Anna Karin D

Drömmar

Jag tar sporadiska prenumerationer på en tidning för löpare. Jag tröttnar med jämna mellanrum när jag märker att jag knappt läser något i den, eller får en känsla av att läsa om samma artikel, skåpmatsfenomenet ni vet, idisslandet av samma gamla föda.....och så blir jag mätt och säjer upp bekantskapen. Men så dyker det upp ett nytt erbjudande efter en tid. Gratis-prova-på, eller du-får-en-jättefin-löparpryl-om-du.... Ja, och så är jag med ens på tåget igen. 

Nu har jag tagit en sådan där provapåprenumeration, två nummer gratis (vad som händer sen vet jag inte? Måste nog göra några aktiva manövrar för att inte få nästa nummer till en hutlös kostnad. I en evighet. Jag som fortfarande tampas med M-magasin.)

Häromdagen damp alltså ett nummer ner på hallmattan, jominsann! Vi har inga postfack, gammeldags är det i vårt hus, och det kändes faktiskt lite kul. (Att en tidning damp ner alltså, inte mycket dimper ner nuförtiden, mest bara slinker in och då rör det sig om besvärlig information från bostadrättsföreningens styrelse. Typ att vi MÅSTE RENGÖRA VENTILERNA!)   

Hm, jo, jag erkänner att det var lite spännande att börja bläddra i den där löparblaskan. Och läsa. Bland annat fann jag mig plötsligt bli väldigt inspirerad och sugen och full av äventyrslust av en artikel om "väldens 44 häftigaste lopp". Shit alltså!  Bagan Temple Marathon, Burma. Eller Kilimanjaro Marathon! Väldigt jätteexotiskt,  att inte glömma i första taget! Men Midnaeturhlaup (? typ) på Island kan också vara rätt annorlunda, midnattsol och gejsrar...och Cognac Marathon i Frankrike....hm, bra...går i november, inte för varmt.  Jungle Marathon? Brasilien? Nja. Växthuslöpning och ormar kanske inte riktigt är....ett sånt äventyr jag vill ha. Men springa uppför Mount Fuji! Tjo, wow! Vilken utsikt! Heligt, religiöst!

Och inte har jag gjort NYC Marathon än heller, det är ju en måste-göra-en gång-i-livet för varje löpare....mmm....i mina löparäventyrsdrömmar ingår inget åldrande. Inga onda muskelfästen i rumpan eller trilskande fotvalv. 

Jag har visst obegränsat med pengar och tid också. Blir aldrig trött.....feg....och stel. Absolut! Och icke!

Måste vara mörkret och novemberregnet som föder flyktkänslorna?

Jag borde kanske vara realist, men det är trist. Trist realist, jovisst. Förnuft! Bläääähhh...

Men! Jag sprang på Kullaberg! Och jag tänker mig nog ett litet äventyr i Dalarna (nästan Kilimanjaro ju) i sommar. Om kroppen håller och om jag är .....lite förnuftigt realistisk med min träning. 

Hur ska jag klara det? 

/thedreamer

2017-11-26 07:36.


Kommentarer till blogginlägget


Jag har sprungit Suzuki Midnight Sun Run (Miðnæturhlaup) två gånger och så exotiskt är det inte men ger ändå mersmak (jobbig halvmaratonbana, något mindre jobbig 10 och 5 km). Om semestern passar in 2018 så varför inte igen, jag har ytterligare ett bad på Island som måste klaras av också. I övrigt är du alltid välkommen till Dalarna! <3
2017-11-26



Världens 44 häftigaste lopp säger du. Undrar lite försynt - fanns LR med bland dom? :-)
2017-11-26



...eller MMR? :-)
2017-11-26



Härligt med drömmar som kan förverkligas-;)
2017-11-27



Jag gör exakt likadant med tidningen! Jättedålig på att läsa den men känner ett sug och habegär när jag inte haft den på ett tag. Jag misstänker att den hjälper till att förverkliga min bild av mig själv som löpare. 😀
2018-01-06