Racerapport m. bilder finns på Hejastina.se
Årets sista race för Heja Stina/två förvirrade gubbar blev
ett Swimrun på Åland som gick i slutet på september.
Jonas hade snokat upp en tävling med 4 deltagande lag förra
året och 9st lag i år.
Mycket simning, hela 10km och rätt respektingivande löpning
på 41km.
41km löpning är ju en mara, och det klarar gubbarna men det
är lätt att lura sig på terrängen, det är inte 41km asfalt med solsken i blick
utan brötande bland klippor, snårskog och höjdmeter.
3-4h simning och 5-6h löpning borde vi klara av det på
beroende på omständigheterna.
Stod och frös väntade på färjan som avgick till Eckerö.
Det såg inte inbjudande ut, kallt och blåsigt. Havet rullade in. Tanken att
kasta sig ut i vågorna var allt annat än lockande.
Körde ombord på färjan och köpte en ”förlåt att jag åker
bort igen” present till sambon.
Hämtade ut race-kit som var precis bredvid färjelägret och
åkte in till Mariehamn och käkade inkl. kolhydratsladdning.
Jonas hade bokat ett billigt hotell, fasaden och entrén såg
ut som det var fallfärdigt och igenbommat, men med tanke på dom få timmarna vi
tillbringade på rummet så var det helt ok.
Raceday.
Upp svintidigt för att möta upp bussen som skulle ta oss
till starten vid Havsvidden.
Då vi var så få tävlande blev det familjärt direkt,
handhälsa med namn osv.
Redan i bussen var tävlingen igång då den ena historien var
värre än den andra. Klassisk snoppmätning på manligt vis J
Väl framme så kittade vi upp och väntade på starten.
Detta lopp var annorlunda mot dom Swimrun vi kört tidigare,
bara delar av banan var snitslad. På den osnitslade delen låg det en karta vid
uppgång med markering vart man var och vart man skulle och vid nergång fanns
det en ”brevlåda” att lämna kartan vid.
Jonas hade dagen till ära köpt en kompass, synd bara att han
inte visste hur den fungerade, mer om det senare…
Det började med 4,5km löpning och vi la oss på en bekväm
sistaplats.
Något vi lärt oss är att inte förivra sig i början, det är
en lång dag.
Redan från början
sladdade man omkring på underlaget, det var en vit mossa som var helt lös och
man gled med fötterna och försökte återfå balansen, ute på klipporna var det
snorhalt där det rann vatten.
Uppgångarna var löjligt hala så man fick krypa på alla fyra
för att komma upp.
Både Jonas och jag vurpade och sopade i knä mm och tillbuden
var många.
Första simningen och det var kallt! 12-13 grader enligt
rykten. När den första chocken har lagt sig och man börjar veva med armarna så
klingar kylan av och det blir mer bekvämt.
Har en ull-tröja under våtdräkten och tror att den hjälpte.
Som vanligt har jag svårt med terränglöpning och Jonas drar
ifrån lite.
Kommer fram till längsta simningen på 1400m och där kommer
vi ikapp ett lag, Tango & Cash
Tacksam för att det är ostlig vind och nästan vindstilla.
Vattnet är spegelblankt och det blir ”bassängsimning”
Inga problem med att sikta osv förutom den obligatoriska
imman på googles.
Nu börjar problemen!!
Nästa löpning är med karta, vi tar rygg på laget framför men
dom försvinner i den täta terrängen.
Det är ingen orienteringskarta utan mer en översikt med lite
höjdkurvor osv. Vi springer rakt in i ogenomtränglig terräng och får välja en
annan väg gång på gång.
En stig! Den tar vi! Då går det ju till och med att springa!
Synd bara att stigen
inte ledde tid vi skulle.
Kommer fram på andra sidan ön och inser att vi är flera
hundra meter söder om stället där simningen började.
