linda bengtsson

KIA fjällmarathon augusti 2017 5 augusti. 43 km 2100 höjdmeter 5:26:34

Inför det stora UTMB for jag och Martinoch vandrade påde norska ja jag vill säga högfjällen men de va ju inte så högt egentligen..Kommer man frånskåne så va de högt vi va uppe på toppar kring 1100 som mest. Vi gjorde Trolltunga, Besseggen, Mannen och uppe påTrollveggen de va läskigt och Romdalseggen. Hade tagit flera löpturer där det hanns med mellan turerna så ja kroppenva trött men inställd på att det skulle bli många höjdmetrar i UTMBmen det kändes som en bra vecka inför vad som komma skulle.Kände jag hade bra kraft upp och tittade lite längatde efter dem fjälllöpare som passerade oss. Vi hade varit i Trondheim och hade haft det gött med hotell och den godaste hotellfrukosten ever när vi kände att vår fina resa var på väg mot ett slut men ändå var det bara fredag men vi visste att vi hade en hel del regn som skulle komma kring Åre trakten. Då av någon anledning såg jag att det var några på facebook som skulle springa en fjällmara dagen efter och började göra lite reserach jo de var ju där vi var i närheten. Martin tyckte att det var lite misstänksamt att det råkade vara samma dag som vi var där.Jag ser mej själv oskyldig till det hela. Vi körde in till dalen där det började en liten grusväg till skidbacken Valådalen. Det fanns ju olika distanser så det var ju perfekt. Vi anmälde oss och försökte lista ut nu hur bussarna gick och givetvis så var det lite obligatorisk utrustning som skulle med vi vi skulle ju ut på fjället . Vi slog upp vårt tält i skidbacken .... första gången som Martin campar i en sån=)=) precis innan ösregnet kom. Vi laddade med pasta med lite linser kokt i vårt primuskök och vi var båda lite nervösa. Martin hade inga direkt terrängskor så han hade ett par släta Oasics och körde i dem. 

5 augusti Raceday

Jag var så otaggad, de regande men vi hade fått i oss  vår havregrynsgröt och lite knäcke mackor. Laddade västen med vatten och lite godis och lite jordnötter på medmina INOV8 dåmina Hoka ATR hade släppt under dubbarna och satte mej sen på bussen med de andra förväntansfulla löparna.Jag märkte att folk hade förberett sig väl och länge inför det här och de var lite marathonkänsla över det hela med tider och prylar och prestation. Jag träffade inte en enda jag kände igen och märkte att många hade åkt dit i grupp. Det hela var lite konversiellt med en drönare som filmade och sedan kom tom en helikopter uppe på fjället och skulle filma. Jag såg de som ett bra långpass jag ställdemig bland de sista och frågade en snubbe om banan var markerad det var den tydligen  skönt. Många hade kompressionsstrumpor på det fanns även folk sominte ens hade en rygga och de som hade en super stor rygga. 

Startskottet gick och folk rusade ju iväg, folk hade bråttom påde 43 km som jag själv trodde skulle ta vart fall 10 h. Jag visste dock att Martin skulle vänta i mål och tidigare har det visat sig speedar på mig lite när jag vet att  han väntar. De gick uppför redan i starten och snabbt blev de en lite smal stig som vi alla skulle trängas kring och runtomkring oss var det blöt myrmark de tuffaste försökte i början och tränga sig före och hoppade ut i myren där deras ben bara försvann och jag såg att de där suger nog lite i benen.Jag hade inte bråttom och tog de lugnt och köade... försökte prata lite men fick inte så mycket kontakt. Sedan gick de snabbt nedför och här susade folk förbi mej och de sa de va de här de tyckte va kul jag höll inte med. De va lerigt och halt och stenigt jag var en elefant. Jag struntade som vanligt och titta på klockan och efter ett tag blev de lite mer fastare under fötterna och de gick lite mer upp då dök plötsligt en depå upp jag hade ingen koll på hur långt de var mellan depåerna eller ens hur många. Depån var en av de godaste jag nånsin varit med om hembakade chokaldbollar och riktiga kanselbullar inte sådan där torra och salamioch ost WOW och helgoa funktionärer som hejade på oss.

Det regnade ju i början men sedan slutade det men det var så blöt i terrängen att folk aa sa att så hade de inte varit de tidigare åren. Km föll på och eftersom jag hade varit i Norge och jag visste att vi skulle klara av 2100 höjdmetrarna så väntade jag när skulle det börja bli brant och jag gick på och nu gick jag om folk uppför och de va inte lika många som susade förbi mej nu nedför.Folk hade stavar men jag gick om ändå. De fantastiska depåerna kom en efter en och käkade såå mycket gott och jag såg nu att vi började närma oss slutet jag hade kommit in i ett tempo med bra energi och tyckte det var en helt fantastisk milö och springa i.Vi sprang längs stigen som både gick över och under trädtoppsgränsen och slutligen kom vi upp på den högsta toppen och hade bara den utsikten NICE. Såg de va nån tjej där frame som jag försökte ta rygg på även om de nu gick utför igen i leran. Jag kunde trycka på lite nedför när det inte gick såbrant och då var det ganska kul och försöka och ha lite lätta fötter. Jag tror jag har så sjukt lång uppvärmningssträcka men jajaa. Ner i skogen mot mål och jag kom i fatt och jag sprang nu jättekul och sprang om en tjej till som hade passerat mig tidigt i början. 

Slutet

Slutligen inne i  skogen hörde jag högtalaren och jag nästan kutade nu vet inte alls vart det kom ifrån och tog rygg på en kille framför mej och folk sa det är bara 5 min kvar till medaljtiden och nåt vaknade tillännu mer nu gick de snabbt och svängarna kom och jag trodde vi var i målmen nej då skulle vi en bit till skitjobbigt var det nu och hålla farten. Men slutligen så kom målet jaa och jag var nöjd ett bar långpass. Tiden blev under 6 h wow och det var ju herrarnas jsom jag hade klarat.Martin väntade på mej i mål och folk låg som utslagan sälar överallt utpumpade. Sedan efteråt fick en jämtländsk pizza helt fantastisk med olika delikatesser och våffla. De vet verkligengod mat och sen efteråt var det och hitta en välbehövlig dusch, de fanns ju även en bastu, badtjärn och jacuzzi för dem som ville det. Jag kände att i dessa hottubs fanns de coola unga fjälllöparna där hörde jag inte hemma. Jag njöt av god mat istället och sedan var det dags och köra den långa vägen hem till Karlstad med först en pitstop i Östersund.

Kia fjällmarathon var i sig ett ganska dyrt lopp och ganska inriktad på och göra reklam för diverse stora företag men loppet i sig är i de fina Jämtländska fjällen och få ta del av dess vyer få träffa de lokala funktionärerna och få njuta av deras delikatesser var verkligen något speciellt. Kan verkligen rekommendera detta lopp ännu bättre att vi hade bara vägarna förbi =)=). 

Kändes ganska hyfsat inför UTMB lite för bra skulle det visa sig då jag sen blev lite skadad

2017-09-15 12:00.


Kommentarer till blogginlägget


Det är nog bara du Linda som hoppar på Fjällmaran bara för at du har vägarna förbi ;)
Och att du inte skulle platsa i badtunnan bland de andra fjälllöparna, ja det bevisade med råge på UTMB, det är nog mer de som ska så upp
2017-09-15