Rickard Dahlgren

#112: ​Susa fram i mina Soft Toes

Under resan i Dolomiterna bodde vi vackert i Sydtyrolen. I hotell med bastu, inne- och utepool, relaxavdelning och härliga balkonger. Men något saknades… Jag längtade inte enbart efter att komma ut och vandra. Det fick jag möjlighet till nästan varje dag och det blev riktigt uppskattat med många stigar och toppar att bestiga. Jag önskade komma ut och springa. Att få springa i Alperna (Dolomiterna) tyckte jag skulle vara underbart. För att se om där fanns en utmaning i annan terräng än hemma i Sverige. Redan efter första dagens vandring gick jag med vänner längs en liten vandringsslinga som kallades för Mühlen. Denna slinga bestod av rötter, stenar, skogspartier och lite asfalt. Första delen (den till Mühlen) hade en höjdskillnad på 165 meter så den var riktigt tuff att vandra på. Vägen tillbaka, samma väg givetvis, gick mycket snabbare och smidigare utan större ansträngning. Slingan landade på ca 4.5 km.

Några dagar efter denna vandringstur kände jag att löparinstinkten började komma krypandes i min kropp och när detta händer då har jag svårt att sitta still och fokusera. Detta känner min familj till (som var med på resan) så från dem hade jag deras stöd. Efter en ganska tuff vandring på torsdagen kom vi hem till hotellet.  Många deltagare gick direkt till baren, bastun, poolen eller annan avkoppling där de kunde vila efter dagens vandring. Inte jag inte. Upp till rummet, byt om till löparkläder och på med mina Soft Toes och ut igen. Tryckte igång musiken (Sonic Syndicate och Hollywood Undead) och löparklockan och började springa. Åh vad skönt! Mitt mål var att fixa Mühlen. Mycket tufft dit men desto lättare på tillbakavägen. Då flög jag bokstavligt talat fram. Mycket att hålla reda på med rötter och berg som hindrade mina annars släta löparspår. Jag råkade inte ut för några som helst problem under löpningen och jag kände mig fullkomligt fri! Att enbart kunna susa fram över stockar och berg gav mig nästan vingar – så skönt kändes det!

När jag kom fram till hotellet var det några som fick syn på mig och frågade mig lite nonchalant: ”Värst vad du är svettig då, har du sprungit eller? (höhö).” Jag svarade att ja, det stämmer. För den äldre generationen känner jag att en semester innebär oftast vila, vila och vila. För min del innebär semester extra fri träning. Så jag förstår varför de blev långa i ansiktena när jag gav dem svar på tal.

Även nästa dag gav jag mig iväg, återigen efter en tuff vandring. Denna gång mötte jag två deltagare i spåret och eftersom jag var på väg hem gick det undan. De hann säga något i stil med (med humor i rösten): ”Är du inte klok?!” Jag svarade kort och gott: ”Nä” och sprang vidare. Att kunna springa med mina Soft Toes vid stigar som jag tidigare hade tagit mina trailskor på, kändes magiskt. Att slippa skavsår, skavanker och andra hinder och smärtor på mina fötter har verkligen blivit en av de främsta fördelarna med barfotalöpning. Förut tyckte jag att jag flög fram på rosa moln med mina (Brooks Glycerin 13), nu susar jag fram med mina Soft Toes – utan större problem. Visst finns det olika uppfattningar om vilka skor vi bör använda till vår fördel mot skador. Jag kan då säga att jag har hittat mina!

2017-07-31 22:16.


Kommentarer till blogginlägget