli rätt kostar otroligt mycket energi och det är svårt att ”tvätta bort”.

Min tanke med upplägget och planeringen av simträningen är att försöka simma ofta. Visst jag simmar distanspass också om än jag inte vet om det ger så mycket. När jag planerar mina löppass, och jag är inte särskilt unik, så blir det ett till två intervallpass i veckan, där det ena har längre intervaller och mer inslag av backe, sedan ett distanspass med lite fart och ett långpass med låg fart. I simning tror jag mer på att köra serier, dvs intervaller av olika längd. Det sliter inte lika mycket som i löpning. Man återhämtar sig mellan intervallerna otroligt fort i simning. Tävlingssimmarna behöver i regel bara tre andetag så är de på igen. Riktigt där är vi inte i löpning. För att simma fortare en längre sträcka måste man lära kroppen och hjärnan minnas farten, annars kommer man förmodligen underprestera och simma rätt bekvämt. Det är svårt simma fort. Bara för att man tar i dubbelt så mycket går det definitivt inte dubbelt så snabbt. Därför tror jag att farten måste läras in och bli till minne i muskler och hjärta.

Idag simmade jag ett pass som jag tror var bra för jag tappade inte fart och inte teknik. Jag brukar simma ungefär på 55 s mina femtior. (Jag vet, barnen är nästan dubbelt så snabb, man är där man är)

Simmade efter insim

10x50 st 1:10 , 8x50 st 1:15, 6x50 st 1:20, 4x50 st 1:25, 2x50st 1:30 50MAX. Tanken var att ju mer vila jag fick, ju fortare skulle jag simma. Riktigt så blev det inte, för jag blev ju tröttare men jag simmade i stort sett alla på samma tid. I normala fall brukar jag tappa någon och börja simma över minuten för jag blir för trött. Nu höll jag hela vägen och det tror jag var bra lärdom och att det ger mer utveckling. Efter jag simmat en sådan här serie och ”grisat” på lite, brukar jag ta en hundring eller två lugn simning där jag kontrollerar tekniken igen. För det sista jag gör, vill jag inte huvudet ska minnas några trötta armar eller dålig benspark, eller halvbra rotation.

Vad vet väl jag om jag är fel ute med mina tankar, är ingen simtränare, har bara klurat en del och tänkt. Jag gissar en hel del men jag tror inte att jag har så fel. Därmed inte sagt att man inte jobbar med perception i vilken annan idrottsgren som helst. Man gör det även i löpning, ja, vad som helst. Första gången jag började tänka i dessa banor var när jag insåg att kommunens bästa fjärilsimmare, med något undantag, kom från ”farmarklubbarna” med 16 m bassänger. Fenomenet berodde på, vill jag påstå, att barnen orkade hålla tekniken i 16 m men 25 blev för långt. Barnen som lärde sig fjärilsim i 16 m bassäng simmade alltid med ”rätt” teknik. Hjärnan fick ett bra lagrat minne. De barn som fick lära sig i stan i 25 m bassäng orkade inte hålla i tekniken, simmade med dålig teknik sista 10 m. Följaktligen fick hjärnan och muskelminnet ett sämre minne. Nä nu har jag flummat nog om mysteriet med simning. Ett tips ska jag ge er som håller på med open water simning på något sätt, lägg in ett par 25:or Tarzansim eller Polosim varje pass som drills. Det ger starka axlar men också trygghet att kunna navigera med huvudet uppe och fortsätta med crawl i öppet vatten.

2018-01-13 20:53.


Kommentarer till blogginlägget


Intressanta funderingar och håller helt med dig i att bara för att man tar i mer går det inte fortare. 😀 Frustrerande men sant!
6 dagar sedan



Har för mig att jag läste någonstans att sämre simmare har bättre kondition i tester än bättre, därför att de simmar mindre ekonomiskt, och behöver bättre kondition. :)
2 dagar sedan