Anna Karin D

En berättelse om att få en idé och att våga.....

Försäkringskassan är en skräckinjagande myndighet, deras fönsterkuvert med bekanta loggan på ger en fasansfull upplevelse när de dyker upp på dörrmattan/i brevinkastet.  Det innebär så gott som alltid krångel. Klubban i huvudet, kallsvettig ångest. Man är väldigt väldigt liten, svag, beroende och i händerna på deras nyckfulla pappersexercis och bedömningar om man ljuger, fejkar eller rent av går att lita på. Beroende, eftersom man naturligtvis behöver pengar. Fast man är arbetsoför, konstigt. 

Det är jättebra att F-kassan finns och att vi har ett system som skyddar en sjuk, men....även om det känns bra i kontakten från början blir det knas på vägen. Ett öppnat kuvert från dem innebär, krångel, misstroende, obegripliga blanketter att fylla i, tillbakaskickade felaktigt ifyllda blanketter, läkarintyg......och inga pengar. Är jag negativ nu? Generaliserar jag? Kanske. 

Dessutom har alla semester. Så ingen går att nå för att rätta till alla märkligheter förrän 17 juli, 8 augusti eller varför inte 4 september? 

Tur att vitkålen är billig så här års.

Jag går inte tillbaka till den infekterade smittkällan. Icke!

Nu skulle jag inte alls skriva om detta. Utan om något riktigt riktigt kul, energigivande, inspirerande och lustfyllt! Om en idé som blev ett projekt. Ett tvåmansprojekt. 

Det var såhär:

Förra hösten arrangerade min särbo/pojkvän/partner/kompanjon/etc .... Per heter han hursomhelst, en löptävling som vi kallade "Nya Lund Runt". 27 km runt tätorten Lund, en tidig morgon i november. Vi gjorde rubbet själva, övertog endast idén och bansträckningen. Vi fick hjälp av en handfull personer på tävlingsdagen, men annars - bara vi. 

Responsen var över all förväntan. Och vi kände oss lyckliga och upplyfta, självförtroendestärkta, en jättekick. Vi tog en minimal startavgift, jag gjorde rawfoodbollar till löparna att återhämta sig på efteråt, vi gick runt ekonomiskt men tjänade ingenting utom ren tillfredsställelse och lycka. Jag började inse att det kan vara roligt att jobba. Och att jag duger något till. 

Vi bestämde på studs att köra version två 2017. Men.....det kändes för långt att vänta ett helt år...så en idé började gro redan vid jultid. 

Midsommarafton? Vill någon springa lopp då? Tidigt på morgonen, innan alla traditioner börjar? Vi frågade lite försiktigt via Facebook,  och jodå. Det kunde många tänka sig. 

Morgonlopp. Och med frukost efteråt! Planeringen drog igång, inspirerade var vi, idéer kläcktes, grunnades över, slängdes, nya kom, bansträckningar testades, drömdes om....tillsammans. Kan vi få 20 - 30 pers med oss ut i skogen då vore det ju toppen! Kan det gå?

Men så började jag sacka. Mer och mer och mer. Vintern och våren blev allt tyngre och Per asade på en sur och motvillig människa som bröt ihop och föll för minsta hinder. Handlingsförlamad och negativ. 

Vi var väldigt nära att ställa in. Inhibera evenemanget vi redan flaggat för. 

Men. Vi gjorde inte det. Och det var en evig tur......

(.......för oss. För mig. För allt!  Mer i morgon.)

www.lundrunt.com/morningrun

2017-06-25 08:15.


Kommentarer till blogginlägget


Vilken himla tur vi fullföljde. 😊 för detta är ju vårt projekt (ärligt så är de viktigaste ideerna dina, de som la grunden till det hela) till 100 procent, inget upplägg som vi tagit över, eller lånat.
Att göra hela utvecklingsarbetet tillsammans har verkligen berikat livet under denna vår.
2017-06-25