Anna Karin D

Utvägar

Nu har jag jobbat 4 veckor. En månad. Femtio procent, 20 timmar i veckan, 4 dagar i veckan, onsdag ledig. 

Det kändes helt rätt i början. Glädjande. Piggt. Härligt att träffa alla, vara en i gänget. Göra något på riktigt, slippa sjukstämpeln, tillbaka till verkligheten. Nästan lite eufori. 

Nu då?

Jag är så hemskt trött. Men jag kan inte skylla det på jobbet. Jag är så fruktansvärt slut i kropp och själ och varför vet jag inte. Det är inte jobbets fel.  Vems fel? Mitt antagligen om vi ska tala om "fel". Det är jag som tydligen inte orkar med ett normalt liv. Avgrundstrött. Det är något grundläggande tokigt i mitt sätt att finnas till, eller så är det åren som gått som jag inte tacklat på ett smart sätt, jag har tuggat ner mig till en spillra. Att delegera är något jag inte kan. 

Nej, det är inte jobbet. Jag orkar inget annat jobb heller. Jag orkar definitivt inte två jobb och det känns komplett omöjligt att ens leta efter ett alternativ. Jag orkar inte samvaro, jag orkar inte med att konfrontera mig med människor som inte tycker om mig, kanske faktiskt avskyr mig, eller kanske inte tycker om mig så mycket. Eller ens de som troligtvis gillar lite av mig. Älskar mig? Inte ens dem. 

Jag vill.. ingenting. Det känns aningen lättare att finnas efter ett träningspass, gärna hårt, men det gör så ont, musklerna bränner och mattheten är massiv. Men jag pressar mig. 

Vad ska jag göra, vad ska jag ta mig till nu då? Jag har bränt mina chanser. Jag lyckades inte ens med vila, till och med vilan/sjukskrivningen blev en prestationssak. Jag presterade ingen optimal sjukperiod. Rehabbade extremt uselt. Jag vill inte göra något nytt försök där. 

Psykologen? Sista gången i går, fyllde i utvärdering, så som man ska. Allt mycket bättre! Tjohej och jippi! Vill ju göra henne glad och nöjd med mig. Känns bäst så.Vill inte dit mer, ska inte dit mer. 

Utvägar? Ser inte dem. 

2017-09-28 15:55.


Kommentarer till blogginlägget


Kan inte ge dig ett vettigt svar eller tröst tyvärr, vill inte kasta ut något som inte hjälper dig ändå. Det är en jobbig period i livet för både dig och mig, kanske är man helt ur vas.
Ibland tänker jag att det måste finnas en mening med allt det här, att jag ska lära och ändra men det är bedrövligt svårt när man inte mår bra..
Trött, ja jag håller med, så himla trött!!
2017-09-28



Hörde nyss på rapport angående den ökande frekvensen av sjukskrivning pga utmattning att det är inte stressen som är skadlig, eller att man har mycket att göra. Det är bristen på återhämtning som är skadlig.
Det ligger mycket i det. Jag är bottendålig på återhämtning. Jag kan helt enkelt inte, begriper inte hur det går till. Återhämtningsanalfabet.
2017-09-28



Återhämtning, ja, det är det brist på, alla gånger. Men hur tränar du dig bättre på det?
2017-09-28



Oj, ledsam läsning! Du skall inte vara "snäll" hos psykologen! Låt henne läsa dina texter så hon får en förståelse för dina känslor! Först då kan ni säkert hitta en ny väg tillsammans! Det går, ge det mer tid! Du är ju en fighter!
2017-09-28



Tack. Jo, jag är nog det nånstans bakom trött-och lessdimmorna. Psykologen träffar jag inte mer, har gjort mina tjugo besök. Det räcker fint.
2017-09-29



Annan psykolog?
2017-09-29



Nej!
Ingen psykolog. Tror inte riktigt att en massa terapi är lösningen. Inte för mig iaf! Känns väldigt rätt att skippa det. ☺
2017-09-29



Jag får kräkas lite dynga här då och då, ta mig samman sedan, ta en o annan löptur och träffa trevliga människor emellanåt. Tänker att det är en bra sorts terapi.
2017-09-29