Mattias Markenstrand

Race report IRONMAN Florida, en bergochdalbana

Årets stora mål, IRONMAN Florida

Träningen har gått bra under året och sista 2 månaderna har jag haft väldigt bra utveckling i både sim och löpning men har känt att cykeln har gått tillbaka lite från vart jag var i somras när jag fokuserade på 70.3 distansen. Inget konstigt dock när fokuset blir längre distans och inte lika höga watt som på 70.3, cykelformen är dock fortfarande flera nivåer över vad den var 2016 så jag kände mig verkligen redo. Vi anlände i Florida en vecka innan loppet då jag ville ha gott om tid att acklimatisera mig till både tid och värme, nu blev det dock inte någon vidare värmeacklimatisering då det var 7 grader när vi landade och aldrig över 23 innan loppet men ändå skönt att vara på plats! Jag hade en väldigt stor och fin hejarklack som peppade i form av både min syster och svåger med familj, min flickvän och även hennes mamma och pappa så jag var mer än redo att göra mitt livs lopp!

Simningen 1:02:43 ( 17 i AG / 148 Overall)

Rullande start från stranden, 2 varvsbana med varvning på stranden och våtdräkt var tillåtet pga 21 grader i vattnet. 

Första varvet gick enligt plan på strax över 29 minuter (planen var mellan 58 till 60 min totalt) men ut på andra varvet fick jag rejäla problem framförallt för att vi hann ikapp hela den bakre svansen av simmare som kom i vattnet 25 min efter oss, blev rätt stökigt och tappade mycket tid och kraft vilket gjorde att andra varvet gick 3(!)min långsammare än första. Jag simmade totalt 1 minut sämre än förra året och jag får inte riktigt till min OW simning vilket är oerhört frustrerande. Det positiva med det är ju dock att det är något som jag så konkret kan utvecklas på med tanke på att min poolsimning har utvecklats rejält. Jag tror att jag sätter lite barriärer i huvudet med våtdräkten runt halsen och stökigt vatten, jag får svårt att slappna av i min simning och tekniken och farten blir lidande men med mer träning i öppet vatten ska inte 58 min vara något konstigt.

T1 4:44

I Florida gör volontärerna väldigt mycket för atleterna, sliter av våtdräkten, hämtar påsen och om dom hinner så hämtar dom även cykeln (dom hann inte med min) vilket självklart är en superservice även om jag själv gärna hade sluppit det momentet för att istället få ha mina skor fastsatta på pedalerna, men all cred till volontärerna som gör ett superjobb.

Cykling: 4:56:02 , 36.6km/h (12 AG / 84 Overall)

Gick ut från T1 och släppte den långsamma simningen ganska direkt och kunde fokusera på cyklingen. Banan i Florida är som bekant väldigt platt med bara ca 450 höjdmeter, väldigt rak (12 svängar totalt) och inte alls blåsig. Banan är som gjord för att cykla snabbt och bekymmerslöst på, så blev dock inte fallet för mig. Redan efter ca 25 km så kommer jag in i en av svängarna och cykeln reagerar inte som jag är van vid (jag hade skruvat åt styrlagret för tight efter flyget och inte prövat att ta svängar i tävlingsfart innan loppet) så istället för att skära snyggt genom svängen mot dit mina ögon tittade körde jag över en trottoarkant och flög rätt ner i sanden på andra sidan. Jag hade tur att det var sand för jag klarade mig helt oskadd ifrån min första cykelvurpa på tempohoj någonsin, det skakade om mig lite och jag tappade lite tid men var väldigt glad över hur bra det gick.

Första delen av cyklingen gick annars bra, jag höll igen och fokuserade på mina watt och att få i mig energi och rejält med vatten för det började bli riktigt varmt. Jag märkte ganska så snart att pulsen låg väldigt högt även fast min ansträngning och mina watt låg på en stabil nivå. Jag hade som plan att hålla runt 210/215w (ca 2.9 till 3.0w/kg) och 150/155 i puls men nu låg jag och tassade runt 160+ i puls hela tiden. Jag höll igen för att se hur det kändes att gå ner mot 150 i puls men då var det verkligen som att bara vara ute och söndagsrulla så jag tog beslutet att hålla mig runt planerade watt, gå på känslan och hålla pulsen runt 160 även om det är högre än vanligt (Kanske var det detta jag fick äta upp senare på dagen). Jag jobbade på i stadig takt och plockade placeringar allt eftersom, några dippar kom och gick, jag drack och hällde vatten över mig vid varje station och allt tuffade på även om det tuffade på lite långsammare än planerat.

