Marie-Louise Karlander

Inte alltid som man tänkt det.

Kom hem från New York i tisdags. En fantastisk resa(Imorgon är det nog NY marathon) det märktes då vi var där. Det var många som sprang i Central Park. Det blir många steg när man reser till storstäder, mindre träning. Så då jag landade på Arlanda låste jag in en väska och drog till Upplands Väsby för ett simpass. Skönt simma av resa och allt gående. Landade i Skellefteå på kvällen. Trodde jag flygigt färdigt på ett tag. Onsdag tillbaka på jobbet, tog cykeln de 5 km till jobbet, halkigt ute. Hade inte bytt till vinterdäck på cykeln än. När jag cyklade hem från jobbet hände det som inte skulle hända. Jag krockade med en bil. Kom cyklande över en cykelöverfart/passage, då en bil försökte bromsa men gled och vi kolliderade. Jag hade lyse, hjälm, reflexer. Mitt framhjul tog i nummerplåten på bilen och jag flög av cykeln, landade på rumpan. Miljöskadad som man är analysera jag direkt vad som hänt. Troligen överraskades bilisten av väglaget på gatan då hon kom från den bara E4. Hon svängde höger och jag fanns i möte på hennes högra sida på cykelbana. Hon hade säkert kollat cykelbanan bakåt men missbedömde min fart. Det är lättar missa cyklisten på andra sidan på väg att korsa vägen, än den man har på sin högra sida som man sökt av i höger ytterspegel och över axeln. Frånsett att det gjorde lite ont i min mindre vitala del så gick det bra . Inte ens ett snett styre på cykeln. Jag cyklade hem de återstående 4 km. Senare på kvällen åkte jag in på akuten fick det dokumentera. Idag blev det långpromenad i skogen med 10kg på ryggen. Därefter cykelvård, bytt däck på Mtb och packat upp tempocykeln och satt på trainerhjul. Vi triathleter viker oss inte så lätt.

2017-11-04 19:42.


Kommentarer till blogginlägget


Tur i oturen men vad läskigt!!
2017-11-05