linda bengtsson

PRT 24 h Växjö 2017 16 december kom 205 km

Varvbana igen hur kunde jag hamna här? Veckan efter Tjörnarparen på 100 km handlade i stort sett om och vila så mycket jag bara kunde det gick inte riktigt som jag ville. Jobbade varje dag utom fredag och det var mycket på jobbet och benen var trötta och jag hade ville ändå vara med på allt i stan. Gjorde ett försök och handla julklappar det struntade jag i då benen var så möra. Åt så bra jag kunde massa antiinflammatorisk mat som rödbetsjuice och grönkål. Jag ville bara ligga i soffan och lata mig inte göra något. På torsdagen var det Anders Olsson som föreläste i Karlstad och jag var där , vilken inspiration han är en doer verkligen en sann idrottsman, han har fått var med om en god del tuffa grejer han. Men egentligen ville min kropp var hemma på soffan.

Fredagen kom med stormsteg och Andre och Viktoria hämtade upp mig i en jättefin bil och vi var på väg mot Växjö PRT vilket jag i somras inte trodde jag skulle vara med i, dock var det en person som tjatde på mig och jag gav efter =)=).

Sen blev de slöing på hotellet äntligen och en god hamburgare på kvällen och en del fina återseende med andra löpare det var många som var där. Fredrik som jag sprang med i Transscania och Tommy från Sparta och Pace on Erth jättekul.

Väl på morgonen vid frukosten träffade Susy Loriander hon är jätteduktig jag kände inte alls nån tävlingsnerver alls. Det skulle ju inte kunna gå bra ändå jag sprang ju förra helgen 100 km det säger ju sig själv att det inte kommer att funka men här var jag.

Inne i Tipshallen fick låna Andres bord och hade med mig massa mat och gels från humara de hade funkat i Sparta iaf. Nu ramlade poletten ned vad jag egentligen skulle göra, jag skulle hålla mig springande i 24 h, vara i mitt huvud med mig själv, slåss med illamående och känna mig stressad i ett helt dygn av och fortsätta framåt tom skynda mig på toan. Jag tyckte det blev jättejobbigt och ringde till Martin och var ledsen tyckte det var jobbigt redan jag ville inte men efter lite lugnande ord så ställde jag mig på startlinjen i min mest slitna Hoka och travade iväg när startskottet gick.

Det var mycket folk på banan ca 70 hörde jag efteråt i 24 h och sedan startade 6 h samtidigt och de va en ca 60 pers. Hittade inte alls min takt i början och jag fick springa om folk både insidan och utsidan även om det stod i PM att folk skulle hålla höger om de gick eller sprang sakta det var väl lite si och så med det. Jag blev varvad gång på gång av både Andreas Falk, Andre och flera tjejer som jag var övertygad sprang 6 h de sprang så fort. Pratade lite med Fredrik och Tommy i början men de sprang för snabbt. Ganska snabbt fick jag ont i utsidan av höfterna och började smöra med tigerbalsam det gick sådär, sedan frågade jag Lotta hur man stretchade där och snäll som hon var la hon mig ned på magen och började trycka på muskeln, det gjorde ont men efter kändes lite bättre. Fick två behandlingar så tacksam det kom tillbaka men det var hanterbar smärta att jag kunde fortsätta sedan så byte jag till mina Hoka ATR som jag sprang med i Chamonix=)=) .

Nu hittade en strategi och dricka kolsyrat vatten i flaska och gels varje hel och halv timme. Timmarna gick jag lät bli och tittade på klockan vi bytte varv var tredje timme men det var inget problem och de spelade lite musik i tipshallen som hade ganska sval i luft vilket den lite mindre hallen inte hade. Slutligen blev klockan 17 och då stannade 6 h löparna och 12h och 1h och 3 h satte igång också dem i ganska snabb fart. Nu började folk gå lite mer och damen från Nederländerna varvade mig inte så mycket och Susy hade ganska bra fart hon, pratade lite med Gunilla Axelsson hon kändes också pigg, sedan kom maten och fick i mig lite potatismos. Timmarna gick på nåt konstigt sätt och efter ha pratat med Henrik tog jag ett varvs vila varje hel och halv genom natten. Såg nu att det var fler som inte mådde så bra och flera hade klivit av banan och flera hade lagt sig på sina sovsäckar för och vila. 