Det är jävligt branta klippor och riktigt högt, vi hittar
ingen stans att komma ner till vattnet.
En snubbling och tappad balans på fel ställe hade fått ordentliga konsekvenser,
farligt på riktigt.
Jonas springer före som en blodhund och letar efter en
framkomlig väg.
Jag lackar ur
fullständigt och tycker det är en skit tävling med ett jävla skitupplägg.
Till slut hittar Jonas en
nergång som är så brant att man får backa ner som på en stege.
5-6 meter ovan vattenytan
tar nedgången slut, bara att hoppa!
Det här är utanför min
bekvämlighetszon på riktigt, 1 – 2 – 3 HOPPA!!
Nu hade vi tappat 20min
och var klart sist igen och var lite oroliga om vi skulle klara cut-offen.
Nästa ö bytte vi taktik,
Jonas tog kartan och plockade fram kompasset. Han är snabbare än mig på löpning
och hinner läsa kartan.
En succe skulle det visa
sig. Utan kompass hade dom fått gått skallgång efter oss J
Löpning och simning
avlöste varandra och det flöt på rätt bra, fortfarande jävlig terräng som
gjorde att man fick byta riktigt och spår ofta men vi visste i stort sett vart
vi var.
Jonas låg på snöre efter
mig på simningarna, på dom riktigt långa >1000m så gick Jonas upp och drog
också.
Den som ligger på snöret får hålla igen annars så simmar man bara in i
framförvarande och det blir riktigt kallt då man inte trycker på och jobbar upp
någon värme.
Nu när orienteringen
fungerade så var det inte lika mycket skit-tävling längre utan riktigt bra.
Solen tittade fram och alla förutsättningar var på topp.
Tampades med lag Tango
& Cash under större delan av tävlingen. Dom hade kört tävlingen förra året
och hade nu viss kännedom om spårval.
Vi var bättre simmare och dom sprang om oss, klassikt på en swimruntävling.
Inför en 1000m simning
från Skråbjörkö kom vi ikapp ytterligare ett lag, Mixlaget.
Vi stod alla 6 och
tittade ut över vattnet och kunde inte se vart vi skulle, solen låg i direkt
motljus.
Det fanns inga
funktionärer vid nergångar eller uppgångar, känslan var mera multisport än
Swimrun.
Tillslut så kom vi fram
till att vi skulle rakt mot solen och sen får vi se längre fram, typ simma på
kompassriktning.
Såg inte ett skit,
paddlade på hoppades på det bästa. Då kom Mixlaget bakifrån som en raket. Tog
rygg och låg i baksuget men fick släppa redan efter några minuter. Dom var
alldeles för snabba.
Men dom blev ett bra
siktmärke att gå på, så jag navigerade på mixlaget, dom stannade ofta för att
orientera sig så vi kom inte allt för långt efter.
På sista navigeringen med
karta står Jonas med kompasset och mumlar om 20grader…
Vi ska hålla 20grader för
att komma rätt…
Snurra på kompasshuset så
att pilen pekar dit vi ska och kompassnålen på norr, då springer man bara i
pilens rikting, föreslår jag
Jaha! Är det så kompass
fungerar flinar Jonas.
Sista sträckan får vi
ordning på kompassriktningen!
Två förvirrade gubbar,
say no more…
Sådär ja!
Sista långsimningen
avklarad! Skönt med 2st korta 350m kvar. Kylan börjar slita på kropp och knopp.
Skriver distanserna på
paddlarna så man hela tiden vet vad som ska komma.
Nu är vi 7h in i loppet
och börjar bli lite slitna.
Då måste det här vara
långa löpningen på 7,5km?
Slutet av banan var
snittslad.
Kommer fram till
ytterligare en 1000m simning!
Va är det här! Det var ju slut på långsimningar!
Notering till mig själv.
Skriv distanserna på paddlarna innan 2st öl, inte efter!
