Anna Karin D

Jo men det gick ju!

Visst gick det!  Klart det gick, det fanns ju inget annat alternativ.

140 föranmälda glada löpare kan inte bara struntas i, slarvas över. De är värda det bästa vi kan åstadkomma, något annat står inte vi ut med. Vi är lite lika där, Per och jag, lika fast på olika sätt, två sorters perfektionism. Och vi sov inte så mycket sista veckan, mycket logistiskt funderande mellan tre och morgon blev det. ...men än sen. 

På loppmorgonen steg vi på varsitt håll upp kl 04:00. Dagen innan hade vi markerat större delen av banan, handlat frukost, kört ut den och diverse annat tillbehör till vår lånade lokal i Skrylle (tack snälla Mattias, som också gav oss lov att köpa extra nummerlappar av de som fanns i lokalen, räddare i nöden!). 

På morgonen återstod 4 skyltar, mina två stod på Billebjär, mitt magiska favoritställe (...än mer magiskt i gryningen ...å ni kan inte ana så läckert det är ute då......) samt pilar inne på Skrylleområdet, kokning av kaffe i tre bryggare, dukning av frukost...blir det regn? Vi chansade på inte regn. Borden ut. Mållinje. 

Radio Malmöhus hörde av sig. De tänkte skicka en löpande reporter för en liverapport från banan....jodå! 

Vid sjusnåret började löpare dyka upp, vi fick förstärkning av min son Joel som sprang till Skrylle från Lund, bara 12 - 13 km ju. Efteråt sprang han hem, jaja, han är ung. Tack och lov att han kom för trots att jag förhandsutdelat lappar på Löplabbet blev det hårt tryck vid halvåttasnåret! De sista hämtade sina nummer fem i åtta. Is i magen. 

Prick åtta startade Per loppet, vårt lopp, vår idé,  vår ...bebis...vårt projekt. Jag stod i första kurvan och ja, det var mäktigt. Per kollade klockan, Joel noterade nummer.

Solen kom fram. Löparna kom i mål. En efter en. Löparna kom i mål, glada löpare. De hade sprungit rätt, och solen sken, och vi fick så mycket härlig feedback och input och påfyllning och vad det nu heter, så vi svävade! Höga som hus i flera dagar.

Löparna fick frukost, det gick att sitta i gräset och jag klantade mig bara lite med kaffet. 

Klockan tre hade Per och jag plockat ner sista markeringspilen, köpt egen midsommarmat för utepicknick. Då. Kom regnet. Men vad gjorde det?

(Jag som är "sjuk". Utmattad. Varför funkar detta så himla bra då? Jag har bara blivit piggare och gladare av allt detta jobbande. Full koll i hjärnkontoret på hela logistiken, no problems. Trots knapp sömn. Vad är det för FEL på mig? Jag är nog en smitare ändå. Vädigt odeppad dessutom. Inte ens speciellt asocial är jag tidvis...FY MIG!)

(Men blotta tanken på att gå åter till mitt jobb ger mig full panik och rå ångest.)

2017-06-28 15:51.


Kommentarer till blogginlägget


Ja, vilket minne MMR ger oss! Vilken otrolig väg vi har vandrat från idé till genomförande av premiärloppet på midsommarafton morgon.
Så mycket som har hänt, så många tankar, så många beslut att fatta. Så mycket vi har lärt oss detta. Och så många härliga löpare som slöt upp och inledde helgen med oss. Jag kan helt säkert påstå och säga att vi aldrig har fått så mycket ärlig feedback som vi fick efter loppet. Många, ja riktigt många löpare kom fram spontant och ville tacka för trevligt initiativ, härlig bana och underbar frukost.
Nu ska vi slappa av ett tag och njuta, sedan tar vi nya tag igen. 😊
2017-06-28



Så bra gjort, grattis ! 😀
2017-06-28



Vad roligt och bra jobbat! Går det att göra lopp-arrangemang till jobb...? Relevanta färdigheter verkar ju helt klart finnas redan! :-)
2017-06-29