Jag började sakta sjunka i kraft allt eftersom att milen gick men jag vågade inte trycka på då jag var rädd att pulsen skulle bli alldeles för hög i värmen, detta blev mentalt påfrestande men jag försökte hålla mig kall och positiv. Sista långa rakan efter vändpunkten vid 13 mil var oerhört härlig att komma till, svag medvind och vetskapen att nu börjar det närma sig löpningen ger energi. Glädjen blev dock ganska kortvarig då jag med 20 km kvar fick ett blått kort för drafting (5min tidsstraff)! Jag tänker inte ha några ursäkter till det blåa kortet, jag låg vid det tillfället alldeles för nära framförvarande och jag borde verkligen slagit av helt och låtit gruppen på 10 cyklister passerat mig istället för att glida med den tills dom passerade mig men jag var svag och gled med för länge och det fick jag sota för. Jag fick avtjäna mina 5 min i straffboxen i växlingsområdet direkt när jag klev av cyklingen som också den gick ungefär 5 minuter långsammare än vad jag hade trott. Det positiva jag tar med mig från denna cyklingen är att jag kan tackla motgångar och tvära kast och hålla mig kall även fast det inte går som jag tänkt, men också att jag kan cykla relativt snabbt vid relativt liten ansträngning. 

T2 7:27 ( Inkl 5min Straff)

Löpning: 3:28:13 , 4:56min/km ( 5 AG / 35 Overall)

Ut på löpningen hade jag egentligen bara en tanke i huvudet och det var "håll planen". Mitt mål med IRONMAN Florida var att gå under 9h 30min(Om allting klaffade, en bra bit under) och med en långsam simning, krasch och tidstraff på cykeln så visste jag att det bara fanns en minimal chans att klara det om jag höll planen och allt gick perfekt på löpningen. Det lockade att försöka öka för att kapa lite tid efter allt strul men jag höll mig strikt till min plan att gå ut på 4:40min/km och inte över 160 i puls vilket jag höll väldigt bra och pulsen var mycket mer stabil/normal på löpningen än på cyklingen. Nu märktes dock värmen av rejält då det hade blivit ca 30 grader och vindstilla inne i stan, jag drack sportdryck (Gatorade) och vatten samt hällde is och vatten på mig vid varje station som förövrigt var väldigt frekventa och bra. Första 21km gick på 1h39min helt enligt plan och gav mig lite utrymme för att tempot skulle sänkas sista biten när man börjar få gräva djupt, dock trodde jag aldrig att jag skulle få gräva så djupt och falla så hårt som jag gjorde. 

Jag började känna av att allt inte riktigt var som det skulle vid ca 28 km, värmen var extremt påtaglig, orken tröt och jag verkligen törstade efter nästa vätskedepå. Jag tänkte inte så mycket på det då men i efterhand så inser jag att här någonstans började mina händer sluta fungera riktigt, jag kunde inte sträcka ut fingrarna för att greppa kopparna. Vid 33km så tog det stopp och jag blev rejält yr, så jag tog mig till vätskestationen och tryckte i mig all cola,vatten,gatorade och redbull som fanns och stoppade dräkten full med is men självklart så är det flera timmar för sent vid detta läget. Jag joggade igång till ca 34 km när hela baksida lår låste sig i kramp och efter det så krampade hela foten och efter detta så var det verkligen en kamp för att ens ta mig i mål. Jag kommer ihåg att jag vid 40 km tänkte "hur fan ska jag klara det här", jag var så långt gången att jag inte trodde jag skulle orka ta mig 2 km till.

Men tillslut tog jag mig i mål ändå, in i armarna på sjukvårdarna och många minuter efter min måltid. Jag var allt annat än nöjd, jag var väldigt besviken och kunde inte riktigt känna stolthet i någonting jag gjort under loppet trots att jag slog personligt rekord med 11 minuter trots alls som hände på vägen. 

Resultat: 9:39:09 / 7e plats Age Group / 39e plats Overall

Det har tagit mig en vecka att kunna få distans och känna glädje och stolthet till loppet, jag är glad att jag på en dålig dag kan hålla den här nivån och att jag fått många värdefulla läxor med mig i bagaget. Det är lätt att glömma bort och att bli blind men jag måste verkligen påminna mig själv om vilken resa jag har gjort i den här sporten. 2013 gjorde jag min första IRONMAN på 13 h 27 min 34 sekunder, bröstsimmandes och 2 månader efter att jag för första gången i mitt liv suttit på en landsvägscykel

Om någonting så kommer nog detta loppet endast göra mig starkare och klokare i framtida tävlingar. Jag lovade mig själv under löpningen att aldrig mer göra en fulldistans, men man glömmer ju så lätt och målet finns ju fortfarande kvar ;)

Stort tack till alla i IKHP Triathlon som jag har fått kämpa tillsammans med under dessa åren, tack till min coach Clas Björling som varit en grym resurs under hela året! Tack till Patrick på PlusRehab som hållit min kropp i trim och till Robert och Mightysport för riktigt bra nutritionsprodukter! 

Vi ses!

2017-11-14 16:24.


Kommentarer till blogginlägget


Du skall vara nöjd, det perfekta loppet närmar sig!
4 dagar sedan