Anna Karin D

Maxpuls

Inför en tävling är det viktigt att värma upp, särskilt om man tänker sig att hålla någon form av tempo. Och det tänker man ju sig alltsom oftast med nummerlapp på bröstet. 

Ju kortare lopp, desto längre uppvärmning krävs. Noggrann värmning är viktigt i allra högsta grad om man är lite ankommen av ålder, typ som jag. För annars går något för löpningen vitalt sönder eller protesterar vilt och så blir det ett tråkigt träningsuppehåll och man blir sur. Och tråkig. 

Och gnällig. 

Det är en mental grej också det där med uppvärmning, helt klart. Förutom mjukare varma muskler blir sinnet lite lugnare, den värsta tävlingsstressen lugnar ner sig.

De flesta löpare har sina rutiner. Jag brukar tycka att en dryg halvtimma blir fint.  Inga konstigheter, inget drag i kläder eller rabblande av ramsor och besvärjelser, bara vanlig löpning som mpste vara ensam, inget prat, varvat med gång och så några fartökningar på det. Ett par toabesök inkluderat förstås och sedan brukar musklerna fungera, pulsen ligga fint och nerverna ha lugnat sig något. 

I lördags sprang jag Trelleborgsloppet. 

Det blev en väldigt udda "uppvärmning" inför detta trevliga lopp,  minst sagt. En start på dagen att minnas.

Håll i er nu:

Min äldste son skulle till London "över dan" för att delta i ett konvent av något slag, som utställare. Han skulle dra dit med sin affärspartner, flyg från Kastrup kl 7, bussen hemifrån till stationen senast kl 5. 

"Ska jag väcka dig?" Undrar hönsmor på fredag kväll. "Det är lugnt. Jag klarar mig" svarar sonen tryggt. 

.....

Hönsmodern vaknar ändå, höns som hon är, strax före fem och kan inte låta bli att kolla läget lite, det lyser inne i sonens rum, en väska står utanför, ser packad ut. Bra. Hönsmor knackar lite på dörren. 

Sonen sover. 

INTE bra. Alls! 

Nu utbryter full kalabalik. Sonen har inte packat klart, affärspartnern visar sig ha fått plötsligt förhinder och han ska resa ensam, var är plånboken, måste packa om, var är passet, jag har missat bussen, mamma kan du köra mig? Mamman är klart ocool och stressintolerant, sonen vräker grejor och outfits i två jättelika resväskor, jag(mamman/hönset) irrar runt och ojar mig, förmanar och försöker hjälpa till. Vilket gör saken än mer stressad. Han får mitt jojokort till tåget för hans är försvunnet plötsligt och det är ju visakortet också,  jag, hönset alltså, slänger på mig kläder och linser, rusar ut, kör fram bilen, vi baxar in de hastigt packade jätteväskorna i lilla lilla Aygon och.....ska just rivstarta....

...men då står det en liten beagle på trappan i halvdagern. Utan koppel. 

Tio! HUR kom du ut??? Var han med i hissen? Nej han måste ha tagit trapporna. Fem trappor. Herregud! 

Jag rusar in med vovven, upp i världens långsammaste snigelhiss som inte skyndar sig alls trots att jag svär åt den, sedan ner igen.

Rivstart, mot stationen. 

Det är lugnt, säjer sonen. Om jag hinner med 5.41-tåget till Kastrup hinner jag fint. 

Vad är klockan nu då? 5.34. Herregud!!!! Gasen i botten, inga poliskontroller tack och lov,  rödljus vet jag inget om, sladdar in på stationen, några minuter kvar,  trehundra i puls, ut med bagaget, ner till biljettautomaten.....in med mitt jojokort.

Som är tomt på pengar. F-n! Skit skit skit!! Måste laddas. Sonen hittar fortfarande inte sitt Visa (till London utan visakort??), in med mitt, och jag kan plötsligt inte min kod. 

Jag trycker in fel kod två gånger. Jag är helt blockerad. Helt i upplösningstillstånd. Klockan är....å...snart går tåget! 

"Andas lugnt nu mamma, säjer sonen. Du kan. En gång till, nu går det. Du fixar det".

Och det gör jag. Biljett ut, sedan rusar jag i sprinterfart mot perrongen, sonen efter med båda väskorna och jag hinner stoppa dörrarna innan de sluts.

Sonen hann. Jag skakar. Frossar. Lyckas köra hem och på dörrmattan ligger en hund och undrar vad vi sysslar med egentligen och om han är totalt glömd och om vi kanske skulle ta en liten morgonpromenad?

Vi tar en morgonpromenad. 

Därefter lägger jag mig på sängen och försöker andas lugnt och normalt och det går inte så bra så jag äter frukost och lyckas väl få ner pulsen några slag. 

Får ett messenger: "Är på flyget nu. Har hittat mitt Visakort. Så det är lugnt".

Någon timma senare i Trelleborg är det dags att värma upp. Eller ska vi kanske kalla det coola ner?

2017-08-29 06:48.


Kommentarer till blogginlägget


Oj! Tur du är löpare så du hann stoppa dörrarna. Vilken morgon!
2017-08-29



Tills nästa gång får du tipsa J om att Skånetrafiken har en app där man kan köpa biljett. Så slipper hönset få hjärnsläpp vid biljettautomaten ;-) Tur att det var Tbg samma dag så du kunde varva ned så småningom.
2017-08-29



Ha ha: Har hittat mitt Visakort. Så det är lugnt
2017-08-29



Ja....visst har han lite humor. Tur att morsan är vältränat och inte har anlag för hjärtinfarkt......
2017-08-29



Vilken historia detta blev, och den är sann.
Kan se ensamma Tio står där på trappan med bedjande ögon.
Men han fick ju sin promenad, sen, och du sprang som tusan i Trelleborg.
Du behöver inte slå detta nästa gång. :-)
2017-08-29



-:) vilken dag! Full fart även i löparspåret!
2017-08-29