Det är nu man får välja
sina tankar, acceptera att vi har mycket mer kvar än vad vi trodde och
fortsätta att mata på eller börja hänga med huvudet och misströsta.
Jonas kunde ju ha lackat
ur och börja frågasätta hur svårt det ska vara att skriva ner lite siffror i
rätt ordning!
Vi valde att omfamna
sittuationen och konstatera att här har vi en förbättringspotential till nästa
race.
Nu kommer vi fram till
långa löpningen på 7.6km som mest är på en landsväg.
Det börjar gå trögt,
skönt att slippa klippor och snårskog.
Snacka Jonas! Hojtar jag.
Orkar inte svarar han
lite uppgivet.
Jo! nu kör vi snackpass
a´la långpass tjatar jag.
Så vi börjar prata och
kilometrarna rullar på.
Mesta delen av snacket
handlar om hur dåliga dom är på att snitsla.
Långa sträckor ser man
ingen snitsel alls och efter så här många timmar är huvudet inte direkt på topp.
Motstår frestelsen att
vända och springa tillbaka och vips så är det en markering framför oss.
Kommer ikapp Mixlaget som
har börjat gå.
Växlar några ord vid passeringen
och nu flyttas fokuset från dålig banmarkering till ifall mixlaget kommer börja
springa igen och om dom kan komma ikapp.
Tango & Cash har vi
avskrivit då dom var långt efter på sista simningen.
Taktiken fungerade, vips
så var 8km passerade och vi hade spurten kvar. Dvs 1h med löpning och simning J
Rullar i mål efter ca 11h
och känner oss väldigt nöjda med dagen.
Bjuds på fantastisk
fisksoppa och och släntrar ner till omklädningsrummet m. bastu.
Stannar kvar på
prisutdelningen och konstaterar att om vi hade varit med i en Finsk förening så
hade vi blivit bronsmedaljörer i finlands första mästerskap i Swimrun.
Nu får vi skryta med att
vi kom före bronsmedaljörerna och vinnarna i mix.
På båten hem så träffade
vi på ett gäng från tävlingen och hade en trevlig frukost ihop.
Swimrun är väldigt inkluderande och det känns som en stor härlig familj.
Upplevelsen är viktigare än placeringar, även om det var skön att inte komma
sist igen ;)
Sammanfattningsvis då.
Miljön är som klippt och
skuren för en Swimrun, vi hade tur med vädret som inte kunde ha varit bättre.
Sydlig vind och lite regn
så hade det varit tufft att över huvud taget ta sig i mål innan solen gick ner.
Personligen tyckte jag
inte att orienteringen med karta tillförde något jag saknat med swimrun, det
var hela tiden en osäkerhet på och rutten man tagit ut var framkommlig eller ej.
Den branta ön där vi
hoppade i vattnet var direkt farligt och det kunde ha undvikits om banan var
utstakad och markerad.
Inga funktionärer på
öarna vid upp eller nergång vilket spädde på känslan av att man var utelämnad
åt sitt egna öde.
Hela tiden säkerhetsbåtar
vid simningarna men rent krast är det på löpningen man skadar sig. Avsaknad av
funktionärer på land skulle göra att hjälpen var långt borta.
Dålig snitsling är så
enkelt att åtgärda, bara tänka till lite när man hänger ut banden.
Åland Swimrun har alla
förutsättningar att bli en toppentävling men jag kan inte komma ifrån känslan
av att det är ett eventföretag som har kastat in en swimrun i sin portfölj utan
att riktigt ha greppat vad swimrun egentligen är.
Höga kusten var t.ex. mycket bättre organiserat och genomfört med en genuin
känsla som inte riktigt infann sig här.
Rekomendera loppet?
För banan och miljön,
helt klart.
Övrigt i arrangemanget, nja. Har man bakgrund som orienterare eller lockas av
multisport så passar det nog men för en vanlig borttappad swimrunners så blir
det en udda fågel.
