Anna Karin D

Svordomar i kyrkan och f-n målad på en vägg

 Vet ni vad? 

Jag är inte en ständigt låg, svår och deprimerad människa, humor-och distanslös, evigt grubblande på livets mening och alltings jävlighet. 

Det kan ju verka så om man råkar ha läst mina bloggar, sju sorger och åtta bedrövelser och så himla dumma alla är mot mej och dummast mot mej är jag själv.

Nej så är det inte. Jag är rätt normal (och nu kan man ju fråga sig vad normal är?) faktiskt, och av allt det här svarta och grubbliga som är en del av mig märks ingenting på ytan. Jag brukar alltså inte inleda samtal med diskussioner om livets obönhörliga förgänglighet och svårigheterna att leva det, om ni förstår. Jag kan prata om vädret! En stund i alla fall. Om maträtter och tvserier jag inte sett och om den evige fredags-Skavlan, om böcker och film. Och hör och häpna - jag kan vara rolig ibland. Jodå.

Men då och då behöver jag ösa ur mig mörkt elände. Här till exempel, i ord och meningar och bre på ordentligt, grotta, kravla och kleta runt i gyttjehålen. Måla f-n på väggen, riktigt grundligt. Det ger mig distans och perspektiv och efteråt ljusnar det. 

Motsatsen till Det Positiva Tänkandet.

Kan man styra undan negativa tankar, låta bli att tänka dem, förneka dem och istället VÄLJA att se på tillvaron evigt leende? Välja att se allt som händer med sprittande entusiasm och som spännande lärdomar, känna tacksamhet.....för allt. För alla underbara tillfällen livet ger. 

(Till och med när jag skakar havremjölkpaketet och det visar sig att skruvkorken sitter snett, igen, så att mjölken sprutar, rinner och far över hela köksbordet, surfplattan, kläderna....? Tack.....tetra pak, för att jag fick ännu en möjlighet till rörlighetsträning....och att jag lärde mig att jag bör köpa fler vettextrasor innan de förra tagit slut. Tack spännande livet! Jag, lyckliga, men kladdiga människa! )

Eller. Så kan man tillåta sig känna sin negativitet, sitt bottenlösa grinande, låta fanmålandet bli till monumentala fasadkonstverk, leva ut den, våga känna sorgen. För att sedan komma ut på andra sidan. Stark och med distans.

Ja, jag vet i sjutton vad som är bäst. Ska kanske försöka positivismmodellen ett tag. Men jag blir så rynkig när jag ler. Usch. 

Förresten! Här kommer svordomarna i denna kyrksal: jag funderar på om det kan vara träningen som är boven i dramat? Att det är träningen, all träning och speciellt löpningen som gör mig så oändligt trött? Och öm överallt. Som ger mig dålig sömn och brist på lust? Som rentav gör mig ......deppig? Sur och elak? Jag bör kanske sluta träna?

Har jag gått över gränsen? Kanske ska jag sluta träna, äta mer junkfood, mer kött, inte mer choklad för då blir det absurt, fläbba till mig, bli en flörtkuletant (jättebröst, jättemage, ingen rumpa och piprensarben).....träna på soffligg? 

Kan det vara så, att träning kan vara en nedbrytande drog? 

(Säj att jag har fel....)

2017-09-30 12:47.


Kommentarer till blogginlägget


Du har fel!
Sedan kan det någon gång bli för mycket av det goda - vilket ju även gäller positivism!
2017-09-30



Jag är en flörtkuletant (trots all träning, antagligen för litet löpning) :-(
2017-09-30



Eva! Ånä, försök inte. Du är INGEN flörtkuletant, du har muskulösa fina ben. Jag däremot har klara tendenser åt det hållet, kämpar febrilt för att motverka. Men....än sen egentligen. Antar att det är generna.....
2017-09-30



Jenny: lagom är kanske bäst. Fast tråkigt....
2017-09-30



Ja, du kan definitivt vara rolig. :-)

Man kan ju bli lite matt av alltför mycket positivt tänkande, men jag tror inte alltid det behöver vara någon motsättning mellan att ösa ur sig om livets elände och att tillämpa positivt tänkande. (Positivt tänkande på ett bra sätt då - och jag definierar vad som är bra. ;))

Och ja, jag är övertygad om att du har fel om träningen.

Men nu då? Löpning eller rullisar? Kan inte bestämma mig. Åh, frustrationen.

2017-09-30



Ingmari. Livet är fullt av svåra val. Ångest...
2017-09-30



Det blev simning. :-)
2017-09-30



Det finns visst de som kan låta bli att träna. Men jag tror inte vi är bland dem.
2017-10-01



Gillar ditt sätt att skriva, ger mig en go positiv stund.
Tummen upp! Och fortsätt träna, i lagom doser.
2017-10-01



Nej nej nej skippa positivtänkandemodellen. Du är som mest skapande och läsvärd i de svåra stunderna. Det är att rensa skälen, frigöra känslorna, sedan ställa sig på avstånd och beskåda sitt verk för att kunna släppa och gå vidare. Jag brukar också göra så. Fortsätta vara den du är och gör vad du gör.
“Don't go changing to try and please us
You never let us down before
Don't imagine you're too familiar
And we don't see you anymore

We wouldn't leave you in times of trouble
We never could have come this far
We took the good times; We'll take the bad times
We'll take you just the way you are”


2017-10-01



Haha. Och jag håller med om allt Ingmari sa. (äsch, vad tråkigt av mig).
Och jag tror inte att någon tror att du *är* vad du bloggar här. Vi är rätt komplexa typer allihop.
Det är ju upp till var och en vad man behöver göra för att må bättre, och det är förmodligen inte bara en sak hela tiden ändå. Du använder ju humor här och det är kanske nåt av det mest potenta.
Jag är väl kanske ökänd här för jobbig optimism, men idag tar jag mig friheten att vara anti allt. Jag försöker att inte öppna munnen så mycket, så att det inte ska drabba mina stackars medmänniskor som inte gjort mig något ont. Vad jag än säger så kommer det ut som klagan, och vad jag än försöker att ta mig för idag så går det åt *!#*. Så förlåt att jag började skriva en kommentar här, var verkligen inte meningen att du skulle drabbas också. Nu går jag ut och håller tyst en stund. Ha en trevlig söndag, hoppas verkligen genuint att den blir mycket bättre än min.
2017-10-01



Tack allihop! För att ni övertygat mig om att jag har fel. Rolf - tack för den fina låttexten (den är en favorit). Sandra: känns trösterikt att även andra människor har bottennappsdagar och vågar berätta det, välkommen att göra det här! Jag har haft en fin söndag, skogslöpning när den är som skönast (hur kunde jag ens tänka tanken att det skulle vara till skada? ) och hoppas dagen styrde upp sig även för dig!
2017-10-01



Vad skönt med skogslöpning! Jo tack hjärnan sparkade igång framåt 8-snåret på kvällen, idag känns livet mycket lättare. Och idag blir det löpning dessutom! :-)
2017-10-02