Rickard Dahlgren

#111: ​Med vandringsskor utan stöd i Dolomiterna

Det tål att säga det flera gånger: Vilka underbara skor jag har fått tag på! Under mina vandringar i Dolomiterna har jag ibland bävat för att snava fel, trampa på stora stenar eller andra hinder som har kunnat försvåra min vandring. Med mina skor från Joe Nimble har jag sluppit undan alla otäckheter under mina fötter.

Det var många andra deltagare på resan (totalt 45 stycken) som tittade nyfiket och förvånande på mina vandringsskor. Informationsraden för vandringsresan löd: ”Vi ser gärna att resenärer använder grova skor med rejäl sula. Vandringskängor är det bästa alternativet m

en då är det viktigt att de är ingångna sedan tidigare.” När jag läste denna text tittade jag ner på mina skor och jämförde. Grova skor? Nix, varken dämpning, stöd eller skydd. Rejäl sula? Tunn som bara den. Gått in skorna sedan tidigare? Räcker 5.5 km på plan promenadslinga… Med andra ord så skulle många människor uttrycka att jag inte var tillräckligt förberedd och att jag för en så här lång resa hellre skulle satsa på vandringskängor som jag tidigare har gått in. För att minimera risken för skador och tja, annat som barfotaskorna (Joe Nimble) inte skulle kunna klara av.

Detta blev då en utmaning för mig. Målet var att analysera hur skorna passade olika terräng, stigar, upp- och nedgångar. I början av resan hade jag på något sätt fått en smäll vid högra hälen. Ingenting som hindrade min takt för att ta mig framåt på stigarna, men smärtan fanns ändå där. Innan varje natt tog vid och det blev dags för att sova utförde jag mitt träningspass som jag hade fått av min coach Martin (Free Foot). När jag efter endast två dagar hade gått med skorna upptäckte jag till min förvåning att smärtan hade släppt och att mina fötter kände sig fullkomligt fräscha och redo inför nya utmaningar. Vilken känsla! Att därefter kunna vandra utan smärta var befriande.

Tack vare den stora friheten i skorna kunde mina fötter röra sig fritt och utan någon som helst känsla av instängdhet. De som frågade något nyfiket om mina skor, undrade ofta om jag inte fick skavsår i dem, eller hur det gick när jag stötte på stora stenar. Jag svarade ofta att tack vare den stora friheten mina fötter har i skorna så kan de åka fram och tillbaka hur de önskar gentemot underlaget. Vid för trånga skor uppkommer skoskav och så var verkligen inte fallet med dessa skor. Stora gruspartier fick jag känna av flera gånger, men utan smärta. Det är som jag har skrivit tidigare, ingen skillnad mellan vilka skor du har när stora stenar finns under dig, utan hur du möter underlaget som gör skillnaden.

Många frågetecken gav jag svar på och det var många som blev glatt överraskade för informationen. Väldigt kul att folk hade intresse för att veta mer om barfotaskor. Att vandra bland människor vars ideologi bygger på grova kängor med rejäla sulor, är verkligen att sätta två ideologier mot varandra. Om jag nu, lek med tanken, hade fått skoskav så hade jag kanske inte varit lika optimistisk om skorna (och ideologin) och folk hade nöjt sig med att deras skor ändå var bättre på dessa underlag. Med dessa vandringsturer har jag nu bevisat att det inte enbart finns ett par skor i denna stad, hädanefter kommer jag fortsätta använda mina Joe Nimble lika ofta som en annan använder sina Salomon, eller vad som nu passar människan.

2017-07-31 22:13.


Kommentarer till blogginlägget


Jag är glad för din skull men jag är också mycket tacksam för den sista meningen i ditt inlägg.
2017-08-01



Vilken härlig läsning. Jag var själv i Dolimiterna ganska nyligen och genomförde 2 vandringar på 3 respektive 5h. Och jag gick i mina löparskor Merell Trail Glove. 0 drop, 0 stöd för fotled och en väldigt tunn sula. Funkade hur bra som helst. Sen kräver en sådan typ av sko att fötter, hälsena och vader är tränade för det så kanske inte för vem som helst att ta på sig och gå krävande vandringar. Men att en MÅSTE ha kraftiga kängor, nä så är det inte enligt mig...
2017-08-01



Jag håller med Alfred. Vi är vana (sedan flera decennier tillbaka) att vandra/gå/springa i vadderade löparskor som ger ett konstant skydd åt fötterna och därför är det inte så konstigt heller om folk känner en viss misstänksamhet mot skor som inte har detta stöd. Det är en träning, liksom att träna upp sig att springa i ett par skyddade skor. Det tar tid men resultatet är värt mödan.
2017-08-03



Med t ex artroser och stora benlängdsskillnader tror jag inte att det är åå speciellt lämpligt. Men det är bara min bedömning.
2017-08-03



Så speciellt
2017-08-03



Sjävklart kan det vara så Carro, jag har absolut glömt att tänka i dina banor. Det blir lätt så att jag inte kan tänka på alla former av hinder i bloggen. Däremot förstår jag hur du menar.
2017-08-03



Gott så. Ha en fortsatt skön semester!
2017-08-03



Nu hjälper väl inte grova kängor mot benlängdskillnad direkt och tveksamt vad det skulle ha för effekt på artroser...
2017-09-05



Hej Petter! Nu syftade jag på prevention av förvärrad artros samt inlägg för att korrigera en benlängdsskillnad men som sagt, det är bara min bedömning :)
2017-09-05



Förstår hur du tänker, dock är bästa medicinen mot artros att belasta lederna, både preventivt och när väl artrosen uppkommit. Plus styrketräning och viktnedgång(om det finns en övervikt)
Sen har de flesta en benlängdskillnad utan att man har besvär av det eller vet om det.
Dock om man har en väldigt stor skillnad, centimetrar, så kan ilägg vara en väg att gå.

Är själv sjukgymnast.
2017-09-05



Även med hopp och löpning?
Ja, jag menade också flera cm skillnad :)
2017-09-05