Anders Scharp var den som fortsatte och varva mig starke Adolf var han. Nu kände jag mig också illamående utan och titta på klockan tänkte jag att det var nu mitt på natten typ. Drack lite mindre och väntade med gelsen och ibland tryckte jag i mig en iaf Usch blir lite illamående bara jag tänker på det. Jag var nu också ganska trött och kände mig nästan svimfärdig och skulla kunna rasat ihopa på banan eller iaf lagt mig ned och sovit det fanns det alternativet för mig och grejer för det så skönt det hade varit men jag gjorde inte det. Någonstans ville jag hade jag en dröm om 200 km jag ville inte sitta ned som jag gjorde förra PRT då jag satte mig ned de sista 3 timmarna och gick och duschade. Folk spydde lite då och då och gick och la sig så även Susy jag sprang vidare. Illamåendet gav med sig och jag fortsatte min strategi och fick i mig lite Cola och nu blev de istället massa toalettbesök fasingen trots massa salt. Timmarna gick genom natten och damen från Nederländerna klev också av. 

Folk som var kvar gick nu mest och sa nu uppmuntrade ord till mej, jag kunde inte svara. Förlåt fina medlöpare jag hade inte energi till och svara er att ni också är grymma krigare. Jag har aldrig varit så osocial på ett lopp. Slutligen kom morgonen och jag ville bara komma upp till 200 km för att sedan gå... Så gick mina tankar och då kom Johnny och sa att jag skulle kunna hinna 204 km om jag speedade på lite mer det var det sista jag ville öka takten jaha och bli av med mina gåvarv men jag ville ju så jag testade och korppen kunde ändå. Johnny sa att han var nöjd så jag fortsatte och nu hade Anders mig i ryggen flåsande istället. Folk började strömma till hallen och jag tänkte att tiden går ju fortare om jag springer så jag fortsatte skulle det gå kanske. Hejarropen fortsatte och orkade inte ens säga tack så trött i huvudet. 

Nu började jag titta på varvklockan och hela tiden på distansen, jag skulle nå 200 men frågan var om 204 km var inom räckhåll då det var direktkval till Sparta. Jublet från fina suportrar Pace on Earth och Lotta jag kom 200 km Yes så nu gick det lite runt i huvudet och jag trodde jag hade kommit upp i 204 km men det var det ju inte det var ju 200,4 så jag tog det lite lugnare men så efter några varv kom jag på mig själv och tog lite fart igen och nu kom Andre och Viktoria tillbaka och det var en väldigt fin stämning i hela hallen och jag började och springa lite fortare. Skylten för 204 km kom upp jaaaa det gick. Fortsatte och springa för att slutligen när stoppskotten gick stanna. Mina ben stödde överkroppen på mina lår och jag fick stanna jag var helnöjd jag fick vila gå med stela steg för och göra en intervju jag hade vunnit igen i damklassen. Så trött jag var ett minneblott vilka frågor som ställdes jag ville bara in i duschen oh så gött och lite eftersnack om loppet Susy hade också gjort en makalös comback efter ha legat o vilat en stund vrålstark är hon. Tillsammans fick vi gå upp på prispallen. Lite roliga priser faktiskt men det är ju inte på grund av de man ställer upp i ultratävlingar =)=).

Det gick och komma upp över 200 km hur fasingen gick det till. Kroppen e makalös men nu aldrig aldrig mer vill jag vara inne och göra varvbana nu vill jag ut på äventyr har gjort det här nu.

Nu har det gott en vecka sedan målgången och igår joggade jag mig runt några kilometer och jag känner inget i höfterna bara lite i höger fotled som fick lite sår efter skorna. Nu är det jul och min aptit e omättlig (på mat). Jag får se tillbaka på ett helt fantastiskt löpår och hoppas att nya äventyr nästa år utan prestationskrav och vinnarinställning.

Tack alla fina medlöpare genom året och påhejarrop det ger så mycket

2017-12-24 09:24.


Kommentarer till blogginlägget


Du är fullständigt makalös fantastisk, vet du om det <3 :-)
Men ärlig talat undrade jag oxå vad du gjorde där när jag såg ditt namn i startlistan, sedan under loppet förstod en ju att du var där för att vinna
2017-12-24



Jag har sprungit en del, kört Vättern och IM och vet hur man får kämpa mot sig själv efter ett tag. Men att springa 20 mil på ett dygn.. Det är helt jävla häpnadsväckande. Ni som kan göra det står verkligen ut från oss andra. En stor hyllning till dig och till de få som kan göra likadant! /Arvid
2017-12-29



Starkt och inspirerande!

2018-01-21