Anna Karin D

Kringmanövrar

Jag har inte alls tid att ta itu med det jag lovat mig själv att verkligen, nu äntligen , en gång för alla göra. Jag har inte tid! Jag hinner inte, inte ens hinner jag tänka ut en rimlig plan för det här förändrandet som är ......jo, nödvändigt. Jag jobbar fyra timmar varje vardag, jag börjar tidigt och är ofta hemma igen strax efter tolv på dagen eftersom min arbetsplats finns på kort cykelavstånd. 

Så?

Jo jag vet! Hela eftermiddagen, hela kvällen har jag till förfogande, jag kan maila, följa länkar, söka, planera, skriva cv:n, ligga på. Jag kan till och med live gå och visa upp mig och vara ettrig över min förträfflighet. 

Nja, nä, inte det!

Det har jag faktiskt inte ens föreställt mig i en ljus stund, jag känner till mina klara och absoluta gränser. Men det ser ut som om jag har om inte oceaner så i vart fall rätt rejält tilltagna sjöar av tid till att skaffa mig en inspirerande och inkomstbringande syssla att komplettera med. Som jag lovade mig själv. Så att jag klarar att .... ha det som jag.....vill. 

Men nu är det ju alla de här tv-serierna jag måste följa. Och, föralldel en del dokusåpor också, som Biggest Loser och Bonde söker... Det tar tid! Och kraft. De är ibland förfärligt pinsamma. För att inte tala om Tro Hopp och Tjärlek (Levengoodska) som jag rodnar och lider mig igenom. 

Jag kollar på min platta. I min soffa/säng/vid mitt köksbord. Så fort en serie är slut poppar det upp en ny jag måste följa. Jag har avverkat Loch Ness och Farang på tv4. Dr Foster såg jag sista avsnittet av igår. Men jag har mer att bevaka: Scott & Bailey. Lucky Man. Konstig värre! Och så nu - Jordskott. Också jätteskum. 

Jag har att göra! Ibland kan jag baka en kaka och laga lite mat samtigt, käka och fika och sådant förstås. Till och med nästan sova, som igår (fick se om dr Foster! )

Men inte skriva mail, googla och UNDERSÖKA saker.  Det går ju inte, plattan är upptagen.

Ni fattar? Att jag inte hinner, eller hur? Ta tag i mitt liv. 

.......

(Vad är det för FEL på mig??)

2017-10-24 18:20.


Kommentarer till blogginlägget


Om vi fattar! Hela jag är en enda kringmanöver.
2017-10-24



Ny kommentar efter att jag funderat en stund: Du kanske behöver det, helt enkelt?
2017-10-24



Kringmanövrar känns igen. Alla svåra, obehagliga och hurskajaglösadetta åtgärder blir en, just det, kring....
2017-10-24



Nja. Vet inte om jag behöver alla dessa kringmanövrar! Jag vet att du vet hur det känns, Ingmari! Inte så bra, även om det är lite trevligt någon enstaka gång.
Per! Du är ju mästare på att ta tag i allt, på studs!
2017-10-25



Ja, jag är lite av en expert på området. Men att ta det lite lugnt behöver ju inte vara fel? Även om det inte blir så mycket uträttat iofs.
2017-10-25



Det är sant, du har rätt! Jag behöver träna mig i att gilla mig själv trots oföretagsamhet. Men.....Jag hade ju lovat mig själv att ta tag i vissa saker. Och jag har inte gjort ett smack.
2017-10-25



Törs man komma med nåt sånt där mesigt som att Lagom är bäst? :-)

Fast jag tycker faktiskt ofta att lagom ÄR bäst. Jag vill t.ex. inte ha för lite mat och jag vill inte ha för mycket mat. Jag tycker att lagom mycket mat är bäst.

Men jag skulle själv vilja "get things done" i lite högre fart än min nuvarande.
2017-10-25



Jag kan inte säga så mycket här mer än jag förstår precis för jag är likadan..
Varför är en bra fråga!!
Olust, hopplöshet eller vad är det som gör att man undviker det man tycker att man borde göra..
Är väl inte till så mycket hjälp för jag brottas med samma problem just nu.
Man kanske varit struts i tidigare liv:)

2017-10-26



Ja just! Men vad är då "lagom"? Ett tänjbart begrepp. Svårdefinierat. Just nu tror jag tex att jag äter för lite mat, men vad vet jag?
Olust, Maria! Precis så. Olustigt känns det att göra det där jag behöver. Men varför olust? Varför inte istället en känsla av spänning..pirr....verksamhetslust? Kan det vara rädsla....?
2017-10-26



Sitter just och filurar ut ett blogginlägg som handlar om detta eller något åt det här hållet men det får kanske bli en tankenöt till för jag har inga svar bara funderingar och tankar..

Jag vill må bättre än vad jag gör så därför känner jag olust inför det jag måste göra, känner mig inte redo eller tillräckligt stark..det är mitt svar för mig, ditt vet nog bara du!

2017-10-26



Jag tänkte (på förekommen anledning) precis på det här med prokrastinering när jag satte på datorn för en minut sedan. :-) Nu pratar jag bara utifrån mig själv, men det här är min teori:

Den kortsiktiga njutningen (t.ex. vila i stunden) går före det mer långsiktiga nyttotänkandet. Jag vet att jag kan må toppenbra av att klara av jobbiga plikter, men jag glömmer det hela tiden och satsar i stället på det kortsiktiga perspektivet.

En annan grej kan vara att oceaner av krångel och andra ogjorda uppgifter kan blotta sig när man väl tar itu med något (och det vill man ju undvika). Svårt att komma på något bra exempel, men ... hm, man ska fixa något privatadiministrativt av typen bankärende, vilket leder till att man måste logga in på en massa Mina sidor, fixa nya lösenord, kanske ringa någon myndighet och vänta i telefonkö jättelänge etc. Typ så. Eller man ska laga en kjol och upptäcker att symaskinen är trasig eller att ngt annat måste fixas först innan men kan göra det man ursprungligen tänkte göra. Etc.

Jag tror jag har lärt mig att njuta alldeles för mycket av uppskjutande. Undrar (på fullt allvar) om man i stället kan lära sig att njuta av att göra det man måste göra?

Låter detta tänkbart? Fast alla har förstås sina förklaringar.
2017-10-26



Tack för era tankar! Spännande -och mänskligt- ämne....
2017-10-26



Bra skrivet Ingmari!!
2017-10-26



Håller med!
2017-10-26